Dåtidens oförstånd och nutidens enfald i framtiden

 

Försvaret söker nu efter tusentals ton ammunition som dumpades i Vänern under 1950- och 1960-talen.

 

bild: Hitta.se
Vänern

Någon lämplig destruktionsanläggning fanns tydligen inte vid den tiden utan istället söktes – med den tidens kunskap och bristande framsynthet – det som skulle vara ”säkra” dumpningsplatser.

Farlig ammunition har dumpats på minst 108 platser i Sverige och Vänern är den största dumpningsplatsen. Utanför Otterbäcken finns nu i lådor och strödd över sjöbottnen 3 – 4 tusen ton gammal ammunition som utgör både en direkt fara och en tickande miljöbomb.

Ett utökat förbud mot dykning och fiske är att vänta samtidigt som förbättrad information om var riskerna finns nu skall lämnas bland annat på sjökorten.

Jag började själv intressera mig för fältbiologi och naturvård vid skiftet mellan 1950- och 1960-talen och det fanns redan då ett utvecklat naturvårdstänkande även i Sverige. Bland politiker och ansvariga tjänstemän fanns dessutom en ”tunnel- och skorstens-filosofi”, förpackad i fyraårigt mandatperiodstänkande.

Gräv ner skiten eller släpp den långt ut i havet eller högt upp i luften, så ordnar det sig, var den tidens strutspolitik. – Konsekvenserna får vi se med mellanrum. BT Kemi i Teckomatorp är välkänt från 1970-talet. Vad är det egentligen som atomavfallsbolaget SKB planerar att göra i Forsmark 2010?

Vilka blir de miljö- och hälsoproblem som dagens unga måste försöka att hantera om femtio år? Blir det övergödningen och olämplig hantering av matjorden, utsläpp av hormoner från mediciner till våra vattendrag, radioaktivt avfall eller alla de små plastfragment som finns i haven? Eller blir det alla farliga kemikalier i vår omgivning, eller enbart bristande motion och högre stress från det ökande informationsflödet?

 

SL

 

Annonser

Kommentarer inaktiverade.