Ny art av myra i Norge

08 januari 2012

 

Norge har nu 55 kända arter av myror, mot 75 i Sverige. Nyladers smalmyra (Temnothorax nylanderi) är den senaste.

 

bild: April Nobile; AntWeb
Nyladers smalmyra (Temnothorax nylanderi)

 

Nyladers smalmyra (Temnothorax nylanderi) lever i ekskogar och andra ädellövskogar i små samhällen med omkring etthundra individer. Arbetsmyrorna är endast några millimeter långa och kolonierna finns vanligen i död ved och bark

Myran finns även i Sverige och längs kusten i Norge till Kristiansand.

 

[Bild: April Nobile; AntWeb]

SL


Ny biologi med andra atomer

04 december 2010

 

Definitionen av liv har förändrats med den artikel som publicerats i tidskriften Science.

Iakttagelsen av ett nytt biokemiskt sätt att leva kommer att förändra innehållet i våra framtida kursböcker och vidga våra möjligheter att söka och finna utomjordiskt liv.

 

Science

A Bacterium That Can Grow by Using Arsenic Instead of Phosphorus

Felisa Wolfe-Simon, Jodi Switzer Blum, Thomas R. Kulp, Gwyneth W. Gordon, Shelley E. Hoeft, Jennifer Pett-Ridge, John F. Stolz, Samuel M. Webb, Peter K. Weber, Paul C. W. Davies, Ariel D. Anbar and Ronald S. Oremland
www.sciencemag.org/content/early/2010/12/01/science.1197258Published Online 2 December 2010 – Received for publication 1 September 2010 – Accepted for publication 8 November 2010.

 

Vetenskapsmän i Amerika har upptäckt den första mikroorganismen på jorden som kan leva och fortplanta sig med hjälp av det giftiga ämnet arsenik.

bild: Henry Bortman
Mono Lake, California, USA

Mikroorganismen som lever i Mono Lake i Californien ersätter fosfor med arsenik i cellerna och i sitt DNA.

Kol väte, syre, kväve, fosfor och svavel är de sex grundämnena i alla hittills kända former av liv på jorden. Arsenik uppför sig kemiskt likt fosfor och skadar därför ämnesomsättningen; det är giftigt för det levande på jorden.

Mikroorganismer som använder arsenik istället för vatten vid sin fotosyntes har varit kända sedan några år.

Det som nu upptäckts är en mikroorganism som också kan bygga upp sig själv med hjälp av arsenik. Därför vet vi att liv inte måste se ut som vi förut har trott.

 

Läs på svenska >>

Aftonbladet : Bakterien som lever på arsenik

Dagens Nyheter: Ny livsform upptäckt i sjö av arsenik

Expressen: Superbakterie kan avslöja liv i rymden

Svenska Dagbladet: Bakterien som lever på arsenik

Sveriges Radio: Arsenikätande bakterie kan avslöja liv i rymden

 

Läs (på engelska/In English) >>

NASA Science News, 2 december 2010: Discovery of Arsenic-bug expands definition of life

The Scientist, 2 december 2010: Arsenic supports life?

The Scientist, 14 augusti 2008: Arsenic and old…photosynthesis?

BBC News: Arsenic-loving bacteria may help in hunt for alien life

CBC–Radio Canada: Microbe shows arsenic-based life possible

Gizmodo: NASA finds new life

Guardian: Nasa reveals bacteria that can live on arsenic instead of phosphorus

Nature: Arsenic-eating microbe may redefine chemistry of life

National Post: Scientists unveil arsenic-based bacteria

Popular Science: NASA’s newly discovered arsenic-loving bacteria are fascinating, but not aliens

San Jose Mercury News: NASA: Arsenic-eating bacteria suggests extraterrestrial life possible

Science: A bacterium that can grow by using arsenic instead of phosphorus

Science News: Bacterium grows with arsenic

Scientifican American: Bacteria use arsenic as basic building block in a pinch

Time: Life, Redefined: NASA proves life outside of earth is possible with new microbe

Yahoo! News: Arsenic-eating bacteria opens new possibilities for alien life

[Bild: Henry Bortman]

SL


Gigantiskt radioteleskop planeras på södra halvklotet

13 november 2010

 

The Square Kilometer Array – SKA – är radioastronomins största projekt. Det skall bli världens största radioteleskop, med en signal-uppsamlingsyta om en kvadratkilometer, och vara i gång runt år 2020.

SKA kommer att bli 50 gånger större och 100 gånger snabbare än något av dagens radioteleskop – och 10 000 gånger känsligare. När någon utomjording pratar i mobiltelefon på Neptunus skall vi kunna höra samtalet och har de FM-sändningar på Sirius skall vi kunna höra dem också.

bild: Ny Teknik
Australien vill gärna vara värd för världens största radioteleskop.

SKA kommer att bestå av grupper av tusentals små radiomottagare. Antenner kommer att vara utplacerade med ökande avstånd längs spiralarmar och signalerna från antennerna förs via fiberoptiska kablar till en datacentral.

Datorn utgör den centrala delen av teleskopet och ger bilden av det som skall studeras. När allt är färdigt kommer antennerna att vara spridda över en hel kontinent. Delar av den här tekniken har redan provats ut i Europa.

Teleskopet ska finansieras till en tredjedel av USA, en tredjedel av Europa och en tredjedel av resten av världen. Ingen enskild nation kan bekosta eller driva det. Systemet kommer i drift att konsumera hundratals megawatt elektricitet, men skall i möjligaste mån drivas med solenergi.

Det som blir begränsande i SKA är hur stor mängd data som kan processas. Så stora bandspelare finns ännu inte att dessa stora datamängder kan ”spelas in” och observationerna sparas. Tio miljarder miljarder bits per sekund ska processas – det är lika mycket som världens totala internettrafik i dag. Varje dygn kommer fem miljarder miljarder miljarder bitar information att tas om hand – det är lika mycket som alla ord som någonsin yttrats av mänskligheten.

SKA kommer att sträcka sig över en hel kontinent på södra halvklotet – Australien eller Sydafrika – för att möjliggöra observationer av Vintergatan och de Magellanska molnen. Blir valet Australien kommer centraldatorn och teleskopets centrum att placeras i öknen öster om Perth, där centraldatorn placeras, och de mest avlägsna antennerna att byggas på Nya Zeeland. Blir valet Sydafrika placeras teleskopets centrum i Karoo norr om Kapstaden och antenner i Namibia, Botswana, Zambia, Madagaskar, Kenya och Ghana. Såväl i Australien som i Sydafrika byggs nu pilotanläggningar för att testa tekniken.
bild: Ny Teknik

 

 

Radioastronomer är en sorts kosmiska paleontologer. I ett vanligt teleskop är det bara sådant som lyser som går att se och ljuset från riktigt avlägsna galaxer syns inte i vanliga teleskop. Med ett radioteleskop kan astronomerna avslöja universums dolda hemligheter och se gasmolnen där stjärnor och galaxer föds.

 

Att titta långt bort är också att titta tillbaka i tiden. Med SKA vill astronomerna se så långt tillbaka att de kan upptäcka stoftmolnen där de allra första stjärnorna efter Big Bang tändes.

 

Läs också >>
Hela Kaianders Semplers artikel ”Världens största radioteleskop” i Ny Teknik, nr 45, 10 november 2010, sidan 27.

[Bild: Ny Teknik]

SL


Ett gränsfall – Norge/Sverige – med fridlysta djur

11 november 2010

 

Den alerta och påpassliga norska polisen har hos en konservator i Hedmark i Norge påträffat frysboxar med fridlysta djur som är olagliga att både skjuta och hantera. Nu åtalas konservatorn för häleri och riskerar tre års fängelse.

Många av de djur som påträffades i frysarna kan ha fällts på laglig väg. I åtalet på fredag ingår därför enbart fem järvar, en kungsörn och en hel flådd varg.

 

bild: Fotoakuten, 3748
Järv

I frysboxarna fanns bland annat ett björnhuvud, två hela vargar och ett vargskinn, 32 hela lodjur och lodjurshuvuden, tolv lodjursskinn, sex hela järvar, tre järvhuvuden och flera skinn, två uttrar, två myskox-huvuden, tre kungsörnar, fyra duvhökar, sju sparvhökar och ytterligare ett 30-tal rovfåglar.

Eftersom mannen arbetar som djurkonservator tror polisen inte att han själv har skjutit alla djuren.

Järvarna har spårats med DNA-profiler och polisen vet att de kommer från öster, nära gränsen till Dalarna och Värmland. Flera av djuren kan ha fällts i Sverige.

Länsstyrelsen i Dalarna har inte haft någon kontakt med polisen i Norge. Flera fall av illegal jakt är emellertid polisanmälda. Bland annat finns vargar som bara har försvunnit; de kan ha dragit iväg eller ha blivit skjutna och lagda i någon frysbox.

I Norge är det förbjudet att döda skyddade rovdjur utan tillstånd. Detta gäller bland annat varg, björn, lodjur, järv och rovfåglar. Det är också förbjudet att förvara, stoppa upp och sälja sådana djur.

 

[Bild: Fotoakuten, 3748]

SL

 


Åland – mer än öar

20 augusti 2010

 

Olyckliga omständigheter tvingade mig att betrakta en stor del av sommaren genom fönster och från soffan på terrassen. I gräsmattan växlade floran och fjärilar fladdrade ovanför.

Gräsmattans ekologi har i juni beskrivits här i bloggen av lektor Ralf Carlsson från Mariehamn på Åland.

Åland har funnits där, dolt i havet, när jag på fritid och för forskning färdats över Östersjön mot Finland och Sovjetunionen, men jag har aldrig haft tillfälle att bekanta mig med denna övärld; enstaka gånger har båten angjort Mariehamn.

För att få veta mera hämtade jag fram Föreningen Nordens årsbok 2002 – Åland, mer än öar – från mitt bibliotek.

Föreningen Norden, 2002

Åland smulas sönder i mjuka bitar i havet mellan Finland och Sverige. En gång hörde detta örike till Sverige.

På 1800-talet, när Finland och Åland lydde under Ryssland, gick huvud-vägen från Stockholm till Sankt Petersburg över havet, över Eckerö på Åland till Bomarsund och vidare över Ålands och Åbolands skärgårdar i Finland.

Färjetrafiken mellan Sverige och Åland började 1959, men passagerar-trafiken är avsevärt äldre; oregelbunden från 1821 och reguljär från 1836.

Mariehamn är örikets enda stad, grundad 1861, och har fått sitt namn efter den ryska kejsarinnan Maria, hustru till tsaren Alexander II.

I fjärdområdet som skiljer fasta Åland från den östra skärgården finns en rad bebodda öar: Seglinge, Kumlinge, Enklinge, Sottunga, Snäckö och Björkö. Mest avsides bland de åländska öarna ligger Kökar som varit bebodd sedan 1200-talet. Den östligaste skärgårdskommunen, Brändö, omfattar flera än tusen öar.
 

Läs hela boken >> Åland, mer än öar; Föreningen Nordens årsbok 2002

bild: Nelly Lindgren
SL


Norra Makedonien?

15 april 2010

 

 Republiken Makedonien

Den nitton år gamla namnkonflikten mellan Före detta jugoslaviska republiken Makedonien och Grekland kan vara på väg mot sitt slut – namnet Norra Makedonien kan bli lösningen.

Sedan landet bildades efter krigen i före detta Jugoslavien och blivit medlem av FN har kampen pågått om att få ha namnet Republiken Makedonien. Grekland har hittills vägrat att låta något annat område än Makedonien i norra Grekland få använda det namnet.

Namnfrågan kan lösas slutligt tidigast i maj. Regeringen i Skopje hoppas att sista hindret då är borta för att få gå med i EU och Nato.

Ohrid, Makedonien

Ohrid och Ohridsjön – världsarv sedan 1980 – med berget Galičica
Ett intressant område för fältstudier.

Läs mera >>
Namnbyte ger hopp om fred; Sydsvenskan, 9 april 2010
Council tells Macedonia to be ‘pragmatic’ on name; Associated Press, 13 april 2010
Athens on fYRoM CoE flap; ANA-MPA, 13 april 2010
Geografi, Makedonien
Om Makedonien, Sveriges ambassad, Skopje
Sveriges förbindelser med Makedonien, Regeringskansliet
Kandidatlandet Makedonien EU-uppplysningen
SIDA i Makedonien
Exploring Macedonia

[Bild: Ohrid, Makedonien]

SL


Vargen är välkommen i Danmark – men inte i Nordanstig

17 februari 2010

 

bild: Jim Brandenburg

Efter nästan 200 år kan vargen vara tillbaka i Danmark. Tidigare har vargar påträffats i norra Tyskland. De kommer från Polen och har lång-samt spridit sig västerut. Sista gången en varg sköts i Danmark var 1813. På Själland tros den ha varit utrotad redan 1513.

Tre personer har sett djuret i trakterna av Jels och Vojens söder om Kolding på södra Jylland. En slädhund av rasen Alaska Mallamut – som både till utseende och storlek mycket väl kan förväxlas med en varg – har anmälts som bortsprungen i området sedan före julhelgen och komplicerar nu bedömningen av iakttagelsen.

Om det skulle vara en varg så skall den hälsas välkommen, eftersom den kommer att berika dansk natur. Dessutom är vargen fridlyst enligt ett EU-direktiv. Viltvårdskonsulenterna på Jylland är ense: om det är en varg så ska den inte skjutas.

Det finns här ändå anledning att fundera över vad det är för slags journalistik i Sverige som orsakar att artiklar rubriceras varning för vargen. Är detta något som också kommer från riksdagshusets källare?

”Vargen kommit till Jylland?” finns att läsa i Hufvudstadsbladet. – ”Dansk varg bortsprungen slädhund?” finns att läsa i Allehanda; Barometern; Eskilstuna-Kuriren; Norran; Norrköpings Tidningar; Piteå-Tidningen; Skånskan; Svenska Dagbladet; och i Östgöta Correspondenten. – ”Varning för varg – i Danmark” finns att läsa i Borås Tidning; Dagens Nyheter; Göteborgs-Posten; Norran; Norra Skåne; Sydsvenskan; Västerbottens-Kuriren och i Ystads Allehanda.

* * * * *

Egentligen är det enbart pinsamt när en samling från en redan tönt-stämplad obygd försöker skapa rubriker om ingenting och göra dålig reklam för sin egen kommun, men ändå har de nu lyckats visa upp sitt ingenting i Stockholmstidningarna.

Nordanstig ska hållas vargfritt, låter budskapet. Men här finns ett par ”men” …

Men nummer ett. Det finns ännu inga kända vargrevir i Nordanstig. Det har inte funnits några problem med vargar som passerat länsgränsen eller ofredat boskap i kommunen.

Men nummer två. Detta är inte någon kommunal fråga; kommunen har inte någon beslutanderätt om rovdjursfrågor. Det är länsstyrelsen och viltförvaltningsdelegationen som fattar sådana beslut.

Kanske är detta tänkt som ett politiskt utspel för att vinna röster inför valet, för att få jägare och andra med sig. Som politisk fråga kan den också innebära en grov undervärdering av väljarna.

Antagandet att ”vargförbudet i Nordanstig kommer att ge eko över hela världen” är säkert grovt överdrivet. Den internationella pressen har mera intressanta ämnen att behandla än vargar som inte finns i en by som nästan inte finns.

Naturligtvis har många redan skrattat åt beslutet i Nordanstigs kommunfullmäktige; men vem bryr sig om Nordanstig?

Nordanstig är en liten kommun med knappt tiotusen invånare, längst ner på listan över Sveriges sämsta kommuner som nummer 282 av 290. Nordanstig ligger i Hälsingland, i nordöstra Gävleborgs län och gränsar i norr till Sundsvall och i söder till Hudiksvall .

Norrhälsinge miljökontor är gemensamt för Nordanstig och Hudiksvall och där arbetar 15 personer i gemensamma lokaler i Hudiksvall med frågor om miljöskydd, hälsoskydd, livsmedelskontroll, cesiumanalyser, radonmätningar, provtagning av dricksvatten och naturvård (?).

I Nordanstig bor omkring 9750 personer och kommunens verksamhet angår alla som bor i Nordanstig. Totalt arbetar omkring 900 personer i verksamheten. Ytterst ansvariga för verksamheterna är de 31 politikerna i kommunfullmäktige. I kommunens förteckning över fullmäktigeledamöter finns bara 30: 4 (m), 10 (c), 2 (fp), 1 (kd), 1(mp), 1 (sd), 11 (s). De flesta har vanliga arbeten på dagarna och ägnar sig åt politik på sin fritid; många av dem sitter också med i nämnder eller styrelser.

I tidningen Hela Hälsingland skriver signaturen Dansar med vargar
– Borde inte våra politiker vara glada åt att någon överhuvudtaget vill etablera sig i vår kommun, oavsett om man är varg eller inte varg. – Man får ju skämmas!
och signaturen Utflyttad skriver
– Men jisses vad pinsamt … är det så här vi ska visa upp oss?! Men allt går ju hand i hand: högst arbetslöshet, lägst utbildning, mest sjuka, mest antivarg …
– Inte konstigt om vettigt folk flyr fältet.
– Vargen har inte dödat någon på 200 år. Getingen dödar två personer per år i Sverige. Vilken kommun ska satsa på att bli getingfri zon?!

[Bild: Jim Brandenburg]

SL


Inte mera kärnkraft i Litauen: Ignalina är stängt

01 januari 2010

Litauen har vid nyåret stängt sitt enda kärnkraftverk – Ignalina – som en förutsättning för medlemskapet i EU.

Ignalinaverket har tillgodosett tre fjärdedelar av Litauens energibehov, men är av samma slag som det som 1986 orsakade katastrofen i Tjernobyl. Säkerheten motiverade stängningen av kärnkraftverket men innebär också att Litauen har gått miste om sin egen billiga energi och blivit mera beroende av Ryssland.

I dessa dagar, då tankarna mera går till den sibiriska vintern än till klimatbluffen med ”global warming”, finns det anledning att fundera över om det inte varit bättre att byta energisystemet mitt i sommaren istället för mitt i vintern, så att befolkningen i Litauen kunnat få dra nytta av sin billigare energi även under resten av vintern. Beslutet är naturligtvis helt politiskt och politiker tänker förstås på sitt eget sätt – om alls.

Läs mera >>
i Dagens Nyheter,  i Göteborgs-Posten, i Svenska Dagbladet, i Sydsvenskan och i Vestmanlands Läns Tidning.

Läs också >>
Handbook about the Ignalina nuclear power plant for the emergency preparedness organizations around the Baltic sea – från Lithuanian Energy Institute – Ignalina Safety Analysis Group – in cooperation with the Swedish Radiation Protection Institute and the Swedish International Project Nuclear Safety.

[Bild: ANP; karta: AFP/Google]

SL


Bhopal: historiens värsta katastrof i kemisk industri

03 december 2009

 

Under natten till 3 december 1984 – idag för 25 år sedan – inträffade historiens värsta industikatastrof i Bhopal i Indien. Den har senare omnämnts som den kemiska industrins Hiroshima.

Några tiotal ton dödligt giftiga gaser – metylisocyanat, cyanväte, kväveoxid, koloxid – läckte ut från Union Carbide Corporation’s industrianläggning för tillverkning av insektsbekämpningsmedel i Bhopal.

Under de första tre dagarna efter katastrofen dog omkring 10 tusen människor. Sedan har ytterligare flera än 15 tusen dött genom kontakten med de giftiga gaserna och ytterligare 120 tusen är obotligt kroniskt sjuka.

 

Läs mera >>

The World’s Worst Industrial Disaster—Bhopal 1984 until today

DOW Chemical Company , Union Carbide Corporation and the Bhopal Communities in India – från Amnesty International USA

Air, Water, Earth And The Sins Of The Powerful – The story of Bhopal’s ongoing disaster: the factory that killed 15,000 in 1984 is still poisoning new victims, by Raghu Karnad – från Tehelka, 5 april 2008

Dow Chemical: Liable for Bhopal – från BusinessWeek, 28 maj 2008 

Union Carbide Corporation

Dow Chemical Company

Läs också i svensk press >>

Offren väntar på ersättning 25 år efter Bhopal – Dagens Nyheter

Den fruktansvärda natten i Bhopal – Ny Teknik

Bhopal ännu förgiftat av utsläppet – Dagens Nyheter

Vrede i Bhopal ännu efter 25 år – Svenska Dagbladet

Bhopal ännu drabbat – TT: Svenska Dagbladet, Östgöta Correspondenten, Upsala Nya Tidning

[Bild: Tehelka]

SL


”Russinkungen” Gustaf Eisen på Gotska Sandön

29 oktober 2009

De första naturvetenskapliga undersökningarna av Gotska Sandön gjordes 1867. Tidigare hade endast spridda iakttagelser blivit publicerade.

Det var två unga grabbar som på sommaren for ut till ön ytterst i havet. Gustaf Eisen var tjugo år och Anton Stuxberg bara arton. Naturen på Gotland och de små öarna däromkring var sedan länge studerad och beskriven, men Gotska Sandön kände de endast till namnet.

Från den 28 juni till den 16 juli 1867 besökte Gustaf Eisen och Anton Stuxberg Gotska Sandön. Deras rapport Bidrag till kännedomen om Gotska Sandön publicerades i Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar [1868, N:o 5, sidorna 353–379 samt Tafl. V].

En ideell genomskärning, som visar sandens förstörande framskridande genom skogen. Eisen & Stuxberg 1868, tafl. V, fig. 2

Gustaf Eisen och Anton Stuxberg fortsatte sina gemensamma studier och publicerade redan följande år, 1869, ett arbete om hela den gotländska växtvärlden.

Den förste botanist som besökte Gotska Sandön under en längre tid var emellertid tysken Ludvig Holtz. Han var på ön 31 maj – 8 juni 1867, alltså tre veckor före Eisen och Stuxberg, men hans iakttagelser publicerades först 1871 (Verhandlungen des botanischen Vereins für die Provinz Brandenburg, Berlin, sidorna 59–68).

Gustaf Eisen föddes i Stockholm den 2 augusti 1847. Från Clara skola flyttade han i nioårsåldern till Gotland och fortsatte sin skolgång vid läroverket i Visby. Vid universitetet i Uppsala blev han filosofie kandidat, en framstående daggmaskforskare och 1873 också docent. Efter sin examen reste han till Kalifornien för fortsatta zoologiska studier, valde att stanna där och blev amerikansk medborgare.

Gustaf Eisen var en mångsysslare som förutom zoologin ägnade sig åt att skriva såväl vetenskapliga arbeten som skönlitteratur.

Han gjorde långa forskningsresor i Centralamerika och ägnade sig särskilt åt hortikultur, åt fikon- och druvodling och åt bekämpning av skadeinsekter. Han identifierade parasiten som orsakar malaria. Hans skrifter om russinindustrin var epokgörande.

Han tog initiativ till att inrätta Sequoia National Park i Kalifornien, som omfattar ett stort antal av de mångtusenåriga jätteträden Sequoia gigantea. En bergstopp där – Mount Eisen – är uppkallad efter honom.

Vid 63 års ålder övergick Gustaf Eisen till arkeologi och konsthistoria från naturvetenskapen och samlade in ett enormt material av skilda slag.

Han ägnade sig bland annat åt etnografiskt samlande i Central- och Mellanamerika, reste under fem år i mellersta och södra Europa och i Egypten, studerade den äldsta kristna konsten, antika och klassiska sigill och antika glas och pärlor.

Under sitt nittiotreåriga liv hade Gustaf Eisen ägnat sig åt flera olika områden ”inom vetenskapsgrenar så olikartade, att man i denna specialiseringens tid måste förundra sig över att de utförts av en enda man”, som docent Dagmar Selling uttrycker det i sina minnesord i tidskriften Fornvännen. Gustaf Eisen dog den 29 oktober 1940. Han är begravd i Sequoia National Park, på berget Eisen som fått sitt namn efter honom.

Förklaringen till sitt framgångsrika livsverk har Gustaf Eisen själv sammanfattat i två meningar:
– Jag har aldrig sysselsatt mig med något, som ej intresserat mig på det högsta.
– Jag har aldrig haft att göra med något, som inte varit vackert.

Anton Stuxberg var kyrkoherdeson från Bunge på Gotland och föddes den 12 april 1849. Efter sina arbeten på Gotska Sandön och Gotland påbörjade han studier vid universitetet i Uppsala där han blev filosofie doktor i zoologi 1875.

Som en av sin tids främsta kännare av den arktiska faunans fiskar och evertebrater gjorde Anton Stuxberg flera resor till Arktis – norra Sibirien, Novaja Zemlja, Jenisej – och deltog 1878–1880 i Vegaexpeditionen. Hans senare resor gick till Kaukasus och Krim.
Från 1882 och fram till sin död, endast 53 år gammal, den 30 november 1902 var Anton Stuxberg chef för Naturhistoriska museet i Göteborg.

Gustaf Eisen träder nu åter fram ur litteraturen när Fredrik Sjöberg tar honom med som Russinkungen på en äventyrsfylld och osannolik resa.

Fredrik Sjöberg är ledamot av Kungliga skogs- och lantbruksakademien och promoverades till hedersdoktor vid Sveriges lantbruksuniversitet i oktober 2009. I promotionsföreläsningen Bidrag till kännedomen om den akademiska felparkeringens konst diskuterade Fredrik Sjöberg innebörden av att bli hedersdoktor, livet som fri författare och hur forskare ska få bättre möjligheter att göra det de egentligen är ämnade att göra – det vill säga att forska. Och att våga tänka fritt.

I Russinkungen (2009) tar Fredrik Sjöberg också upp några trådar från trilogins båda första böcker – Flugfällan (2004) och Flyktkonsten (2006). Här skall vi få veta hur vet hur det gick med flugsamlingen, hur samlandet blev litteratur, hur litteraturen blev konst och hur flugorna hamnade på konstutställning.

Fredrik Sjöbergs samling av blomflugor från Runmarö ingår från den 7 juni till den 22 november 2009 som en del av konstutställningen i den nordiska paviljongen vid Biennalen i Venedig. Ett par tusen blomflugor i räta rader betraktas som konst.

Se här >> blomflugesamlingens första låda, andra låda och tredje låda.

Läs här några recensioner av Russinkungen i ordning norrifrån >>
Norrbottens-KurirenVästerbottens-KurirenUpsala Nya Tidning, ExpressenSvenska dagbladetSveriges Radio KulturnyttNorrköpings Tidningar,   Västerviks-TidningenBarometern och Sydsvenskan.

Läs mera >> om Gotska Sandön

[Bilder: Eisen & Stuxberg / Bokomslag]

SL