50 år med växternas ekologi och geografi

 

I år är det femtio år sedan boken Växtekologi av M.G. Stålfelt publicerades av Scandinavian University Books.

I förordet till boken skriver Stålfelt:

Naturskyddsintresset uppfattas kanske av mången som ett intresse för kuriositeter eller som uttryck för natursvärmeri och tecken på bristande realism. Men dess mål är i grund och botten ingenting mindre än en sparsam hushållning med det viktigaste av alla kapital, som människan har att förvalta, nämligen den levande naturen och vad den under tidigare skeden byggt upp och samlat och som människan under de sista årtusendena delvis förbrukat och som just nu med teknikens hjälp allt snabbare exploateras.

M.G. Stålfelt, 1960

Martin Gottfrid Stålfelt (1891–1968) var professor i fysiologisk botanik vid Stockholms högskola från 1942 och, efter övergången, vid Stockholms universitet till 1959.

Den första betydande kurs- och handboken i ekologisk botanik publicerades fyra år tidigare. Nordisk växtgeografi av Hugo Sjörs kom ut 1956 och med en andra obetydligt omarbetad upplaga 1967.

Redan i bokens inledningskapitel förklaras ämnenas avgränsningar och förhållandet mellan dem. Vetenskapen om de ömsesidiga relationerna mellan växtvärlden och dess omgivning (miljö) kallas vanligen växtekologi eller ekologisk botanik. Tonvikten ligger då på den för växterna naturliga omgivningen. Ett särskilt intimt samband råder mellan växt-ekologi och växtgeografi (geobotanik) som är vetenskapen om växternas fördelning i rummet. Stora delar av dessa vetenskapers arbetsområden är gemensamma.

Hugo Sjörs, 1967 (1956)

I förordet uppmärksammar Hugo Sjörs skolans biologiundervisning:

Växtsamhällena, växternas förhållande till ståndorten och deras övriga yttre livsförhållanden skall behandlas i skolorna. Önskvärt vore att i största möjliga utsträckning flytta ut dessa delar av biologi-undervisningen i naturen. Men härför krävs inte bara förståelse från skolans ledning utan också en aktiv inställning och framför allt kunskap hos biologiläraren själv. Sådan kunskap ger ökat utbyte av naturiakttagelsen och bör leda till att man bättre ser samband och växelverkan i naturens helhet.

Hugo Sjörs (1915–2010) var sedan 1948 docent, och sedan 1962 professor i växtbiologi vid Uppsala universitet och sedan 1968 också ledamot av Vetenskapsakademien.

SL

Kommentarer inaktiverade.