Tidningsankor, riktiga fåglar och usla journalister

 

På kvällen den 26 september 2010 klockan 20.57 publicerar Västerbottens-Kuriren en artikel av Kristina Waldenborg om den uppmärksammade iakttagelsen – den andra i Sverige – av en vitvingad lärka vid Holmögaddd .

Kristina Waldenborg skriver – tydligen helt korrekt – att arten bara ”har varit synlig i Sverige en gång tidigare. Det var på Gotland för flera år sedan”.

Det är lätt att med hjälp av en sökmotor finna den ursprungliga rapporten i Club 300 om Vitvingad lärka – ny art för landet och få veta vad som hände den 7 juli när Bo Hultgren som vanligt gjorde en morgonrunda på Furilden på nordöstra Gotland.

Platsen är den rätta: Gotland. Tiden är den rätta: Flera år sedan (= åtta år).

Ändå publicerar samma tidning – Västerbottens-Kuriren – bara fyra timmar senare med ”stöd och hjälp” av Tidningarnas Telegrambyrå en ny artikel i samma ämne med den uppenbart oriktiga uppgiften att ”fågeln har bara setts en gång tidigare i Sverige – på Öland för åtta år sedan”.

Gotland och Öland är två olika öar – även om de båda ligger utanför Stockholm.

Redan klockan 0: 41 har den felaktiga uppgiften – ibland med bistånd av Tidningarnas Telegrambyrå – fått fäste bland de okritiska journalis-terna och finns före morgonkaffet i Västerbottens FolkbladUpsala Nya TidningPiteå-TidningenSkånska DagbladetDagens Nyheter – och Norrbottens-Kuriren.

Senare under dagen följer ett helt koppel av tidningar som fortsätter att förmedla den felaktiga uppgiften om att den vitvingade lärkan tidigare synts på Öland: AftonbladetBlekinge Läns TidningBohus-läningenEskilstuna-KurirenGefle DagbladSmålandspostenSödermanlands Nyheter – och Östersunds-Posten.

Tre tidningar – Folkbladet (Norrköping)Folket (Eskilstuna)Nya Lidköping-Tidningen – har klarat sig undan felaktigheten genom att förkorta texten från Tidningarnas Telegrambyrå och berättar endast att ”fågeln har bara setts en gång tidigare i Sverige”.

* * *

Jag är inte imponerad. Det är en skam för såväl tidningarna som deras journalister att inte kunna hantera lätt tillgängliga fakta på ett korrekt och kompetent sätt. Särskilt bör Tidningarnas Telegrambyrås oförmåga till saklighet och dess funktion som ”desinformationscentral” uippmärksammas.

Jovisst. Detta handlar ju bara om en liten fågel som tydligen kommit på avvägar. Naturligtvis finns det viktigare och mera allvarliga saker att skriva om …

Men varför skriver då dessa tidningar alls om denna lilla fågel?

Om jag inte kan få korrekta uppgifter kan jag lika gärna vara utan deras osanningar.

Om de inte kan skilja på Öland och Gotland, varför skall jag tro att de i något annat fall kan skilja mellan norr och söder, stor och liten eller Afrika och Amerika?

bild: Nelly Lindgren
SL

Annonser

4 Responses to Tidningsankor, riktiga fåglar och usla journalister

  1. […] mer >> i Västerbotten-Kuriren 26 september 2010 och i Tidnings-ankor, riktiga fåglar och usla journalister 29 september […]

  2. Reporter skriver:

    Hej.
    Lätt är det att göra sig lustig över andras okunskap om sitt eget specialområde. Bra att veta i sammanhanget är att TT:s material går ut per automatik till de flesta av Sveriges tidningar som finns på internet. Så den febrila aktivitet som beskrivs begången av en hel inrikeskår av stupida journalister, kanske i själva verket var orsakat av…en enda journalist? Det brukar inte vara så många fler som skriver en text. Sedan är det lätt gjort att på teknisk väg sända iväg text till abonnenter på nyhetsmaterialet.
    Att sedan fel kan skrivas i text är en annan sak. Då gäller det för de som vet vad som är rätt, att höra av sig och begära rättelse. Det är svårt att vara expert på allt, även om journalister förväntas vara just det.
    Mvh / en reporter

    • Svenolov Lindgren skriver:

      Bäste Anonyme Reporter,

      Tack för din förtydligande och klargörande kommentar.

      Problemet i sådana här fall är – som jag ser det – journalisternas bristande metodkunskaper och bristfälliga allmänbildning. Här fanns ”facit” med de korrekta uppgifterna lätt tillgängliga på internet för alla; ”svårigheten” var endast att söka upp dem. Kunskapen om var Öland och Gotland ligger fick jag själv i geografiundervisningen redan i skolans fjärde årskurs. För mig har detta inget med mitt ”specialområde” att göra.

      Hur många som skriver är egentligen inte intressant – helt avgörande är ju vad de skriver. Däremot kan den digitala distributionen skapa nya problem eftersom den fungerar efter principen ”skit–in, skit–ut” och alla felaktigheter sprids automatiskt och med oönskad hastighet till alltför många.

      För mig är okunskap inget lustigt och heller inte något att göra sig lustig över. Jag ser ett allvarligt problem i att vi inte kan lita på det som skrivs i tryckt och digital press. Skall jag inte kunna tro på uppgifterna – varför skall jag då överhuvudtaget spilla min tid på att läsa dem?

      Varför skulle jag sedan också använda ytterligare mera tid för att ”höra av mig och begära rättelse” – detta är definitivt inte min uppgift.

      Det minskande förtroendet för tidningspressen, de krympande upplagorna och den sämre lönsamheten kan naturligtvis vara en anledning till journalisternas försämrade arbetsförhållanden och ägarnas val av billigare – och därmed också mindre kvalificerad – personal.

      Detta ger emellertid i förlängningen också ytterligare minskat förtroendet för pressen, krympande upplagor, ännu sämre lönsamhet och …

       

  3. […] Motsvarande geografiska problem har uppmärkammats tidigare. […]