Svenska blåbär för framtiden

 

I Skandinaviens skogar finns stora mängder av hälsosamma blåbär vildväxande, men av årets 500 miljoner kilogram bli endast drygt fem procent tagna tillvara.

Blåbären efterfrågas över stora delar av världen och deras marknad ökar stadigt. De används framför allt som livsmedel men har också betydelse inom läkemedelsindustrin. Storskalig blåbärsodling har inte bedrivits i Sverige och kunskaperna om intensivodling av arten är fortfarande begränsade.

 

bild: Lindgren Labs
Blåbär, Vaccinium myrtillus

Det är viktigt att studera under vilka förutsättningar och till vilken kostnad odling av blåbär kan genomföras i norra Sverige. Det svenska blåbärets lämplighet för kommersiell odling på åkermark undersöks i ett projekt för att utveckla jordbruket i norra Sverige.

För en dryg månad sedan – den 24 september 2010 – disputerade Andreas Åkerström för filosofie doktorsexamen vid institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU i Umeå.

Fler och nyttigare blåbär till konsumtion och livsmedelsindustri kan bli verklighet om vi lär oss odla vår inhemska art av blåbär, Vaccinium myrtillus. Andreas Åkerström har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt hur antocyanidinerna – de hälsosamma substanserna i blåbären – påverkas av temperatur-, ljus- och näringsförhållanden och hur bildandet av dessa ämnen i bäret styrs av växtens gener och av klimatet på växtplatsen.

Mängden antocyanidiner i bären är beroende av såväl temperatur som dagslängd – med högre halter vid högre temperatur och under långa dagar. Halterna ökade också mot slutet av säsongen. Under ett mycket soligt år var koncentrationen högre i bär från plantor i skuggiga lägen än i dem från öppna, solexponerade växtplatser.

Produktionen av antocyanidiner har också visats vara genetiskt styrd. Halterna är högre i plantor från nordliga populationer än i plantor med sydligare härstamning, även om de fått växa under likartade förhållan-den och på samma plats under lång tid. Så är det också i blåbär från vilda populationer på deras naturliga växtplatser, i norr respektive söder.

Med rätt valt växtmaterial och genom kontrollerad odlingsmiljö är det möjligt att öka halterna av de hälsosamma substanserna i blåbär jämfört med i de naturliga förhållandena och minska variationen mellan olika år.

Det ökande intresset för blåbärsprodukter betyder att framtiden för odling av blåbär ser ljus ut.

 

bild: Högskoleförbundet Östra Norrbotten
Andreas Åkerström

Läs >> Nordliga blåbärsåkrar i kustnära bygder. – Andreas Åkerström, SLU Fakta Trädgård, 2004 (nr 4).

Läs också hela avhandlingen >> Factors Affecting the Anthocyanidin Concentration in Fruits of Vaccinium myrtillus L. – Andreas Åkerström, 2010.

 

[Bilder: Lindgren Labs och Högskoleförbundet Östra Norrbotten]

SL

3 kommentarer till Svenska blåbär för framtiden

  1. Mia skriver:

    Intressant! Om vi ska vara rädda om våra svenska blåbär så kommer frågan om VARG på tapeten igen. Det finns ett förslag att importera varg från bl a Ryssland. Ryska vargar och rävar har bandmask som är farlig för människan och kan orsaka svåra sjukdomstillstånd. Bandmasken sprids lätt via djurens urin.

    Får vi eländet i Sverige – då kan vi glömma bärplockning. I vilket fall kan vi glömma att äta färska bär – de måste kokas rätt länge för att ta kål på bandmasken.

    Med tanke på mångfalden och artbevarandeet skulle det kanske räcka med att det finns varg i många länder som Ryssland, Finland, Kanada och i sydeuropa. Sverige måste inte ha alla arter representerade.

    Är detta en så revolutionerande tanke att den aldrig slagit Carlgren?

    • Svenolov Lindgren skriver:

      Mia,
      Eftersom frågan handlar om miljö- och naturvård så finns det anledning att tro att denna varken omfattas av herr Carlgrens intressen eller kompetens.

      Emellertid är synpunkterna i din kommentar väl värda att fundera vidare över; tack!

       

      bild: Victor Brott
      Blåbär eller vargar för miljöminister Andreas Carlgren (c).

       

  2. Mia skriver:

    I Sveriges Radio P1 i morse berättades det att i Norrbotten sätter Jägarförbundet kameror längs finska gränsen för att fånga in invandrande mårdhundar och hindra dem från att etablera sig i Sverige.

    Mårdhundar har bandmask och kan vara smittade av rabies. Mårdhunden hotar dessutom fågelbestånden i våtmarker. Man kan läsa mer i Ekots Nyheter.

    Frågan om artrikedom har två sidor. Det handlar alltså inte bara om att bevara arter utan också om att begränsa vissa arter – för att bevara andra arter.

    Sometimes less is more!

    Det handlar också om att skydda ekosystemet mot invasion – så att det inte går här som i Australien när de införde får och kaniner där: det ledde till en katastrof för de lokala arterna.

    Tyvärr är de politiker som är verksamma inom modegenren ”miljö” oftast mer populistiska än kompetenta.