Havet – vår viktigaste livskälla

Tre dagar senare vaknade vi upp och fann havet omkring oss så smutsigt att vi inte kunde doppa tandborstarna i det …

Atlanten var inte längre blå utan gråaktigt grön och ogenomskinlig, full av asfaltliknande oljeklumpar från ett knappnålshuvuds upp till en smörgås storlek. Plastflaskor simmade omkring i sörjan. Det var som om vi hade kommit in i en lortig storstadshamn, något liknande hade jag aldrig sett under de etthundraett dygnen med näsan i vattenlinjen ombord på Kon-Tiki.

Här fanns inte längre rum för tvivel: människorna var i färd med att förorena sin viktigaste livskälla, jordklotets oumbärliga filtreringsapparat, världshavet. Det stod plötsligt klart för oss alla hur allvarligt läget var för oss själva och för efterkommande generationer. Skeppsredare, industriidkare och politiker hade säkert sett havet glida förbi med god fart från vanliga fartygsdäck, inte bokstavligen doppat tandborsten och näsan i det vecka efter vecka som vi.

Detta måste vi skrika ut till alla som ville höra på. Vad hjälper det att öst och väst slåss om sociala reformer i land så länge alla nationer åter vår gemensamma pulsåder, världshavet, förvandlas till en jättekloak för smutsig olja och kemiskt avfall?

Lever vi fortfarande med medeltida föreställningar om att havet är oändligt?

Thor Heyerdahl. Expedition Ra (1970)

 

och 38 år senare …

Vi åkte genom sopor i flera dagar (Aftonbladet, 2008-02-06)

100 miljoner ton sopor dödar havet (Expressen, 2008-02-06)

The world’s rubbish dump: a garbage tip that stretches from Hawaii to Japan (The Independent, 2008-02-05)

Annonser

Kommentarer inaktiverade.