”Russinkungen” Gustaf Eisen på Gotska Sandön

29 oktober 2009

De första naturvetenskapliga undersökningarna av Gotska Sandön gjordes 1867. Tidigare hade endast spridda iakttagelser blivit publicerade.

Det var två unga grabbar som på sommaren for ut till ön ytterst i havet. Gustaf Eisen var tjugo år och Anton Stuxberg bara arton. Naturen på Gotland och de små öarna däromkring var sedan länge studerad och beskriven, men Gotska Sandön kände de endast till namnet.

Från den 28 juni till den 16 juli 1867 besökte Gustaf Eisen och Anton Stuxberg Gotska Sandön. Deras rapport Bidrag till kännedomen om Gotska Sandön publicerades i Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar [1868, N:o 5, sidorna 353–379 samt Tafl. V].

En ideell genomskärning, som visar sandens förstörande framskridande genom skogen. Eisen & Stuxberg 1868, tafl. V, fig. 2

Gustaf Eisen och Anton Stuxberg fortsatte sina gemensamma studier och publicerade redan följande år, 1869, ett arbete om hela den gotländska växtvärlden.

Den förste botanist som besökte Gotska Sandön under en längre tid var emellertid tysken Ludvig Holtz. Han var på ön 31 maj – 8 juni 1867, alltså tre veckor före Eisen och Stuxberg, men hans iakttagelser publicerades först 1871 (Verhandlungen des botanischen Vereins für die Provinz Brandenburg, Berlin, sidorna 59–68).

Gustaf Eisen föddes i Stockholm den 2 augusti 1847. Från Clara skola flyttade han i nioårsåldern till Gotland och fortsatte sin skolgång vid läroverket i Visby. Vid universitetet i Uppsala blev han filosofie kandidat, en framstående daggmaskforskare och 1873 också docent. Efter sin examen reste han till Kalifornien för fortsatta zoologiska studier, valde att stanna där och blev amerikansk medborgare.

Gustaf Eisen var en mångsysslare som förutom zoologin ägnade sig åt att skriva såväl vetenskapliga arbeten som skönlitteratur.

Han gjorde långa forskningsresor i Centralamerika och ägnade sig särskilt åt hortikultur, åt fikon- och druvodling och åt bekämpning av skadeinsekter. Han identifierade parasiten som orsakar malaria. Hans skrifter om russinindustrin var epokgörande.

Han tog initiativ till att inrätta Sequoia National Park i Kalifornien, som omfattar ett stort antal av de mångtusenåriga jätteträden Sequoia gigantea. En bergstopp där – Mount Eisen – är uppkallad efter honom.

Vid 63 års ålder övergick Gustaf Eisen till arkeologi och konsthistoria från naturvetenskapen och samlade in ett enormt material av skilda slag.

Han ägnade sig bland annat åt etnografiskt samlande i Central- och Mellanamerika, reste under fem år i mellersta och södra Europa och i Egypten, studerade den äldsta kristna konsten, antika och klassiska sigill och antika glas och pärlor.

Under sitt nittiotreåriga liv hade Gustaf Eisen ägnat sig åt flera olika områden ”inom vetenskapsgrenar så olikartade, att man i denna specialiseringens tid måste förundra sig över att de utförts av en enda man”, som docent Dagmar Selling uttrycker det i sina minnesord i tidskriften Fornvännen. Gustaf Eisen dog den 29 oktober 1940. Han är begravd i Sequoia National Park, på berget Eisen som fått sitt namn efter honom.

Förklaringen till sitt framgångsrika livsverk har Gustaf Eisen själv sammanfattat i två meningar:
– Jag har aldrig sysselsatt mig med något, som ej intresserat mig på det högsta.
– Jag har aldrig haft att göra med något, som inte varit vackert.

Anton Stuxberg var kyrkoherdeson från Bunge på Gotland och föddes den 12 april 1849. Efter sina arbeten på Gotska Sandön och Gotland påbörjade han studier vid universitetet i Uppsala där han blev filosofie doktor i zoologi 1875.

Som en av sin tids främsta kännare av den arktiska faunans fiskar och evertebrater gjorde Anton Stuxberg flera resor till Arktis – norra Sibirien, Novaja Zemlja, Jenisej – och deltog 1878–1880 i Vegaexpeditionen. Hans senare resor gick till Kaukasus och Krim.
Från 1882 och fram till sin död, endast 53 år gammal, den 30 november 1902 var Anton Stuxberg chef för Naturhistoriska museet i Göteborg.

Gustaf Eisen träder nu åter fram ur litteraturen när Fredrik Sjöberg tar honom med som Russinkungen på en äventyrsfylld och osannolik resa.

Fredrik Sjöberg är ledamot av Kungliga skogs- och lantbruksakademien och promoverades till hedersdoktor vid Sveriges lantbruksuniversitet i oktober 2009. I promotionsföreläsningen Bidrag till kännedomen om den akademiska felparkeringens konst diskuterade Fredrik Sjöberg innebörden av att bli hedersdoktor, livet som fri författare och hur forskare ska få bättre möjligheter att göra det de egentligen är ämnade att göra – det vill säga att forska. Och att våga tänka fritt.

I Russinkungen (2009) tar Fredrik Sjöberg också upp några trådar från trilogins båda första böcker – Flugfällan (2004) och Flyktkonsten (2006). Här skall vi få veta hur vet hur det gick med flugsamlingen, hur samlandet blev litteratur, hur litteraturen blev konst och hur flugorna hamnade på konstutställning.

Fredrik Sjöbergs samling av blomflugor från Runmarö ingår från den 7 juni till den 22 november 2009 som en del av konstutställningen i den nordiska paviljongen vid Biennalen i Venedig. Ett par tusen blomflugor i räta rader betraktas som konst.

Se här >> blomflugesamlingens första låda, andra låda och tredje låda.

Läs här några recensioner av Russinkungen i ordning norrifrån >>
Norrbottens-KurirenVästerbottens-KurirenUpsala Nya Tidning, ExpressenSvenska dagbladetSveriges Radio KulturnyttNorrköpings Tidningar,   Västerviks-TidningenBarometern och Sydsvenskan.

Läs mera >> om Gotska Sandön

[Bilder: Eisen & Stuxberg / Bokomslag]

SL


GeoCities, farväl!

26 oktober 2009

Idag måndag den 26 oktober 2009 stänger GeoCities och flera än en miljon innebyggare blir hemlösa.

Webbplatsen Lindgren Labs for Paleontology & Biology startades i GeoCities i  september 1997 och är nu omformad till två bloggar i WordPress – en för paleontologi och denna för biologi. Webbplatsen Biosophy öppnades i januari 1998 och är nu flyttad hit som egen sida.

GeoCities började sin verksamhet den 15 december 1995 i södra Kalifornien efter att tidigare under året med annat namn ha startat en egentillverkad nätkatalog som var uppbyggd kring virtuella städer där nybyggare kunde etablera sina hemsidor. Vid den tiden fanns fjorton städer där tusentalet nybyggare flyttade in om dagen och tillsammans gjorde mer än sex miljoner webbesök i månaden.

I juni 1997 var GeoCities den femte populäraste webbplatsen på internet och i oktober hade den miljonte innebyggaren anslutit sig. Lindgren Labs flyttade in i #6457, Cape Canaveral Lab i september 1997.

I januari 1999 blev GeoCities uppköpt av Yahoo!. I slutet av året tog Yahoo! bort stadsdelarna och gatuadresserna från sina innebyggares URL. Detta var inte populärt bland användarna och deras antal sjönk stadigt. Under 2008 hade GeoCities flera än 177 miljoner besökare; i mars vara antalet amerikanska besökande 15 miljoner, men hade ett år senare minskat med 24 % till under 12 miljoner.

Biologilaboratoriet startades 1991 vid en gymnasieskola för att med modern undervisning kunna överbrygga gapet mellan skola och universitet. Termen laboratorium markerar arbetets betydelse vid studier framför ett gammaldags pluggande. Arbetet med den senaste tekniken, främst med mikroskop, video och dator, utvecklades i ett system med fyra integrerade funktioner som samlats kring en central dator och ett mediatek.

Uppbyggnaden av systemet krävde tankemöda och laborerande medan nya idéer och nya behov ledde till vidare utveckling. Denna utveckling ansvarade eleverna för under sina studier. Den blev skolningen för deras framtida verksamhet i nya ICT-miljöer, digitala laboratorier och virtuella verkstäder. Lärarinsatsen belönades med Kungliga Vetenskapsakademiens stora pris, Ingvar Lindqvistpriset.

GeoCities-webbplatserna BioLabNet och BioMediaCenter har nu försvunnit.

SL


Bästa mikroskopbilden 2009

09 oktober 2009

Vinnande bilden 2009

Doktor Heiti Paves, forskare vid institutet för genteknologi, Tallinn University of Technology, i Estland har vunnit första pris vid fototävlingen Nikon’s Small World Photomicrography Competition.

Sedan mer än trettio år har Nikon belönat framstående fotografer som lämnat betydelsefulla bidrag inom biologiska vetenskaper och materialvetenskap. Small World är ett ledande forum för att visa livets skönhet och komplexitet som den kan ses genom ett ljusmikroskop.

Den vinnande bilden 2009 är en confocal bild i tjugo gångers förstoring av en ståndare från fröväxten backtrav, Arabidopsis thaliana. Växten har använts som modell vid genundersökningar och Arabidopsis fullständiga genuppsättning blev beskriven år 2000.

Läs mera [på engelska] >> i National Geographic, Scientific American och The New York Times.

 Lär mera [på engelska] >> om mikroskopi från Nikon.

SL


Ribosomerna – mellan kod och liv

07 oktober 2009

Årets tre Nobelpristagare i kemiVenkatraman Ramakrishnan, Thomas A Steitz och Ada Yonath – belönas för sina studier av hur ribosomerna överför DNA-molekylens genetiska kod till de proteiner som bygger upp den levande organismen.

Kantin, engagemang och sammanhållning är receptet för Nobelpris vid det lilla laboratoriet. Det är i samtal med folk med olika kompetens som man verkligen kommer åt unika grejer.

Läs mer om 2009 års Nobelpris i kemi >>

i Dagens Nyheter, och i The New York Times samt från Vetenskapsakademien.

SL


Inget Nobel-pris för Sir Tim Berners-Lee

06 oktober 2009

Skaparen av tjugohundratalets massmedium – WWW – har förtjänat sitt Nobel-pris. Liksom åtskilliga andra världen runt har jag sedan flera år tillbaka visat detta på en av mina webbsidor:

 

tim_for_nobel_def
From thousands of interconnected threads of the Internet, the Internet Pioneer Sir Tim Berners-Lee created the World Wide Web.

 

Sir Tim Berners-Lee är Director för World Wide Web Consortium och professor i datorvetenskap vid Southampton ECS.

Dagens Nobelpris i fysik har gått till Charles Kao, Willard Boyle och George Smith för forskning som också har betydelse för  informationsteknologin och för utvecklingen av Internet.

Läs mera om årets Nobelpris i fysik >> från Vetenskapsakademien och från Sveriges Radio, samt i Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Upsala Nya Tidning.

SL