Fjärilar flyr fattigt landskap

 

Under de senaste femtio åren har antalet arter av fjärilar i Sverige minskat till hälften och en europeisk studie visar nu att under de senaste tjugo åren har antalet dagfjärilar minskat med 70 procent. Detta påverkar också våra fåglar och människornas tillgång till mat.

Tidigare tillät jordbruket att gräs och örter blommade innan de slogs, men nu slås vallarna allt tidigare. Finns ingen nektar så har fjärilarna inte någonting att äta och det är förklaringen till att det finns allt färre fjärilar. Numera är dikeskanterna de bästa livsmiljöerna för dagfjärilar.

Försvinner fjärilarna och insekterna blir inte fruktträden pollinerade och då tvingas vi gå och pollinera träd med pensel som de gör i andra delar av världen. Därför behövs mer kunskap om hur fjärilarna påverkas av jordbruket.

 

Läs tidigare inlägg >>
– Oklippta gräsmattor ger större biologisk mångfald
– Gräsmattans ekologi

Läs också >>
– Tio knep för att bli en bra fjärilsfotograf av Bo Söderström
– Insamling av fjärilar är inte oseriöst av Hans Karlsson
– Fjärilarna förlorar på dispyten mellan skådare och samlare av Bo Söderström

Studera också >>
The European Butterfly Indicator for Grassland species: 1990-2009

[Bild: Anja Thorsén]

SL

Stockholms universitet – landets största – fyller 50 år

 

I år är det femtio år sedan Stockholms universitet invigdes som en naturlig fortsättning av Stockholms högskola.

Geovetenskapens hus, Stockholm

Stockholms högskola startade hösten 1878 med en serie föreläsningar i matematik, fysik, kemi och geologi som ett alternativ till de traditionel-la universiteten. Med naturvetenskapernas dominans skulle högskolan bli en motvikt mot universiteten i Lund och Uppsala och deras konser-vativa hållning till den framväxande rationella naturvetenskapen.

Att Stockholms högskola kom till berodde på några framträdande pro-fessorer. En av dem var matematikern Gösta Mittag-Leffler (1846–1927), som senare också värvade Sonja Kovalevskaja (1850–1891) som världens första kvinnliga matematikprofessor. En annan var ke-misten Svante Arrhenius (1859–1927). Han var en av den tidens störs-te naturforskare och belönades 1903 med Nobelpriset i kemi för upp-täckten av hur lösningar av kemiska föreningar kan leda elektrisk ström.

Efter den mycket blygsamma starten vid Mäster Samuelsgatan har Stockholms universitet nu blivit landets största universitet med 50 tusen studenter och 6 tusen medarbetare inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.

Institutionerna finns nu samlade i Frescati och kommer geografiskt allt närmare Kungliga Tekniska högskolan och Karolinska Institutet. Dessa tre huvudstadsuniversitet utgör tillsammans ett av Europas största universitetsområden och visar på såväl utvecklingen av den högre ut-bildningen och forskningen i Sverige som urbaniseringen av Stock-holmstrakten. Av universitetets forskningsområden är 15 profilområden med forskning som är ledande nationellt och har en hög status inter-nationellt.

[Bild: Lennart Kjellman]

SL

Ett universitets akademiska frihet att klimat-bluffa

 

”Värmlands klimatdag 2010″ arrangerades av Länsstyrelsen i Värmland och Region Värmland den 4 juni med föreläsare också från Karlstads universitet.

Föreläsaren från Karlstads universitet skulle vid klimatdagen behandla frågan om klimatförändring och hur Värmland kommer att påverkas av ett förändrat klimat.

Presentationen innehåller främst sifferserier och diagram som hämtats eller plagierats från Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB) och Kli-mat- och sårbarhetsutredningen. Allt detta är tidigare väl känt – men också ifrågasatt och kritiserat. Ändå framställs det som att Centrum för klimat och säkerhet skapar kunskap om klimatrisker och länkar sam-man forskningen med praktisk verksamhet i kommuner och regioner.

Lokaltidningen kunde följande dag berätta:

Detta är naturligtvis en landsortstidnings journalistiska bedömning, men det är här svårt att finna något som egentligen handlar om be-greppet klimat. Påståendet ”mer extremt” kräver en förklarad jäm-förelse i tid och rum. Avgränsningen av klimat till enbart de drygt 17 tusen kvadratkilometer som benämns Värmland bör också förklaras eftersom klimat påverkas av helt andra faktorer än politiska gränser.

Lokaltidningen sammanfattar sin behållning av föreläsningen:

Det är lätt att förledas tro att Länsstyrelsen och Region Värmland anli-tat någon framstående forskare med dokumenterad erfarenhet av kli-matforskning som också företräder något center vid universitet. Dess-värre har Karlstad bara ett lågpresterande universitet – nummer 19 av 30 i den nationella rankningen. Den ”forskning” som påstods uträttas där presenterades av en student utan examen, helt utan vetenskaplig skolning och utan all erfarenhet av klimatforskning.

Vilka som försökt – och vilka som lyckats – bluffa är antagligen oklart. Klart är emellertid att uppgifter i pressen okritiskt accepterats som ”sanning” och använts vidare för agitation.

En lokalpolitiker använder lokaltidningens okontrollerade uppgifter för att uppmana till att för barnbarnens skull minska den mänskliga klimat-påverkan.

Omogen vetenskap i kombination med okritisk journalistik är försök att vilseleda allmänhet och läsekrets och kan inte rättfärdiga ens de säms-ta politiska syften.

Ur allmänhetens synpunkt är det allvarligt när pressen försöker för-medla intrycket av att myndigheterna med stöd av ett lokalt universitet fullgör sina uppdrag på ett korrekt och fullgott sätt, i stället för att av-slöja de brister som finns och det slöseri med allmänna medel som pågår.

Universitet i Karlstad kommer säkert inte att belönas med någon större heder för denna sin insats för ”forskningen”.

 

Läs mer >> om väder (# 1) och (# 2).

[Bilder: Länsstyrelsen Värmland/Region Värmland; Värmlands Folkblad]

SL

Gräsmattans ekologi

 

Ett e-mail kom idag från filosofie doktor Ralf Carlsson, som är lektor i biologi och geografi vid Ålands lyceum i Mariehamn. Sedan länge hade också han förespråkat och tillämpat idén med oklippta gräs-mattor för att öka den biologiska mångfalden.

Ralf Carlsson bifogade en artikel som för några år sedan varit publice-rad i tidskriften Finlands Natur.

Efter ett antal gräsmattsklippningar och med åren har Ralf Carlsson kommit till insikten att en nyklippt gräsmatta är bland det fulaste som finns i denna värld. Varför räcker de då med att slå gräset med lie en gång om sommaren? Svaret är att man slog gräset när det hade blom-mat färdigt någon gång kring midsommar. Då hade det fyllt sin egent-liga uppgift och satt frö.

För några år sedan bestämde Ralf Carlsson sig för att låta delar av gräsmattan vara oklippta tills blomningen var över, och mejade sedan ner det höga gräset med lie. De närmaste grannarna tittade i början misstänksamt, men anlade också själva inom ett par år en vildäng på sin gräsmatta. De noterade antagligen att det efter ett tag kom upp vilda sommarblommor på de oklippta fläckarna.

När man ”slarvar” med gräsklippningen kommer artrikedomen att öka. Detta kan förklaras med hjälp av ekologiska teorier och den viktigaste är intermediate disturbance hypothesis, alltså ”lagom störningshypote-sen”. En störning är något som innebär förlust av biomassa eller som på annat sätt förändrar mängden tillgänglig näring. Det visar sig alltså att så länge störningen inte är alltför stor så bidrar den till en ökad art-rikedom.

Trädgårdsskötsel är för många människor ett sätt att visa vem som be-stämmer – ett sätt att tillfredsställa ett uppdämt behov av att styra naturen – genom att rensa bort oönskade, så kallade ogräs. Dessa er-sätts sedan med förädlade varianter av främmande arter i raka rader eller andra arrangemang. ”Ekologisk” har blivit ett tomt modeord, som används utan tanke på att så fort människan började odla så försvann också det ekologiska. I naturen växer ingenting i raka rader.

Läs här >>

Gräsmattans ekologi – eller hur man omsätter ekologiska teorier i praktik i trädgården. Finlands Natur, 2006 (2).

[Bild: Finlands Natur]

SL

50 år med växternas ekologi och geografi

 

I år är det femtio år sedan boken Växtekologi av M.G. Stålfelt publicerades av Scandinavian University Books.

I förordet till boken skriver Stålfelt:

”Naturskyddsintresset uppfattas kanske av mången som ett intresse för kuriositeter eller som uttryck för natursvärmeri och tecken på brist-ande realism. Men dess mål är i grund och botten ingenting mindre än en sparsam hushållning med det viktigaste av alla kapital, som män-niskan har att förvalta, nämligen den levande naturen och vad den un-der tidigare skeden byggt upp och samlat och som människan under de sista årtusendena delvis förbrukat och som just nu med teknikens hjälp allt snabbare exploateras.”

Martin Gottfrid Stålfelt (1891–1968) var professor i fysiologisk botanik vid Stockholms högskola från 1942 och, efter övergången, vid Stock-holms universitet till 1959.

Den första betydande kurs- och handboken i ekologisk botanik publi-
cerades fyra år tidigare. Nordisk växtgeografi av Hugo Sjörs kom ut 1956 och med en andra obetydligt omarbetad upplaga 1967.

Redan i bokens inledningskapitel förklaras ämnenas avgränsningar och förhållandet mellan dem. Vetenskapen om de ömsesidiga relationerna mellan växtvärlden och dess omgivning (miljö) kallas vanligen växteko-logi eller ekologisk botanik. Tonvikten ligger då på den för växterna na-turliga omgivningen. Ett särskilt intimt samband råder mellan växteko-logi och växtgeografi (geobotanik) som är vetenskapen om växternas fördelning i rummet. Stora delar av dessa vetenskapers arbetsområ-den är gemensamma.

I förordet uppmärksammar Hugo Sjörs skolans biologiundervisning:

”Växtsamhällena, växternas förhållande till ståndorten och deras öv-riga yttre livsförhållanden skall behandlas i skolorna. Önskvärt vore att i största möjliga utsträckning flytta ut dessa delar av biologiundervis-ningen i naturen. Men härför krävs inte bara förståelse från skolans ledning utan också en aktiv inställning och framför allt kunskap hos biologiläraren själv. Sådan kunskap ger ökat utbyte av naturiakttagel-sen och bör leda till att man bättre ser samband och växelverkan i naturens helhet.”

Hugo Sjörs (1915–2010) var sedan 1948 docent, och sedan 1962 pro-fessor i växtbiologi vid Uppsala universitet och sedan 1968 också leda-mot av Vetenskapsakademen. Hugo Sjörs dog den 28 februari i år.

SL

Sommar

 

Äppelblomknopp

Bloggens alla läsare – från Abbekås till Abisko – önskas en glad, varm och solig sommar med intressanta upplevelser i naturen.

 

 

[Bilder: Svenolov Lindgren]

SL