Naturkunskapens ”kräftgång” i skolorna

 

Var femte elev i Sverige når idag inte upp till en grundläggande nivå i läsning – den nivå som är nödvändig för att kunna tillgodogöra sig annan kunskap.

Andelen elever i Sverige som inte når upp till en grundläggande nivå i naturvetenskap har ökat till nästan 20 procent. Detta är under OECD-genomsnittet och trenden är neråtgående.

 

bild: Lindgren Labs
Internationella undersökningen PISA 2009 av 15-åringar i 65 länder

 

Skolverket bekräftar nu den negativa utveckling som tidigare visats i internationella undersökningar som Sverige har deltagit i under 2000-talet: Det har skett en försämring av elevernas kunskaper som är statistiskt säkerställd.

PISA 2009 mäter läsförståelse, kunskaper i matematik och natur-vetenskap hos 15-åringar i 65 länder. Läsförståelse är denna gång huvudämnet och de asiatiska länderna och Finland ligger i topp.

Sverige, som under flera decennier tillhört toppskiktet, placerar sig endast på en genomsnittlig OECD-nivå. I matematik har också de svenska resultaten försämrats och ligger nu endast på en genom-snittlig nivå.

Likvärdighet har varit ett honnörsord för svensk utbildning och Sverige har länge lyfts fram som ett av de mest likvärdiga länderna. PISA 2009 visar emellertid att Sverige tappat sin topposition och numera ligger på en högst genomsnittlig nivå. Detta är oroande.

 

Las också >>

Svenska skolan på efterkälken: Dagens Nyheter, 2010-12-07

Svenska elevers resultat försämras: Dagens Nyheter, 2010-12-07

Svenska elever halkar efter i världen: Svenska Dagbladet, 2010-12-08

Lång väg kvar till Kunskapslandet: Svenska Dagbladet, 2010-12-08

Perspektiv skolan: Svenska Dagbladet, 2010-12-08

”Vi har länge varnat för det här”: Svenska Dagbladet, 2010-12-07

Ökade klyftor försämrar elevernas kunskap: Sveriges Radio Ekot, 2010-12-07

[Bild: Lindgren Labs]

SL

Annonser

One Response to Naturkunskapens ”kräftgång” i skolorna

  1. Nisse skriver:

    Svenskfödda elever är antagligen kvar på samma nivå eller kanske obetydligt lägre än tidigare. Det som drar ner statistiken är det höga antalet elever med utländsk bakgrund. Invandrarelever vars föräldrar är akademiker presterar oftast lika bra eller till och med bättre än svenska elever. De har också som regel hög motivation.

    Problemet är att majoriteten av invandrare är lågutbildade och dessutom känner sig främmande inför västerländsk kultur. Deras barn får troligen höra negativa uttalanden hemma om väst och lär sig att förakta våra normer och värderingar – däribland värdet av bildning. Än mer oroande är att andelen lågutbildade invandrare ökar hela tiden. Till skillnad från latinamerikanska och iranska vågen på 80-talet kommer dagens invandrare huvudsakligen från Norra Afrika, Irak och Afganistan.

    Det leder till att andelen barn med inlärningssvårigheter, låg motivation och obefintliga förkunskaper ökar hela tiden – samtidigt som den svenska pressen och politikerna förtiger problemen. Ett sätt att lösa problemet vore att sålla och ha en selektiv invandring och prioritera unga välutbildade människor – men detta vore ett politiskt självmord att säga i Sverige. SD få löpa gatlopp för antydan åt det hållet.

    Under tiden ökar kostnaderna ständigt för elever som behöver särskilt stöd. Dessutom hörs röster om att dessa barn behöver extra träning på sitt modersmål. Varifrån ska resurserna komma? Med största sannolikhet omfördelas pengarna så att svenskfödda elever drabbas. Redan idag prioriterar skolledningar stöd till akut behövande svaga elever. Begåvade svenska elever får klara sig bäst de vill och kan.

    Hur ska det gå för landet som försummar sina intellektuella resurser? Neråt förstås!

    Thilo Sarrazin hade förmodligen rätt – med det tillägget att inte bara Tyskland utan hela Europa avskaffar sig självt.