50 år med växternas ekologi och geografi

 

I år är det femtio år sedan boken Växtekologi av M.G. Stålfelt publicerades av Scandinavian University Books.

I förordet till boken skriver Stålfelt:

”Naturskyddsintresset uppfattas kanske av mången som ett intresse för kuriositeter eller som uttryck för natursvärmeri och tecken på brist-ande realism. Men dess mål är i grund och botten ingenting mindre än en sparsam hushållning med det viktigaste av alla kapital, som män-niskan har att förvalta, nämligen den levande naturen och vad den un-der tidigare skeden byggt upp och samlat och som människan under de sista årtusendena delvis förbrukat och som just nu med teknikens hjälp allt snabbare exploateras.”

Martin Gottfrid Stålfelt (1891–1968) var professor i fysiologisk botanik vid Stockholms högskola från 1942 och, efter övergången, vid Stock-holms universitet till 1959.

Den första betydande kurs- och handboken i ekologisk botanik publi-
cerades fyra år tidigare. Nordisk växtgeografi av Hugo Sjörs kom ut 1956 och med en andra obetydligt omarbetad upplaga 1967.

Redan i bokens inledningskapitel förklaras ämnenas avgränsningar och förhållandet mellan dem. Vetenskapen om de ömsesidiga relationerna mellan växtvärlden och dess omgivning (miljö) kallas vanligen växteko-logi eller ekologisk botanik. Tonvikten ligger då på den för växterna na-turliga omgivningen. Ett särskilt intimt samband råder mellan växteko-logi och växtgeografi (geobotanik) som är vetenskapen om växternas fördelning i rummet. Stora delar av dessa vetenskapers arbetsområ-den är gemensamma.

I förordet uppmärksammar Hugo Sjörs skolans biologiundervisning:

”Växtsamhällena, växternas förhållande till ståndorten och deras öv-riga yttre livsförhållanden skall behandlas i skolorna. Önskvärt vore att i största möjliga utsträckning flytta ut dessa delar av biologiundervis-ningen i naturen. Men härför krävs inte bara förståelse från skolans ledning utan också en aktiv inställning och framför allt kunskap hos biologiläraren själv. Sådan kunskap ger ökat utbyte av naturiakttagel-sen och bör leda till att man bättre ser samband och växelverkan i naturens helhet.”

Hugo Sjörs (1915–2010) var sedan 1948 docent, och sedan 1962 pro-fessor i växtbiologi vid Uppsala universitet och sedan 1968 också leda-mot av Vetenskapsakademen. Hugo Sjörs dog den 28 februari i år.

SL