Märkligt ögonblick i svensk politik

 

Bilden där Åsa Romson på Miljöpartikongressen med en bukett i hand log mot publiken, alltmedan hennes språkrörskollega Gustav Fridolin stod bredvid och klappade händerna, kommer att gå till historien som en av svensk politiks märkligaste ögonblick.

En minister som faktiskt lyckats driva sitt partis politik avgick. Medan en minister som inte uppnått ett jota som utbildningsminister stannade kvar. En retoriskt svag politiker straffas. Medan en politiker som släpat sitt parti till ruinens brant medelst dåligt omdöme nöjt stod kvar på scenen.

Romson avgick med värdighet. En märkbart rörd ex-minister höll sig i sitt avgångstal till politiken och undvek alla antydningar till bitterhet. Hon meddelade att hon troligtvis inte tar sin riksdagsplats i anspråk. Miljöpartiet har, hävdade hon, ”till skillnad från Socialdemokraterna och Moderaterna, inga platser för personer som behöver en liten paus”. Det inger respekt.

Miljöpartiets kongress präglas mycket av ordet ”Nystart”. Men med Fridolin fortsätter partiet att ledas av en person som i mångt och mycket är ansvarig för att partiet hamnat i en så djup kris. Flera kongressombud uttryckte även att det var horribelt att personen som varit så inblandad i partiets kollaps nu sitter kvar och styr.

Miljöpartiets problem har länge, även innan Kaplan och Khan hamnade i blickfånget, varit att all uppmärksamhet partiet genererat har handlat om annat än kärnfrågorna. Därför är det märkligt att man väljer att sparka den minister som faktiskt har haft vissa framgångar inom sitt ansvarsområde.

 

Läs mer >>

Ingen nystart med Fridolin. Göteborgs-Posten, 2016-05-16.

 

SL

 

Annonser

Kommentarer inaktiverade.