Usel svensk skola

 

Lärare som är öppet kritiska i skolan riskerar att straffas med utfrysning eller omplacering.

– Demokratin i skolan fungerar inte. För mig är det rena rama diktaturen, när jag inte får ifrågasätta, säger en lärare till
Sveriges Radio.

Rektorerna har fått alltför mycken makt. Många lärare vågar inte ens säga ifrån, när de tycker att något är fel, för att inte bli utfryst av rektor och arbetslag och för att inte få en stämpel som ”jobbig”. Det händer också att kollegor ”tjallar” och därmed kan inspirera rektorer till trakasserier.

– Det är väldigt tyst i lärarrummet i skolan. Så fort någon ifrågasätter någonting så betraktas det som att han inte vill samarbeta. Man känner sig utanför.

img: skola
Vilsenhet, inkompetens och kunskapsförakt

Flera lärare är rädda för repressalier och upplever att de straffas för att de har varit öppet kritiska; de vill inte att deras namn ska komma ut. Bland kommentarerna skriver anonyma läsare på nätet bland annat:

— Den individuella lönesättningen som görs vid årliga samtal med rektorn är ett verktyg med vilket rektorer kan trycka ner sin personal.

— Förr var en rektor alltid en välutbildad akademiker samt oftast den mest erfarna och respekterade läraren. Idag är rektorer politiskt tillsatta, ofta lågutbildade och utan egen undervisningserfarenhet, men lojala mot kommunens ekonomiska mål.

— Rektorerna får sina tjänster genom lojalitet med makten och inte för sin arbetsledande och pedagogiska kompetens. Rektorn blir den politiska maktens förlängda arm in i skolvärlden och genomför de direktiv som politikerna pekar ut.

— Eftersom politiker ser skolan främst som ett kostnadsställe i den kommunala budgeten, och ibland som ett verktyg för att genomföra samhällsförändringar, så får rektorerna uppdragen att effektuera politikernas krav på besparingar, omorganisationer, omprioriteringar, projektarbeten vid sidan om kärnverksamheten och annat.

— Rektorerna är inte sällan förskolelärare i botten och väljer att vara lojala med makten, antingen på grund av sin inkompetens eller av karriärskäl, oavsett om direktiven gynnar eller missgynnar skolans kärnverksamhet.

— Detta är en av de största orsakerna till lärarnas låga status och till skolans fiasko.

— Lärarkåren har inget att säga till om, de få kompetenta lärare som finns kvar skärmar i stället av sig och fokuserar på sina elever. De deltar inte i ”skolans förändringsarbete” eller andra av rektorernas poänggivande aktiviteter. Till sist blir de betraktade som bakåtsträvare med samarbetssvårigheter.

— Lärarnas båda fackliga organisationer har missat problemet: vilka styr skolan, på vilka grunder och mot vilka mål.

— Dessa rektorer kan producera tonvis med floskler om ”bästa skola”, ”allas lika värde” och liknande, men deras kunskapsförakt lyser ändå igenom.

Skolan i Sverige idag är ett resultat av decenniers kunskapsförakt i kombination med politisk påverkan av utbildningsvärlden.

 

Läs också >>
Det obegripligt lärda samtalet, 2014-04-30

 

SL

 

Kommentarer inaktiverade.