För något år sedan kom jag åter att intressera mig för Gotska Sandön och för Eisen och Stuxberg. Nu med internet som ett naturligt arbetsverktyg fann jag Anton Stuxberg – och min gamla Rebaus Naturhistoria.
1960-talet var alldeles färskt när jag tillsamman med några vänner besökte en auktion på landsbygden någonstans i östra Skåne. Jag köpte en låda med småprylar och ett par böcker för någon krona.
Två skinnband – Rebaus Naturhistoria – med guldornerade ryggar och handkolorerade planscher saknade uppgift om tryckår men verkade för mig vara ”mycket gamla”.
Detta var långt före tiden med intenet och Google, så utan att få veta mera lät jag böckerna hamna i hyllan – och sedan under femtio år också följa mig genom några flyttar i landet.
När jag i mitten av 1960-talet började mina fältstudier på Gotska Sandön var Eisen och Stuxberg bland de första författare jag kom i kontakt med. Också detta var långt före Google, AltaVista och internet.
De första naturvetenskapliga undersökningarna av Gotska Sandön gjordes 1867 av två unga grabbar som på sommaren från den 28 juni till den 16 juli besökte ön ytterst i havet. Gustaf Eisen var tjugo år och Anton Stuxberg bara arton. Deras rapport publicerades 1868.
Min vidgade kunskap om Gustaf Eisen kom från boken Russinkungen av Fredrik Sjöberg (2009). Men Anton Stuxberg då …?
Anton Stuxberg föddes på Gotland den 12 april 1849. Han var son till kyrkoherden i Bunge. Den 30 november 1902 dog han av en hjärt-infarkt, endast 53 år gammal. Det Stuxbergska familjearkivet har över-lämnats till Arkivcentrum i Visby 2010 med bland annat skriftväxlingen med fadern Johannes och de två bröderna i Fårösund och andra handlingar som beskriver studentlivet och de vetenskapliga expedi-tionerna.
Efter sina arbeten på Gotska Sandön och Gotland 1869 började Anton Stuxberg studier vid universitetet i Uppsala där han gjorde en snabb karriär. Som 26-åring disputerade han på en avhandling om ryggrads-lösa djur och blev filosofie doktor i zoologi 1875.
Han var en av den tidens främsta kännare av den arktiska faunans fiskar och evertebrater och gjorde flera resor till Arktis – norra Sibirien, Novaja Zemlja, Jenisej – och deltog 1878–1880 i Vegaexpeditionen. Hans senare resor gick till Kaukasus och Krim. Från 1882 och fram till sin död 1902 var Anton Stuxberg intendent vid Naturhistoriska museet i Göteborg.
Anton Stuxberg var i sin ungdom en av de fattiga studenterna i Uppsala. Bevarade handlingar visar hur fader Johannes fick betala indrivning efter sonens köp av vetenskaplig litteratur.
Anton Stuxberg umgicks med målaren Carl Larsson och den unge August Strindberg och är omtalad i ”En dåres försvars-tal”; det är också han som gestaltas som doktor Borg i ”Röda rummet”. Hans blivande hustru Helga Frankenfeldt var nära vän med August Strindberg. När Vegaexpeditionen kom hem till Sverige skrev Anton Stuxberg till August Strindberg:
– Nu är det mycket festligheter på gång och du måste genast lämna tillbaks fracken du lånat.
Heinrich Rebau är författarpseudonym för Christian August Gebauer.
Han föddes i Knobelsdorf i Sachsen den 28 augusti 1792 och dog i Tübingen den 15 november 1852.
Gebauer blev 1818 professor i filosofi vid det nyetablerade universi-tetet i Bonn. Som författare hade han en omfattande produktion men viktigast var hans populärt naturvetenskapliga skrifter. Hans mest betydelsefulla arbete ”Volksnaturgeschichte”, 1838, gavs ut i sin sjunde bearbetade upplaga med titeln ”Naturgeschichte für Schule und Haus” 1877.
Rebaus Naturhistoria för skolan och hemmet gavs ut av Oscar Lamms Förlag i Stockholm på svenska 1879 i översättning och bear-betning efter originalets sjunde upplaga . De tre delarna omfattar 1049 sidor text, 39 sidor register, 79 träsnitt och 49 handkolorerade planscher, tecknade av Carl Votteler och tryckta och handkolorerade i Tyskland. Volym ett omfattar delen Djurriket (741 sidor) och volym två delarna II–Växtriket (158 sidor) och III–Mineralogi och Geologi (150 sidor).
Översättningen och bearbetningen av delen om djurriket är gjord av Anton Stuxberg.
Rebaus Naturhistoria, planscherna 1, 36, 37 och 48
[Förstora – i två steg – genom att klicka på planschen.]
Slutligen hade jag funnit en bok av Anton Stuxberg – efter femtio år, och i mitt eget bibliotek. Den var väl värd de kronor jag betalade för den på auktionen 1961 och kostar nu i antikvariat tusen kronor. Det gläder mig fortfarande att bläddra bland de handkolorerade plancherna.
Rebaus Naturhistoria är nu placerad på en av de översta hyllorna i mitt bibliotek tillsamman med Eisen & Stuxberg (1868).
[Bilder: Lindgren Labs]
SL