Naturkontakt

”Tur att inte jag följde med!” Så tänkte du på söndagsmorgonen när du drog upp rullgardinen i ditt ombonade sovgemak. Välmående vred du på din varmvattenkran.

Jag tänkte på dig när gryningsljuset trängde genom tältväven. Du kom inte med på vår Ängsön-exkursion. Men inte bara du försökte omintetgöra den – nu gjorde också vädergudarna ett prov.

Redan på lördagskvällen började Eolus. Det blev ingen eld i den hårda vinden; ingen korv. Nu slet det i tältdukarna. Vem räds en sann fältbiolog? Tor? Ljungande blixtar, hedniskt dån, piskande regn.

”De e faktiskt en viss tjusning me de här åsse”, sa Dag.

Helios! Så sken solen.

Har du suttit på en soldisig klippa och ätit köttbullar i en genomblötad skärgård? Gott!

Lördagen bjöd på en sex timmar god tur i sol och måttlig vind. Runt ön. Till södra delen, Gjusskär – kråkrished och kala hällar. Söndagen användes till korta turer med fina vädersensationer. Men varför var vi så få?

Är då detta något viktigt? Genom den nära kontakten med naturen lär man hänsyn och respekt, lär sig inse människans rätta plats i ekosystemen. Nyttig kunskap i naturvårdsarbetet.

För storstadslandskapets miljömänniskor verkar kanske naturen mera som en grön kuliss; något man känner från TV, rundtursbussfönster och planschverk.

När fältbiologen åldras till naturskyddsföreningsledamot sker lätt en anpassning till det varmtempererade. Tältet blir något obekvämt och ryggsäcken byts mot portfölj.

Naturvård är viktigt och bra.

Naturkontakt? Du, du håller kanske på att missa något!

[Blad #11, 25 oktober 1972.]

 

Se också >> Obebodd ö i utskärgården

Kommentarer inaktiverade.