Ny guidebok om nationalpark och naturreservat i Västernorrlands län

29 augusti 2010

 

Länsstyrelsen Västernorrland har i dagarna gett ut en ny guidebok om länets allra finaste naturupplevelser – fridfulla, lättillgängliga, spännande, utmanande – i 38 naturreservat och i nationalparken Skuleskogen.

Detta inlägg är uppdaterat 2012-06-10 till Guidebok 2010 om naturreservat i Västernorrlands län.

SL

Annonser

EU granskar den svenska vargjakten

27 augusti 2010

 

EU-kommissionen begär med stöd av direktivet om att bevara livsmiljöer för vilda djur och växter att Sverige redovisar den vetenskapliga grunden för beslutet att tillåta den kontroversiella svenska licensjakten på varg i januari, när 28 djur av en stam på omkring 200 dödades.

Den svenska regeringen skall svara på en rad frågor om sin vargpolitik, som enligt kommissionen kan ha ökat risken för inavel.

bild: Aftonbladet

Kommissionen vill veta om Sverige anser att vargens bevarandestatus var gynnsam före jakten, om hur jakten har påverkat statusen och den vetenskapliga grunden för den svenska hållningen. Kommissionen an-ser att själva syftet med jakten var oklart och vill få besked om detta blivit uppnått.

Kommissionen anser att statusen ”inte var gynnsam när licensjakten skedde och att jakten gjort bevarandestatusen mindre gynnsam”.

Kommissionen vill också veta den vetenskapliga grunden för beslutet att sätta 210 vargar som gräns för stammen. Med utgångspunkt från att en så stor del av stammen dödades vill kommissionen veta om detta verkligen var en jakt i ”begränsad mängd” och med ”begränsad omfattning”. Sverige ska då också redogöra för hur många vargar som årligen dödats i skyddsjakt, olyckor och illegal jakt.

Enligt riksdagsbeslut bör inflyttning av varg ske österifrån redan 2010. Kommissionen frågar om förflyttningar redan har påbörjats, och om lämplig personal, fordon och annan utrustning finns för att genomföra denna.

[Bild: Aftonbladet]

SL


Grönt – för natur och miljö i Kristianstad

26 augusti 2010

 

Högskolan Kristianstad

Styrelsen för Högskolan Kristianstad har beslutat att ta fram ett nytt varumärke som skall presenteras den 1 oktober – det mesta kommer då att gå i grönt.

Valet av grönt ska anknyta till Kristianstad som en stad präglad av natur och miljötänkande. Högskolan Kristianstad hoppas kunna sticka ut med sitt färgval eftersom merparten av landets lärosäten har blått som profilfärg.

SL


Oväder – gamla och nya

22 augusti 2010

 

I denna den svenska klimathysterins tid läste jag på nytt Strövtåg i hembygden av Lars Gustafsson från 1999. Författaren kommer från Västerås, har varit professor i språkvetenskap i Texas men åter flyttat tillbaka till Sverige.

Lars Gustafsson, 1999

I essän Anteckningar från Västmanland (sidan 22) skriver Lars Gustafsson om hur man i Vestmanlands läns tidning den 6 juli 1953 kunde läsa följande notis:

Sommarens hittills kraftigaste oväder gick över Västeråstrakten i lördags kväll, och även för länet i övrigt synes ovädret ha varit särskilt våldsamt. Åskan och regnet hade på sina ställen en ytterst våldsam hagelskur i följe – uppgifterna om haglens storlek sträcker sig ända till ‘plommon’ och ’ägg’. Över Västeråstrakten orsakade ovädret en stor förödelse, främst i trädgårdarna. Samtliga gurkplantor och kålplantor blev förstörda och stor förödelse vållades på jordgubbar och blommor.
  Ovädret var inte lika intensivt över hela linjen, det förefaller ha gått i vågor. Ovädret var svårast i Norra Ramnäs och på Brattheden slogs tegelpannorna sönder på taken. De största haglen vägde ett par hekto (?) och var mycket hårda. Nederbörden uppmättes till 18 mm och ovädret rasade en halvtimma.

Lars Gustafsson fortsätter (sidan 22):

Det kan vara värt att lägga märke till det lilla ironiska frågetecken med vilket tidningens lokalkorrespondent har försett uppgiften om hagelkornens storlek.
  Jag har själv hållit ett av dess berömda hagel, som krossade tegelpannor och rev sönder köksträdgårdarnas växter den där besynnerliga julidagen 1953, i handen.
  Jag glömmer aldrig detta oväder och det hemsöker mig ännu någon gång i drömmen.
  Det började med extrem julihetta, vindstilla, blanka vatten. En väldig, egenartad molnbank, upptornad och djupblå, växte fram över den västra horisonten.
  Haglen bultade som tusentals tunga hammare på taken. Temperaturen föll över tio grader på lika många minuter. Det egendomligaste var att se vattnet kasts upp meterhögt ur sjön Norra Nadden för varje hagelkorn som föll.
  Haglet som jag tog upp och höll i handen var stort som ett hönsägg, kan ha vägt upp till två och ett halvt hekto, snarast duvblått till färgen och av en extremt hård is, lagrad i olika tjocka skikt ända inifrån centrum och ut mot den glasartade ytan.

 

* * *

Prosten som såg allt handlar om kyrkoherden i Irsta, prosten Johan Fredric Muncktell (1764–1848). När det kommer till väder och vindar förblir likheten mellan vår egen tid och hans i en förvånande utsträckning

Lars Gustafsson fortsätter (sidan 89):

Just Muncktells dagbok, med dess unikt noggranna väderiakttagelser har med åren övertygat mig om att det mesta pratet om klimatförändringar är lika lösligt och ovetenskapligt som nästan allt annat sådant prat.

Naturligtvis tror även jag på bronsålderns ekskogar, men att klimatförändringen skulle gå snabbt nog för att en enskild generation skulle kunna uppleva den tror jag är en myt i klass med storsjöodjuret och elektriskt förorsakade exem.

Sanningen är naturligtvis den att meteorologiska fenomen har en typisk kaotisk karaktär och att det — som Aristoteles säger i Poetiken — ”är sannolikt att något osannolikt inträffar”.

 

* * *

Jag är beredd att hålla med Lars Gustafsson, särskilt nu när det visats att de opreciserade så kallade klimatfrågorna hanteras av byråkrater som inte förmår att skilja mellan forskare och nyblivna studenter utan examen eller mellan väder och klimat.

Några grupper ägnar sig åt en odefinierad ”klimatfråga” medan andra ifrågasätter hela miljöideologin.

Det har varit både skyfall och översvämningar också i Skåne och i Värmland.

En osedvanligt kall vinter och en makalöst varm sommar är med min bio-geovetenskapliga skolning inte tillräckliga skäl för att tala om ”klimatfrågor”. Kanske vill någon kalla mig bakåtsträvare inom miljövården, men samla, katalogisera och bearbeta data och vänta två- eller tre-hundra år med att bedöma min kompetens – då är det rätt tid att diskutera klimatförändringen. Res en sten bland träden där jag har haft mitt laboratorium.

 

Läs hela boken >> Strövtåg i hembygden av Lars Gustafsson, 1999

 

* * *

Den 3e juni 1953 var ingen vanlig dag, inleder Lars Gustafsson en av dikterna i sin nya samling Om begagnandet av elden. I denna dikt tar han upp ett ungdomsminne som han har behandlat tidigare, ett mäktigt åskväder över Västmanland, åtföljt av ett skyfall av hagel stora som stenbumlingar, enligt poetens egen försäkran så tunga som 250 gram.

Man kan älska Gustafssons poesi just för dess kombination av saklig exakthet och förundran inför världens märkvärdigheter. Hans uppfinningsrikedom när det gäller att finna stoff för sina dikter är suverän. Ofta utgår han från någon vardaglig händelse, en plötslig skiftning i väderleken eller helt enkelt ett till synes trivialt föremål. Sedan skjuter dikten fart, skriver Tommy Olofsson i sin recension ”En stilla lovsång av tingens förtrolige” i Svenska Dagbladet (onsdag 25 augusti 2010, Kultur, sidan 11).

Händelsen förefaller inte att ha varit just ”någon vardaglig händelse”, men väl ”en plötslig skiftning i väderleken”.

bild: Nelly Lindgren
SL


Ny art av trollslända i Sverige 2010

21 augusti 2010

 

 
bild: Biology & Politics
Aeshna affinis

I sin blogg Biology & Politics, 6 augusti 2010, berättar professorn i zoologisk ekologi i Lund, Erik Svensson, om en helt ny trollsländeart för Sverige.

Två hanar av Aeshna affinis ”Southern migrant hawker” har observerats vid sydkusten i Skåne och nära Krankesjön. Arten tillhör de så kallade ”mosaiksländorna” och finns normalt endast i Syd- och Mellaneuropa, men är tydligen under denna varma sommar på expansion norrut. Den har ännu inte något svenskt namn men kallas för ”Blue-eyed hawker”, med syftning på de iögonfallande, blåa ögonen.

Om denna trollslända etablerar sig som permanent svensk kommer den i sällskap med de ytterligare tre svenska trollsländor som kommit till Sydsverige under 2000-talet: kejsartrollsländorna Anax imperator och Anax parthenope, och liten rödögonflickslända Erythromma viridulum. Den svenska trollsländefaunan omfattar nu omkring 55 arter.

Är då detta enbart bra? Är det trevligt med ökad biologisk mångfald och fler vackra trollsländor och andra insekter som entomologerna kan studera?
– Vi vet inte, svarar professor Erik Svensson.

Det är nu omöjligt att förutse vilka konsekvenserna kommer att bli – biologiskt, ekologiskt, ekonomiskt och socialt – om den svenska insektsfaunan förändras. Det behövs mer forskning om detta, inte enbart inom biologi och ekologi, utan också inom ekonomi och samhälls-vetenskap.

Ytterst handlar det om värderingar och om hur vi exempelvis värderar positiva effekter för människan mot negativa effekter för övriga arter, och tvärtom.

 
Läs mer >> i Biology & Politics, 6 augusti 2010. Dessvärre har bloggen på biologyandpolitics.blogspot.com nu tagits bort.

[Bild: Biology & Politics]

SL


Åland – mer än öar

20 augusti 2010

 

Olyckliga omständigheter tvingade mig att betrakta en stor del av sommaren genom fönster och från soffan på terrassen. I gräsmattan växlade floran och fjärilar fladdrade ovanför.

Gräsmattans ekologi har i juni beskrivits här i bloggen av lektor Ralf Carlsson från Mariehamn på Åland.

Åland har funnits där, dolt i havet, när jag på fritid och för forskning färdats över Östersjön mot Finland och Sovjetunionen, men jag har aldrig haft tillfälle att bekanta mig med denna övärld; enstaka gånger har båten angjort Mariehamn.

För att få veta mera hämtade jag fram Föreningen Nordens årsbok 2002 – Åland, mer än öar – från mitt bibliotek.

Föreningen Norden, 2002

Åland smulas sönder i mjuka bitar i havet mellan Finland och Sverige. En gång hörde detta örike till Sverige.

På 1800-talet, när Finland och Åland lydde under Ryssland, gick huvud-vägen från Stockholm till Sankt Petersburg över havet, över Eckerö på Åland till Bomarsund och vidare över Ålands och Åbolands skärgårdar i Finland.

Färjetrafiken mellan Sverige och Åland började 1959, men passagerar-trafiken är avsevärt äldre; oregelbunden från 1821 och reguljär från 1836.

Mariehamn är örikets enda stad, grundad 1861, och har fått sitt namn efter den ryska kejsarinnan Maria, hustru till tsaren Alexander II.

I fjärdområdet som skiljer fasta Åland från den östra skärgården finns en rad bebodda öar: Seglinge, Kumlinge, Enklinge, Sottunga, Snäckö och Björkö. Mest avsides bland de åländska öarna ligger Kökar som varit bebodd sedan 1200-talet. Den östligaste skärgårdskommunen, Brändö, omfattar flera än tusen öar.
 

Läs hela boken >> Åland, mer än öar; Föreningen Nordens årsbok 2002

bild: Nelly Lindgren
SL