Hanöbukten: är det på riktigt nu då?

26 juli 2015

 

 

Nu inleds den första och största kontrollen någonsin av området vid Hanöbukten.

Kontrollen nu sker efter att yrkesfiskarna vid Hanöbukten redan under hösten 2010 – nu för 5 år sedan – hade larmat om sårig och skadad fångst.

* * * * *

Efter de första larmen skulle det behöva ta ytterligare mer än ett år innan länsstyrelsen ens hade börjat fundera över orsakerna till problemen.

Vilket slags miljöförstöring som orsakar problemet för Hanöbukten var ändå en gåta för myndigheterna.

– Vi har ingen bra förklaring, svarade då länsstyrelsens fiskeridirektör.

– Vi har inget svar ännu, svarade då länsstyrelsens vattendirektör.

Arbetet gick sakta, länsstyrelsen höll möten och konferenser medan Hanöbukten höll på att dö. Situationen uppfattades som en skrämmande nonchalans och ineffektivitet av de skånska myndigheter som fått förtroendet att värna om våra naturresurser.

Efter lokalpressens artiklar med uttalanden av ”experter” i frågan om Hanöbukten har tidningen direkt och i insändare uppmanats att redovisa den åberopade expertisen, men tidningen har inte visat intresse för sådan grävande journalistik, utan hellre fungerat som megafon åt myndigheten.

Det har emellertid visats att det har funnits välgrundad anledning att ifrågasätta länsstyrelsens kvalifikationer.

Kiviksfiskaren Ola Johnsson skrev 2011 i ett brev till generaldirektören för den då nya Havs- och vattenmyndigheten, Björn Risinger, att han redan för ett år sedan hade slagit larm om tillståndet i Hanöbukten – ålen försvann, liksom öring, torsk och sill, och den torsk som överlevde fick sårskador – men att Länsstyrelsen var för långsam och slarvig med sina kontroller.

Länsstyrelsen påstod sig i september 2011 se allvarligt på problemet med Hanöbukten och arbeta ”väldigt brett” för att komma till klarhet med vad som är orsaken. Den hade då satt till en särskild grupp … Vad som har hänt av denna finns att läsa nedan i Lindgren Labs 2012-05-22.

* * * * *

Med anledning av larmen fick Havs- och vattenmyndigheten förra året – 2014 – i uppdrag av regeringen att kontrollera området runt Hanöbukten.

Den första juli i år stod det klart att Sveriges lantbruksuniversitet till hösten – 2015 – kommer att provfiska i området for är att undersöka hur fisken mår.

Redan 2010 var det omtalat att ålen försvann, liksom öring, torsk och sill, och att den torsk som överlevde hade sårskador. Sådan fisk verkar inte att må bra.

 

Läs mer >>

Omfattande undersökning vid Hanöbukten inleds; P4 Blekinge, 2015-07-25.

Fortsatt fiskdöd i Hanöbukten. Lindgren Labs, 2014-12-02.

Länsstyrelsens hyckleri i Skåne upprör. Lindgren Labs, 2012-11-14.

HYCKLERI ! Hyckleri av grövsta sort. Miljöchefens blogg, Vellinge kommun, 2012-11-08.

Siste fiskaren i Kivik ger upp medan länsstyrelsen i Skåne får bidrag för Hanöbukten; Lindgren Labs, 2012-05-22.

Länsstyrelsen håller möten och konferenser medan Hanöbukten dör. Lindgren Labs, 2011-08-20.

Hanöbukten: karta och provtagningspunkter Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten.

Hanöbukten, Kustvattenmiljö 2010. Blekingekustens Vattenvårdsförbund och Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten.

Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten. – Vad är Hanöbukten?

Provpunkter inom kustvattenkontrollen. Länsstyrelsen i Skåne län

Regional övervakning vid kusterna. Havet punkt nu

Aqua Biota Water Reserach; Harmoni, slutrapporter.

 

SL

 


Kotula (Cotula coronopifolia) på strandängar i östra Skåne

02 november 2014

 

Inför helgen vaknade jag till att min ungdoms hemmamarker hade blivit en medial riksnyhet.

En fågelskådande professor hade längs kusten utanför Åhus och Landön påträffat kotula (Cotula coronopifolia). Nu kände han oro för att denna invasiva sydafrikanska växtart skulle hota vår biologiska mångfald och konkurrera ut den naturliga strandvegetationen.

bild: Jacob Sturm
Cotula coronopifolia, kotula
(Jacob Sturm; Deutschlands Flora in Abbildungen)

 

Kotula (Cotula coronopifolia) är en sydafrikansk korgblommig växt som redan under 1700-talet nådde Europa, troligen med barlast, och som sedan har spritt sig och naturaliserats på havsstränder i Syd- och Västeuropa.

Det första fyndet i Europa gjordes vid tyska Nordsjö-kusten redan 1739 och till Danmark kom arten 1806.

 

Ingen direkt nyhet i Sverige

Fynd av kotula i Sverige finns dokuneterde och belagda sedan 1853. I Skåne och Blekinge, samt på Öland och Gotland finns färska fynd från 1997 och framåt.

En detaljerad beskrivning av kotula, dess utbredning och spridningshistoria ges av Åke Widgren (2003) i Svensk Botanisk Tidskrift.

De sentida fynden i Skåne är uppenbara adventivfynd som kan ha sina ursprung från trädgårdsodling. Att växtplatserna i Blekinge och på Gotland skulle härstamma från odling är däremot inte troligt. Strandbiotoperna på dessa lokaler är mycket lika de miljöer vid Västeuropas kust där arten sedan länge är etablerad.

Erfarenheterna från Tyskland visar att kotula ibland kan uppträda i massförekomster, men att den också ofta är obeständig. Arten har försvunnit från flera av sina gamla lokaler. Eftersom kotula också förekommer som trädgårdsväxt kan en del av de europeiska förekomsterna vara förvildade från odling.

Växtens utseende som en knapp med lysande gul färg har på engelska gett den namnet mässingsknapp (brass buttons). I Nederländerna och Kalifornien betyder dess namn guldknapp och med det namnet saluförs den numera i Sverige som kantväxt vid trädgårdsdammar. Hultén (1971) använder namnet kråkfot, en försvenskning av det latinska artepitetet coronopifolia och som syftar på bladens utseende.

 

Hot mot vår biologiska mångfald?

Följande tankar kan sammanfattas efter Åke Widgren (2003):

Kotula har tidigare spritt sig effektivt i Syd- och Västeuropa och det är därför inte osannolikt att fler fynd kommer att göras vid Sveriges kuster. Växten har ett mycket stort antal frön och den har därför möjlighet att expandera på lokaler där den har fått fäste, om konkurrensen från annan vegetation inte är för svår. Eftersom arten också odlas som prydnadsväxt kan det också förväntas en viss framtida spridning från trädgårdar.

Om mönstret från Tyskland upprepar sig finns det också en risk – eller en möjlighet – att arten försvinner igen efter några år.

Naturligtvis är det alltid angeläget att utvecklingen på växtplatserna följs upp.

 

bild: Jymm, public domain
Cotula coronopifolia, kotula

 

Läs mer >>

Ny art hotar den biologiska mångfalden. Sveriges Radio, P4 Kristianstad; 2014-10-31.

Ny art hot mot växter i Skåne. Sveriges Radio, Vetenskap & miljö; 2014-10-31.

Åke Widgren, 2003. Kotula – guldknappar på spridning i Sverige? Svensk Botanisk Tidskrift, 97 (3-4): 130-133.

Mats Björling, 2010. Kotula, Cotula coronopifolia, ny art för Öland. Krutbrännaren 2010 (3): 71 – 73, Tidskrift för Ölands Botaniska Förening.

Kotula – en invasiv art på Öland?. Ölands Botaniska Förening, Blogg; 2012-08-25.

Christer Neideman, 2011-2013. Cotula coronopifolia; 12 bilder från Gyetorpskärret, Tosteberga och Äspet. Sländan – databas med foton av djur och växter inom Kristianstads och Bromölla kommuner.

Cotula coronopifolia. Encyclopedia of Life.

Robyn Faye Powell, 2014. A taxonomic revision of the Cotula coronopifolia-group (Asteraceae) and implications for the conservation statuses of the species. South African Journal of Botany 2014; 93:105–117.

 

Boktips >>

Hultén, E., 1971. Atlas över växternas utbredning i Norden.
(Fig. 1719. Cotula coronopifolia, kråkfot.)

Mossberg, Stenberg & Ericsson, 1992. Den nordiska floran.
(Sidan 460. Cotula coronopifolia, kotula.)

 

SL

 


Nytt krig i Göingeskogarna

29 juni 2014

 

Snapphanarna var ett slags motståndsrörelse i södra Sverige under senare delen av 1600-talet som kämpade mot den svenska ”ockupationsmakten”. Ett nytt snapphanekrig kan nu skönjas i Göingebygden.

— Det här är en krigsförklaring från mig. Nu vill jag inte ha med Migrationsverket att göra längre, säger kommunalrådet Patric Åberg i Östra Göinge kommun.

– Jag är fullständigt vansinnig, jag har inget som helst förtroende för Migrationsverket längre. Så sent som i förra veckan blev vi lovade att det inte skulle bli fler platser i vår kommun och nu kommer det här, säger han upprört.

Vid ett flertal tillfällen har Patric Åberg påtalat att Östra Göinge tvingas ta ett alltför stort ansvar i förhållande till kommunens storlek. Migrationsverkets handlande om Brobysjukhuset har han kallat ett statligt övergrepp.

– Jag vill rekommendera andra kommuner att inte skriva några avtal med Migrationsverket; det går inte att lita på dem. Men jag tänker inte ge mig, min fajt är inte över, säger kommunalrådet Patric Åberg.

 

bild: Wikipedia Commons
Östra Göinge kommun i norra Skåne

 

Östra Göinge

Kommunalrådet Patric Åberg, berättar om sin vardag under juni månad:

— För närvarande är migration och flyktingmottagande en prioriterad fråga. Under juni månad kommer jag träffa olika aktörer – däribland representanter från Länsstyrelsen, Migrationsverkets mottagningschef Caroline Hejnered och regeringens samordnare för flyktingmottagande; Lars Stjernkvist och Gunnar Hedberg – för vidare diskussioner.

 

Rötter

bild: And. Lagerholm, Broby
Broby sanatorium, 1913

Mina rötter finns i Göingeskogen, i Broby och på Sanatoriet. Min morfar var vid början av nittonhundratalet och fram till sin död 1935 maskinmästare vid Sanatoriet, som nu kallas Brobysjukhuset, och bodde tillsamman med sin familj i lägenheten ovanför maskinverkstaden. I Tomtebo hade min mamma sin lekstuga i utkanten av sanatorieparken.

Jag har som liten promenerat med min mormor i Tivoliparken i Broby och tittat på fåglarna. Senare har jag i hembygdsparken kunnat bli bekant med den kultur som tidigare generationers göingar levde i.

Jag har sett den enkla backstugan där ”Lastar-Anna” blev ensam kvar 1903 för att sedan själv försörja och uppfostra de sex barnen. Anna och barnen skulle följa efter när ”Lastar-Sven” kunde skicka hem biljetter från Amerika till dem, men Sven dog i Amerika 1912.

 

bild: And. Lagerholm, Broby
Sanatoriets panncentral (morfar till vänster)

 

Läs mer >> kommentarerna till krigsförklaringen,

SD vill i stället hjälpa på plats. Kristianstadsbladet, 2014-07-01

Åbergs utspel möter kritik från femklövern. Kristianstadsbladet, 2014-07-01

S efterlyser helhetsgrepp. Kristianstadsbladet, 2014-07-01

V: En möjlighet att blomstra. Kristianstadsbladet, 2014-07-01

och om krigsförklaringen >>

Patric Åberg förklarar krig. Kristianstadsbladet, 2014-06-28

Fler platser på Brobysjukhuset. Kristianstadsbladet, 2014-06-27

Sämst betyg för Arbetsförmedlingen och Migrationsverket. SVT Nyheter, 2014-06-24

Tjernobyllägret 20-årsjubilerar. Kristianstadsbladet, 2014-06-20

Klart för 200 platser på Brobysjukhuset. Kristianstadsbladet, 2014-06-13

De första flyktingarna på plats. Kristianstadsbladet, 2014-06-10

Flyktingförläggning kan öppna. Kristianstadsbladet, 2014-06-02

Kommunen JO-anmäls. Kristianstadsbladet, 2014-05-14

Kommunchefens ultimatum stoppade flyktinganläggning. Kristianstadsbladet, 2014-05-09

Brobysjukhuset får vänta. Kristianstadsbladet, 2014-05-08

Forna Brobysjukhuset godkänt för flyktingar. Kristianstadsbladet, 2014-04-15

Norra Skåne, 2014-07-01

 

SL

 


Siste fiskaren i Kivik ger upp medan länsstyrelsen i Skåne får bidrag för Hanöbukten

22 maj 2012

 

Ola fiskare drar upp båten och lägger näten på land. Under våren sågar han ner stolparna i hamnen där han torkat redskapen. Nu är det slutfiskat.

Ola Johnsson är tredje generationen fiskare i Kivik och den siste kustfiskaren i det gamla fiskeläget.

Fiskflykten vid kusten mellan Simrishamn och Sölvesborg är ännu inte förklarad. Yrkesfiskarna har slagit larm sedan flera år men ändå har ingenting blivit gjort. Länsstyrelsen är ansvarig för kontrollen av utsläpp i havet men de har inte velat undersöka varför det har blivit så här. Det har tagit väldigt lång tid innan myndigheterna reagerat eller försökt göra något åt problemen.

Länsstyrelsen beklagar och påstår sig ha förståelse för fiskarnas svårigheter men försvarar sig med att problemet är större än de har förstått och mer ihållande än de trodde från början. – Nu, i mars 2012 har också länsstyrelsens fiskeridirektör börjat förstå …

 

bild: Familjen Lindgren arkiv
Ålahomma vid Hanöbukten; min far och jag 1950

 

”Fisken försvinner från Hanöbukten, men ingen vet vad det beror på” skrev lokaltidningen i augusti 2011.

Helgeån bidrar till övergödningen med fosfor, kväve och andra näringsämnen som förs ut i havet. Industrier och avfallsanläggningar läcker kvicksilver, tungmetaller och gifter. Tätorter bidrar med utsläpp och jordbruksmarken avger gödsel och bekämpningsmedel till vattnet. Vilket slags miljöförstöring som orsakar problemet för Hanöbukten är ändå en gåta för myndigheterna.

– Vi har ingen bra förklaring, svarade då länsstyrelsens fiskeridirektör.

– Vi har inget svar ännu, svarade då länsstyrelsens vattendirektör.

Redan ett år tidigare, under hösten 2010, hade yrkesfiskarna vid Hanöbukten slagit larm om problemen, men det skulle ta mer än ett år innan länsstyrelsen börjat fundera på orsakerna. Arbetet gick sakta, länsstyrelsen höll möten och konferenser medan Hanöbukten dör. Situationen uppfattades som en skrämmande nonchalans och ineffektivitet av de skånska myndigheter som fått förtroendet att värna om våra naturresurser.

Efter lokalpressens artiklar med uttalanden av ”experter” i frågan om Hanöbukten har tidningen direkt och i insändare uppmanats att redovisa den åberopade expertisen, men tidningen har inte visat intresse för sådan grävande journalistik, utan hellre fungerat som megafon åt myndigheten. Det har emellertid visats att det finns välgrundad anledning att ifrågasätta länsstyrelsens kvalifikationer.

Kiviksfiskaren Ola Johnsson skrev 2011 i ett brev till generaldirektören för den nya Havs- och vattenmyndigheten, Björn Risinger, att han redan för ett år sedan hade slagit larm om tillståndet i Hanöbukten – ålen försvann, liksom öring, torsk och sill, och den torsk som överlevde fick sårskador – men att Länsstyrelsen var för långsam och slarvig med sina kontroller.

Fortfarande lite av ett mysterium

Länsstyrelsen påstod sig i september 2011 se allvarligt på problemet med Hanöbukten och arbeta ”väldigt brett” för att komma till klarhet med vad som är orsaken. Den har satt till en särskild grupp med representanter från sport- och yrkesfiskarna, Region Skåne och de båda kommunerna Simrishamn och Kristianstad.

Gruppen, som är ett resultat från ett möte den 13 juni 2011, ska nu med länsstyrelsen i spetsen ”lägga ett stort pussel, och vända och vrida på bitarna”. Till och med en riksdagsman har engagerat sig i frågan.

Med all respekt för de inblandade så undrar jag ändå om dessa organisationer förfogar över sådan kvalificerad naturvetenskaplig kompetens som krävs för denna uppgift.

Gruppen som ska försöka att ge en kvalitetssäkrad beskrivning (?) av det som händer i Hanöbukten har en webbsida (utan data för publicering), Hanöbuktsprojektet, där upplysningar om projektet utlovas att bli presenterade fortlöpande.

Enda upplysningen fram till 27 maj 2012 är ett observandum om att uppföljningsmötet 11 juni (2012?) är inställt. Mötet kommer istället att hållas i höst. (Mer information utlovas komma.)

Bidrag och projekt

Länsstyrelsen i Skåne län har 2011-09-07 ansökt om bidrag för Hanöbuktsprojektet ur Havs- och vattenmiljöanslaget. – Bilaga 1: Projektbeskrivning; Bilaga 2: Plan för uppföljning och utvärdering samt spridning av resultaten; Bilaga 3: Omvärldsbeskrivning.

Från Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg har Länsstyrelsen i Skåne fått en förfrågan om hur Länsstyrelsen hanterar Hanöbuktsfrågan.

Svaret från Länsstyrelsen har lämnats i en skrivelse 2011-09-15 om Hanöbukten till Havs- och vattenmyndigheten; beslutet har fattats av miljödirektör Elisabeth Hellmo, fiskeridirektör Johan Wagnström och vattendirektör Ola Gustafsson.

Som tidigare har framkommit så saknar dessa direktörer själva kvalificerad naturvetenskaplig skolning, även om de i lokalpressen tillåtits framträda som ”experter”. Fiskeridirektör Wagnström har meddelat att han ”har dock inte i arbetsuppgift att själv utröna orsakerna” till situationen i Hanöbukten. – Saken och samhället skulle tjäna på att ha direktörer som själva kan planera och medverka till kvalificerade undersökningar.

Den särskilda projektgruppen har nu fått 400 tusen kronor från staten för att ta reda på orsaken till problemen i Hanöbukten. Alltså: för att ta reda på orsaken – inte för att bara beskriva problemet och söka efter orsaken.

Dokument från och om projektet, minnesanteckningar från möten och annat skall läggas ut på sidan Hanöbuktsprojektets administration så fort de blir tillgängliga.

Resultat och rapporter från Hanöbuktsprojektet skall läggas ut på den här sidan efterhand som de blir tillgängliga.

Yrkesfiskarnas frågor, mars 2012

Efter enkäter och telefonintervjuer om yrkesfiskarnas syn på vattenmiljön i Hanöbukten så har i mars 2012 yrkesfiskarna begärt svar på hur Länsstyrelsen ser på frågan och vad den själv gör. Skrivelsen har besvarats från Länsstyrelsen av vattendirektören Ola Gustafsson*.

Redan bilagorna till svaret är intressanta, särskilt som den aktuella frågan gäller vattnet och fisket i Hanöbukten.

Den (utan nummer) bifogade utredningen ”Påverkan på ytvatten-förekomster med tillståndspliktig verksamhet” är en 52 sidor tjock emissionskartläggning som till sin geografiska omfattning täcker även den skånska västkusten och Skälderviken men som däremot inte tar med bland annat miljöfarliga verksamheter inom kommunala avloppsreningsverk, jordbruk, deponier, förbränningsanläggningar, avfallsanläggningar och återvinningscentraler.

Utredningen innehåller material- och metodavsnitt, slutsatser och referenser till åtta publikationer från åren 2001 till 2011 som också finns att hämta från Internet.

Bilagan 1 är till sin omfattning geografiskt lika vid (täcker hela Skåne) men till innehållet begränsad enbart till kväve och fosfor och visar endast vilka delavrinningsområden som utgör grund för beräkningar inom varje vattenförekomst.

Bilaga 2. Det kan tyckas märkligt att vid behandlingen av Hanöbukten bifoga en karta över Skåne som inte visar något för innehållet relevant – och skicka denna till yrkesfiskare vid Hanöbukten. Det borde vara mycket lätt att inse att de har god kännedom om var Hanöbukten finns, både på karta och i verklighet. Motsvarande karta finns också på sidan 3 i den onumrerade bifogade rapporten.

 

I bilaga 2 söker Länsstyrelsen efter Hanöbukten?

Bilaga 2, 2012-04-03

Här, Vattendirektören; här finns Hanöbukten. Under vattnet.

www.hanobukten.org

 

* Här återges oavkortat den skrivelse från yrkesfiskarna, Intervju om Länsstyrelsens agerande i Hanöbuktsfrågan, som fiskaren Ola Johansson 2012-03-27 sände till länsöverdirektören Göran Enander vid Länsstyrelsen i Skåne och som 2012-04-03 besvardes (med blå text) från Länsstyrelsen av vattendirektören Ola Gustafsson. –   Bifogad utredning (Påverkan på ytvattenförekomster med tillståndspliktig verksamhet; 52 sidor); Bilaga 1. (Underlag för belastningsberäkningar avseende kväve och fosfor; 4 sidor); Bilaga 2. (Huvudavrinningsområden utan relevanta verksamheter; 1 sida).

Yrkesfiskarna undrar om det är rimligt att det får ta så lång tid från att de första larmen om situationen i Hanöbukten kommer tills att Länsstyrelsen överhuvudtaget agerar och söker anslag. Frågan besvaras – enkelt – endast till sin sista del, och lyckligtvis (?) fanns inga pengar att söka från Havs- och vattenmyndigheten förrän i augusti 2012.

Men hur var det med Länsstyrelsens agerande dessförinnan? Det är vad som kallats skrämmande nonchalans och ineffektivitet och att Länsstyrelsen var för långsam och slarvig med sina kontroller. Det skulle ta mer än ett år innan länsstyrelsen börjat fundera på problemet, arbetet gick sakta, länsstyrelsen höll möten och konferenser – medan Hanöbukten dör.

Vad hade hänt om inte Havs- och vattenmyndigheten bildats och startat sin verksamhet under 2011? Hade då Länsstyrelsen bara fortsatt med att inte ha någon förklaring och inget svar?

Kanske hade det funnits andra anslag att söka, andra lösningar att pröva eller medel att omfördela? Helt enkelt arbete att utföra.

Yrkesfiskarna undrar också varför Länsstyrelsen inte har undersökt möjligheten för ekonomisk kompensation till de fiskare som har blivit drabbade och har fått svaret att detta skulle vara ”en nationell eller internationell [?] politisk fråga på minst departementsnivå”. Skulle då inte Länsstyrelsen kunna bereda en sådan fråga och genom landshövdingen – Konungens befallningshavare – föra den till sin rätta politiska nivå? Är det bara initiativförmåga och handlingskraft som saknas i sådana nya och oväntade situationer, som därför inte kan hanteras enbart efter gamla invanda byråkratiska rutiner?

* * * * *

Många väntar nu på Länsstyrelsens redovisning av forskningsanslaget från Havs- och vattenmyndigheten och framför allt på miljödirektörens slutliga svar på den huvudsakliga frågan ”Vart tog fisken vägen?”.

 

Läs mera >>

Hanöbukten: karta och provtagningspunkter Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten.

Hanöbukten, Kustvattenmiljö 2010. Blekingekustens Vattenvårdsförbund och Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten.

Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten. – Vad är Hanöbukten?

Provpunkter inom kustvattenkontrollen. Länsstyrelsen i Skåne län

Regional övervakning vid kusterna. Havet punkt nu

MARMONI: metoder för marin miljöövervakning.Aqua Biota Water Reserach

SL

 


Medvind för Taggen Vindpark utanför Åhus

18 oktober 2011

 

Mark- och miljööverdomstolen har avvisat överklagandena från Föreningen Åhus-kustens bevarande och från 33 enskilda personer om tillståndet för att uppföra vindkraftsparken Taggen utanför Åhuskusten.

Ålakusten och Taggen Vindpark är tidigare beskrivna här i bloggen.

Mark- och miljööverdomstolen har nu bedömt att de elva kilometerna från kusten till vindkraftsparken gör att de boende vid kusten inte skall bli störda av buller eller ljus.

Föreningen för Åhuskustens bevarande får inte överklaga därför att den inte har bedrivit verksamhet under tre år, inte har hundra medlemmar och inte har ”tillräckligt stöd från allmänheten”. Föreningen har dock samlat in 800 namn – motsvarande tio procent av befolkningen i Åhus.

 

SL


Ålakusten vid Hanöbukten kan bli världsnaturarv

11 september 2011

 

Ansträngningar pågår för att göra ålakusten vid Hanöbukten till världsnaturarv.

Kristianstads läns ålfiskeförening har överklagat miljödomstolens i Växjö beslut om att tillåta bygget av vindkraftparken Taggen i Hanöbukten.

 

Ålfiskeföreningen anser att vibrationerna från betongfundamenten kommer att störa ålynglens vandring i Hanöbukten och längs Blekinge-kusten när vindkraftverken är igång. Elkablarna från vindkraftverken genererar magnetfält som hindrar ålynglens vandring och på grund av sin höjd måste vindkraftverken ha högintensiva varningsljus som också stör ålens vandring.

I miljökonsekvensbeskrivningen berörs inte den viktiga ålakusten, dess ålfiskare och besöksnäring. Om det är företaget som vill bygga vindkraftparken som också låtit göra miljökonsekvensbeskrivningen är det inte konstigt om ålakusten utlämnats, annars är det oförståeligt, framgår av ålfiskeföreningens överklagande till Miljööverdomstolen i Stockholm.

Miljödomstolen har under sommaren gett tillstånd till att fortsätta med projektet Taggen Vindpark med 83 vindkraftverk som skall byggas i Hanöbukten, 12 kilometer utanför kusten vid Åhus. Vattenfall drev tidigare projektet Taggen, men idag drivs projektet vidare under namnet Taggen Vindpark i samarbete med Hanöbukten Offshore AB.

Flera överklaganden har nu kommit in till Miljööverdomstolen i Stockholm.

Föreningen för Åhuskustens bevarande behandlar Taggenprojektet men uppger att det är ”förbjudet att kopiera innehållet”.

 

SL


Rikligt med ål i Hanöbukten

12 november 2010

 

Ålen är akut utrotningshotad men ändå finns det mycket ål i Hanö-bukten i år. De licensierade ålfiskarna har aldrig fått upp så mycket ål som nu. Under några få nätter har de fått 20 ton ål – det liknar inget som fiskarna upplevt tidigare.

bild: Kristianstadsbladet
Den 4 november var sista dagen för årets ålfiske.

– Jag har varit fiskare i 40 år och det tidigare rekordet var ungefär 550 ålar i en kasse. I år fick vi över 1500; vi har fått något otroligt … berättar en ålfiskare. Det är främst i Blekinge som rekorden har slagits.

Vattnen däromkring har varit ovanligt varma och det kan vara orsaken till att det funnits så mycket ål i år. Blankålen har dessutom varit mycket fin.

Ålen är upptagen på årets röda lista, den är akut utrotningshotad och alla har uppmanats att undvika den fisken. Världspopulationen av ål har minskat med mer än 95% sedan 1980-talet. Årets fångst är ännu inte redovisad men uppgifterna om att den har varit god tycks stämma.

Rödlistningen har gjort att folk har tvekat för att ha ål på julbordet. De stora restaurangerna i trakten har inget val. Ålen måste helt enkelt finnas på ett skånskt julbord – annars hade de drabbats av bojkott.

Ett julbord utan ål är inget riktigt julbord.

[Bild: Kristianstadsbladet]

SL


Grönfläckig padda förökar sig på Öland

12 oktober 2010

 

Den grönfläckiga paddan (Bufo viridis) anses vara det mest hotade groddjuret i Sverige och har efter senare delen av 1900-talet haft en kraftig tillbakagång.

Den grönfläckiga paddan är i huvudsak en östlig art som i Sverige bara finns på några lokaler i Skåne och Blekinge samt på Öland och Gotland.

Hela det svenska beståndet består bara av omkring 400 vuxna djur – mer än hälften av dessa finns på Falsterbohalvön i Skåne. På Gotland var arten helt utdöd i slutet av 1900-talet, men sedan 1994 pågår ett program för bevarandet av arten.

Många faktorer missgynnar den grönfläckiga paddan, men övergödning och igenväxning anses vara de mest avgörande.

I oktober 2009 sattes 400 grönfläckiga paddor ut vid Ölands södra udde, men den extremt hårda senaste vintern har gjort att det sett hopplöst ut för paddorna. Kanske hade utplaceringen under förra hösten varit förgäves?

Nu finns det bevis för att paddorna har klarat sig – och även förökat sig!

Detta är första gången på många år som den grönfläckiga paddan har förökat sig på Öland.

För en vecka sedan placerades ytterligare 200 grönfläckiga paddor ut på Öland. Äggen kommer ursprungligen från Skåne.

Åtgärderna genomförs av Länsstyrelsen i Kalmar inom EU-projektet LIFE–BaltCoast. Fem länder deltar i detta projekt för är att skapa lämpliga miljöer för groddjur och vadarfåglar kring södra Östersjön.

 

Läs mera >>

Åtgärdsprogram för bevarande av grönfläckig padda(Bufo viridis) [Naturvårdsverket]

Artfaktablad: grönfläckig padda [Länsstyrelsen Blekinge]

Grönfläckig padda i Blekinge. Nyhetsblad om miljömålsarbetet i Blekinge, nr 1, sidan 2, 2011. [Länsstyrelsen Blekinge]

[Bild: Ölandsbladet]

SL