”Russinkungen” Gustaf Eisen på Gotska Sandön

De första naturvetenskapliga undersökningarna av Gotska Sandön gjordes 1867. Tidigare hade endast spridda iakttagelser blivit publicerade.

Det var två unga grabbar som på sommaren for ut till ön ytterst i havet. Gustaf Eisen var tjugo år och Anton Stuxberg bara arton. Naturen på Gotland och de små öarna däromkring var sedan länge studerad och beskriven, men Gotska Sandön kände de endast till namnet.

Från den 28 juni till den 16 juli 1867 besökte Gustaf Eisen och Anton Stuxberg Gotska Sandön. Deras rapport Bidrag till kännedomen om Gotska Sandön publicerades i Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar [1868, N:o 5, sidorna 353–379 samt Tafl. V].

En ideell genomskärning, som visar sandens förstörande framskridande genom skogen. Eisen & Stuxberg 1868, tafl. V, fig. 2

Gustaf Eisen och Anton Stuxberg fortsatte sina gemensamma studier och publicerade redan följande år, 1869, ett arbete om hela den gotländska växtvärlden.

Den förste botanist som besökte Gotska Sandön under en längre tid var emellertid tysken Ludvig Holtz. Han var på ön 31 maj – 8 juni 1867, alltså tre veckor före Eisen och Stuxberg, men hans iakttagelser publicerades först 1871 (Verhandlungen des botanischen Vereins für die Provinz Brandenburg, Berlin, sidorna 59–68).

Gustaf Eisen föddes i Stockholm den 2 augusti 1847. Från Clara skola flyttade han i nioårsåldern till Gotland och fortsatte sin skolgång vid läroverket i Visby. Vid universitetet i Uppsala blev han filosofie kandidat, en framstående daggmaskforskare och 1873 också docent. Efter sin examen reste han till Kalifornien för fortsatta zoologiska studier, valde att stanna där och blev amerikansk medborgare.

Gustaf Eisen var en mångsysslare som förutom zoologin ägnade sig åt att skriva såväl vetenskapliga arbeten som skönlitteratur.

Han gjorde långa forskningsresor i Centralamerika och ägnade sig särskilt åt hortikultur, åt fikon- och druvodling och åt bekämpning av skadeinsekter. Han identifierade parasiten som orsakar malaria. Hans skrifter om russinindustrin var epokgörande.

Han tog initiativ till att inrätta Sequoia National Park i Kalifornien, som omfattar ett stort antal av de mångtusenåriga jätteträden Sequoia gigantea. En bergstopp där – Mount Eisen – är uppkallad efter honom.

Vid 63 års ålder övergick Gustaf Eisen till arkeologi och konsthistoria från naturvetenskapen och samlade in ett enormt material av skilda slag.

Han ägnade sig bland annat åt etnografiskt samlande i Central- och Mellanamerika, reste under fem år i mellersta och södra Europa och i Egypten, studerade den äldsta kristna konsten, antika och klassiska sigill och antika glas och pärlor.

Under sitt nittiotreåriga liv hade Gustaf Eisen ägnat sig åt flera olika områden ”inom vetenskapsgrenar så olikartade, att man i denna specialiseringens tid måste förundra sig över att de utförts av en enda man”, som docent Dagmar Selling uttrycker det i sina minnesord i tidskriften Fornvännen. Gustaf Eisen dog den 29 oktober 1940. Han är begravd i Sequoia National Park, på berget Eisen som fått sitt namn efter honom.

Förklaringen till sitt framgångsrika livsverk har Gustaf Eisen själv sammanfattat i två meningar:
– Jag har aldrig sysselsatt mig med något, som ej intresserat mig på det högsta.
– Jag har aldrig haft att göra med något, som inte varit vackert.

Anton Stuxberg var kyrkoherdeson från Bunge på Gotland och föddes den 12 april 1849. Efter sina arbeten på Gotska Sandön och Gotland påbörjade han studier vid universitetet i Uppsala där han blev filosofie doktor i zoologi 1875.

Som en av sin tids främsta kännare av den arktiska faunans fiskar och evertebrater gjorde Anton Stuxberg flera resor till Arktis – norra Sibirien, Novaja Zemlja, Jenisej – och deltog 1878–1880 i Vegaexpeditionen. Hans senare resor gick till Kaukasus och Krim.
Från 1882 och fram till sin död, endast 53 år gammal, den 30 november 1902 var Anton Stuxberg chef för Naturhistoriska museet i Göteborg.

Gustaf Eisen träder nu åter fram ur litteraturen när Fredrik Sjöberg tar honom med som Russinkungen på en äventyrsfylld och osannolik resa.

Fredrik Sjöberg är ledamot av Kungliga skogs- och lantbruksakademien och promoverades till hedersdoktor vid Sveriges lantbruksuniversitet i oktober 2009. I promotionsföreläsningen Bidrag till kännedomen om den akademiska felparkeringens konst diskuterade Fredrik Sjöberg innebörden av att bli hedersdoktor, livet som fri författare och hur forskare ska få bättre möjligheter att göra det de egentligen är ämnade att göra – det vill säga att forska. Och att våga tänka fritt.

I Russinkungen (2009) tar Fredrik Sjöberg också upp några trådar från trilogins båda första böcker – Flugfällan (2004) och Flyktkonsten (2006). Här skall vi få veta hur vet hur det gick med flugsamlingen, hur samlandet blev litteratur, hur litteraturen blev konst och hur flugorna hamnade på konstutställning.

Fredrik Sjöbergs samling av blomflugor från Runmarö ingår från den 7 juni till den 22 november 2009 som en del av konstutställningen i den nordiska paviljongen vid Biennalen i Venedig. Ett par tusen blomflugor i räta rader betraktas som konst.

Se här >> blomflugesamlingens första låda, andra låda och tredje låda.

Läs här några recensioner av Russinkungen i ordning norrifrån >>
Norrbottens-KurirenVästerbottens-KurirenUpsala Nya Tidning, ExpressenSvenska dagbladetSveriges Radio KulturnyttNorrköpings Tidningar,   Västerviks-TidningenBarometern och Sydsvenskan.

Läs mera >> om Gotska Sandön

[Bilder: Eisen & Stuxberg / Bokomslag]

SL

En kommentar till ”Russinkungen” Gustaf Eisen på Gotska Sandön

  1. […] vidgade kunskap om Gustaf Eisen kom från boken Russinkungen av Fredrik Sjöberg (2009). Men Anton Stuxberg då […]