Docent Göran Hägg, R.I.P.

 

Författaren Göran Hägg har avlidit den 30 september 2015, 68 år gammal.

bild: Wikimedia Commons
Göran Hägg, 1947 – 2015

 

Göran Hägg var docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Filosofie doktor blev han 1978 på avhandlingen Övertalning och underhållning. Den svenska essäistiken 1890–1930.

Göran Hägg har gett ut ett flertal skrifter om litteraturvetenskap, retorik, historia och kulturhistoria. Italiens kultur och historia intresserade honom särskilt. Som föreläsare var han populär och ofta anlitad.

Sin skönlitterära debut gjorde Göran Hägg 1972 med diktsamlingen ”Ögon”. Han var också debattör, kritiker och författare till radiopjäser.

 

Läs mer >>

Göran Hägg är död. SVT Nyheter, 2015-10-02.

I boken Välfärdsåren (Göran Hägg, 2005) beskrivs … . Svenolov Lindgren, 2012-03-23.

 

Boktips >>

Göran Hägg, 2010. Gud i Sverige. Stockholm: Norstedt, 557 sidor. ISBN 978-91-1-302095-2

Göran Hägg, 2005. Välfärdsåren: svensk historia 1945-1986. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 475 sidor. ISBN 91-46-20273-0

Göran Hägg, 2004. Stora retorikboken. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 253 sidor. ISBN 91-46-21066-0

Göran Hägg, 2003. Svenskhetens historia. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 750 sidor. ISBN 91-46-18110-5

Göran Hägg, 2002. Retorik idag: aktuella exempel och praktiska tips. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 221 sidor. ISBN 91-46-18341-8

Göran Hägg, 2000. Världens litteraturhistoria. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 772 sidor. ISBN 91-46-17309-9

Göran Hägg, 1983. Doktor Elgcrantz eller Faust i Boteå. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 205 sidor. ISBN 91-46-14407-2

 

SL

 

En kommentar till Docent Göran Hägg, R.I.P.

  1. Nelly Lindgren skriver:

    Göran Hägg var en man med gedigen klassisk skolning och stor bildning. Han kallade sig aldrig filosof eller historiker, men hans bok ”Välfärdsåren: svensk historia 1945-1986” är den hittills bästa skildringen av såväl svensk historia från den perioden som analys av det dåtida samhället.

    Göran Hägg var en forskare och person som inte var rädd för att säga sin åsikt, vilket nu är ovanligt i Sverige. Sin åsikt om läget inom humanistisk forskning formulerade han i romanen ”Doktor Elgcrantz eller Faust i Boteå” (1983) som är en skarp satir om den humanistiska forskningsvärlden i Sverige; den geografiska miljön skildrar den provinsiella litteraturvetenskapliga institutionen i Umeå på 80-talet.

    Beskrivningarna av seminarier och det oändliga, innehållslöst ”positiva” pratandet är hejdlöst roligt. Som lök på laxen skildras en disputation om Kalle Anka, den ultimata profaneringen av litteraturvetenskapen.

    Det är så mycket som Hägg skrev om, tunga välskrivna böcker, ett helt arv som han har lämnat efter sig.

    Det är förvånande att en forskare och författare av hans kaliber bara har fått korta omnämnanden i media nu när ha dog, medan det om deckarförfattaren och vänstersympatisören Mankell finns en drös runor i flertal tidningar. Det rödgröna svenska kulturetablissemanget visar tydligt sina preferenser.