Silverbuske (Elaeagnus commutata) i östra Värmland

24 juni 2015

 

I midsommartid sprider sig en säregen kryddoft över gården. Den kommer ifrån silverbusken.

Ursprungligen kommer arten från Nordamerika där den är enda vildväxande arten av släktet Elaeagnus. I Europa och Asien finns ytterligare ett femtiotal arter.

Silverbusken kan växa ända upp i Lappland, odlad eller förvildad. Första gången den påträffades förvildad i Sverige var 1934 vid Lundby grustag utanför Göteborg.

Grenarna är rödbruna. Bladverket är silverglänsande.

 

bild: Lindgren Labs

 

bild: Lindgren Labs

Blommorna är omkring 5 millimeter och starkt vaniljdoftande.

 

bild: Lindgren Labs

 

Läs mer >>

A Close-up View of the Silverberry Tree, Elaeagnus commutata. Brian Johnston, Canada. Microscopy UK, August 2008.

Silverbuske, Elaeagnus commutata. Den virtuella floran. Naturhistoriska riksmuseet, mars 1999.

Elaeagnus commutata; United States Department of Agriculture, Natural Resources Conservation Service.

 

Boktips >>

Löwenmo, R., 1969. Trädgårdens buskar och träd i färg. Stockholm, Almqvist & Wiksell, Färgserien. ISBN 99-0106281-0 [Sidan 159, bild 63]

Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S., 1992. Den nordiska floran.
Stockholm: Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-14833-7 [Sidan 285]

Söderberg, E. & Kökeritz, K.-G, 1950. Våra vilda växter och hur man känner igen dem. Del 3:1-2; Träd, buskar och ris. Stockholm: Bonnier. [Sidan 132, plansch 19, figur 4.]

 

SL

 


Bergklint (Centaurea montana L.) i östra Värmland

21 juni 2015

 

bild: Lindgren Labs

 

bild: Lindgren Labs

 

Odlad; förvildad i södra och mellersta Sverige. Ängar och skogsbryn i närheten av bebyggelse. — Den virtuella floran. Naturhistoriska Riksmuseet.

 

bild: Lindgren Labs

 

SL

 


Kotula (Cotula coronopifolia) på strandängar i östra Skåne

02 november 2014

 

Inför helgen vaknade jag till att min ungdoms hemmamarker hade blivit en medial riksnyhet.

En fågelskådande professor hade längs kusten utanför Åhus och Landön påträffat kotula (Cotula coronopifolia). Nu kände han oro för att denna invasiva sydafrikanska växtart skulle hota vår biologiska mångfald och konkurrera ut den naturliga strandvegetationen.

bild: Jacob Sturm
Cotula coronopifolia, kotula
(Jacob Sturm; Deutschlands Flora in Abbildungen)

 

Kotula (Cotula coronopifolia) är en sydafrikansk korgblommig växt som redan under 1700-talet nådde Europa, troligen med barlast, och som sedan har spritt sig och naturaliserats på havsstränder i Syd- och Västeuropa.

Det första fyndet i Europa gjordes vid tyska Nordsjö-kusten redan 1739 och till Danmark kom arten 1806.

 

Ingen direkt nyhet i Sverige

Fynd av kotula i Sverige finns dokuneterde och belagda sedan 1853. I Skåne och Blekinge, samt på Öland och Gotland finns färska fynd från 1997 och framåt.

En detaljerad beskrivning av kotula, dess utbredning och spridningshistoria ges av Åke Widgren (2003) i Svensk Botanisk Tidskrift.

De sentida fynden i Skåne är uppenbara adventivfynd som kan ha sina ursprung från trädgårdsodling. Att växtplatserna i Blekinge och på Gotland skulle härstamma från odling är däremot inte troligt. Strandbiotoperna på dessa lokaler är mycket lika de miljöer vid Västeuropas kust där arten sedan länge är etablerad.

Erfarenheterna från Tyskland visar att kotula ibland kan uppträda i massförekomster, men att den också ofta är obeständig. Arten har försvunnit från flera av sina gamla lokaler. Eftersom kotula också förekommer som trädgårdsväxt kan en del av de europeiska förekomsterna vara förvildade från odling.

Växtens utseende som en knapp med lysande gul färg har på engelska gett den namnet mässingsknapp (brass buttons). I Nederländerna och Kalifornien betyder dess namn guldknapp och med det namnet saluförs den numera i Sverige som kantväxt vid trädgårdsdammar. Hultén (1971) använder namnet kråkfot, en försvenskning av det latinska artepitetet coronopifolia och som syftar på bladens utseende.

 

Hot mot vår biologiska mångfald?

Följande tankar kan sammanfattas efter Åke Widgren (2003):

Kotula har tidigare spritt sig effektivt i Syd- och Västeuropa och det är därför inte osannolikt att fler fynd kommer att göras vid Sveriges kuster. Växten har ett mycket stort antal frön och den har därför möjlighet att expandera på lokaler där den har fått fäste, om konkurrensen från annan vegetation inte är för svår. Eftersom arten också odlas som prydnadsväxt kan det också förväntas en viss framtida spridning från trädgårdar.

Om mönstret från Tyskland upprepar sig finns det också en risk – eller en möjlighet – att arten försvinner igen efter några år.

Naturligtvis är det alltid angeläget att utvecklingen på växtplatserna följs upp.

 

bild: Jymm, public domain
Cotula coronopifolia, kotula

 

Läs mer >>

Ny art hotar den biologiska mångfalden. Sveriges Radio, P4 Kristianstad; 2014-10-31.

Ny art hot mot växter i Skåne. Sveriges Radio, Vetenskap & miljö; 2014-10-31.

Åke Widgren, 2003. Kotula – guldknappar på spridning i Sverige? Svensk Botanisk Tidskrift, 97 (3-4): 130-133.

Mats Björling, 2010. Kotula, Cotula coronopifolia, ny art för Öland. Krutbrännaren 2010 (3): 71 – 73, Tidskrift för Ölands Botaniska Förening.

Kotula – en invasiv art på Öland?. Ölands Botaniska Förening, Blogg; 2012-08-25.

Christer Neideman, 2011-2013. Cotula coronopifolia; 12 bilder från Gyetorpskärret, Tosteberga och Äspet. Sländan – databas med foton av djur och växter inom Kristianstads och Bromölla kommuner.

Cotula coronopifolia. Encyclopedia of Life.

Robyn Faye Powell, 2014. A taxonomic revision of the Cotula coronopifolia-group (Asteraceae) and implications for the conservation statuses of the species. South African Journal of Botany 2014; 93:105–117.

 

Boktips >>

Hultén, E., 1971. Atlas över växternas utbredning i Norden.
(Fig. 1719. Cotula coronopifolia, kråkfot.)

Mossberg, Stenberg & Ericsson, 1992. Den nordiska floran.
(Sidan 460. Cotula coronopifolia, kotula.)

 

SL

 


En ek (Quercus robur) i sydöstra Värmland, (2)

05 maj 2012

 

Knoppar, fotograferade 3 maj 2012

ek-20120504-398
Toppskottet

ek-20120504-402
Sidogrenen

 

Eken presenterades i bloggen 15 april 2012 med bilder från 24 mars 2012.

[Bilder: Lindgren Labs]

SL

 


Gräsmattor mördar biologisk mångfald

18 april 2012

 

Med morgonposten fick jag en artikel som fångade mitt intresse: Det kommunala gräsmatteförtrycket.

Kommuner älskar gräsmattor över allting annat i sin omgivning. OK, de är lätta att sköta, bara att köra med stora gräsklippare; man behöver inte tänka på så mycket”.

Texten handlade i fortsättningen om elever – också från fordons- och industriprogrammen – som fick gå ut och samla blommor, gick runt med små blombuketter och plockade in vildmorötter. Från början hade moroten inte den orangea färgen som den har idag. Den har kommit fram genom växtförädling.

Rutgers Blogg handlar om vad en lärare tänker på och om hans funderingar kring lektioner, läroböcker, vetenskap och nyheter. Den skrivs av läraren Rutger Staaf och inleds alltid med en ”dagens bild”. Rutgers Blogg kommer från Lagmansgymnasiet i Vara och ingår i den mycket väl genomarbetade och intressanta Lagmans natursida.

Varför saknar vi vildmorötterna?

Övernitiska gräsmatteälskare i kommunen har bestämt att den vilda floran längs vägen in till skolan ska bort. Gräsmatta ända ut till vägen – också det lilla diket har fyllts igen. Bara gräsmattor, naturligtvis.

– Vi blev glada en dag när vår rektor kom till skolan med en representant för tekniska förvaltningen: något skulle göras åt den kala gräsmattan.

De blev också glada när de fick höra att de skulle få föreslå vilka växter som skulle planteras. Kommunen friar ibland till eleverna, för att få dem att vara med att bestämma om saker i kommunen. De fick löfte om att vara med att bestämma, men sedan struntade man i det hela; sådant är egentligen ingen bra reklam för kommunen. Någon annan hade planterat växter med helt andra saker i tankarna …

 

bild: Lindgren Labs
Här har en annan kommun klippt gräsmatta – och sälgbuskar. Resultatet blev inte vackert.

Vid ena sidan av skolan fanns ett litet vildvuxet område med vilda växter. Kommunen tänkte röja lite grann, och det skulle nog inte skada. Att de som var ansvariga för röjningen skulle tänka så enkelspårigt var svårt att förstå: att i stort sett bara spara björkar. Alla sälgarna som är så viktiga för den biologiska mångfalden hade man helt sonika huggit ned. De ansvariga – men även kommunarbetare – borde utbildas i detta med biologisk mångfald.

Rutger har tänkt på hur de ansvariga ser på undervisningen. Troligtvis är det så att de tror att lärare bara står framme vid katedern och pratar, medan eleverna snällt sitter och lyssnar. Så är det nu inte. Biologiundervisningen innebär praktiska moment. Ut och samla växter är ett levande arv sen Linnés tid och det fortsätter också nu in på 2000-talet. Varje skola borde ha ett vildvuxet område nära till hands för studier. Detta borde vara en självklarhet för de ansvariga inom kommunen.

Rutger har också funderat på detta med den biologiska mångfalden kontra gräsmatteförtrycket i kommunerna.

Hur ser man inom kommunen på den biologiska mångfalden – och på möjligheterna för eleverna till riktiga studier i biologi?

 

Läs också >>
Gräsmattans ekologi av lektor Ralf Carlsson, Mariehamn
Oklippta gräsmattor ger större biologisk mångfald

 

[Bild: Lindgren Labs]

SL


En ek (Quercus robur) i sydöstra Värmland, (1)

15 april 2012

 

En spontant växande ung ek påträffades 2006 i sydöstra Värmland i blandskog i bebyggt område (”naturtomt”) med björk, oxel, rönn, hägg och en samt i fältskiktet blåbär, lingon och kruståtel.

 

bild: Lindgren Labs   bild: Lindgren Labs
Quercus robur: habitus och skottspets; 24 mars 2012

Eken flyttades till ett mera skyddat läge 2008 och har nu etablerat sig och är 163 centimeter hög. Den vidare utvecklingen kommer att dokumenteras här i min blogg.

 

Läs mer >>
Ek – Den virtuella floran
Ekar – Naturhistoriska riksmuseet
Mortalitet och skottskjutningsförmåga hos ek (Quercus robur) efter brand – av Hanna Backman, 2004
Betydelsen av taggbuskar, ljus och hävd vid föryngring av ek (Quercus robur) – av Karin Bornefall, 2005
Kartering av skogsskador hos bok och ek i södra Sverige med hjälp av satellitdata – av Anders Magnusson, 2005
”Bland ekar och arter” – Ekprojektet vid Göteborgs universitet, professor Frank Götmark, 2011
Ett träd berättar (1–4) – Kunskap förmedlad vid fallen 300-årig ek; av Frank Götmark & Leif Lithander
Ekar ska få hjälp att åldras; Sveriges Radio Ekot, 26 mars 2012

 

[Bilder: Lindgren Labs]

SL

 


Svenska blåbär för framtiden

26 oktober 2010

 

I Skandinaviens skogar finns stora mängder av hälsosamma blåbär vildväxande, men av årets 500 miljoner kilogram bli endast drygt fem procent tagna tillvara.

Blåbären efterfrågas över stora delar av världen och deras marknad ökar stadigt. De används framför allt som livsmedel men har också betydelse inom läkemedelsindustrin. Storskalig blåbärsodling har inte bedrivits i Sverige och kunskaperna om intensivodling av arten är fortfarande begränsade.

 

bild: Lindgren Labs
Blåbär, Vaccinium myrtillus

Det är viktigt att studera under vilka förutsättningar och till vilken kostnad odling av blåbär kan genomföras i norra Sverige. Det svenska blåbärets lämplighet för kommersiell odling på åkermark undersöks i ett projekt för att utveckla jordbruket i norra Sverige.

För en dryg månad sedan – den 24 september 2010 – disputerade Andreas Åkerström för filosofie doktorsexamen vid institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU i Umeå.

Fler och nyttigare blåbär till konsumtion och livsmedelsindustri kan bli verklighet om vi lär oss odla vår inhemska art av blåbär, Vaccinium myrtillus. Andreas Åkerström har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt hur antocyanidinerna – de hälsosamma substanserna i blåbären – påverkas av temperatur-, ljus- och näringsförhållanden och hur bildandet av dessa ämnen i bäret styrs av växtens gener och av klimatet på växtplatsen.

Mängden antocyanidiner i bären är beroende av såväl temperatur som dagslängd – med högre halter vid högre temperatur och under långa dagar. Halterna ökade också mot slutet av säsongen. Under ett mycket soligt år var koncentrationen högre i bär från plantor i skuggiga lägen än i dem från öppna, solexponerade växtplatser.

Produktionen av antocyanidiner har också visats vara genetiskt styrd. Halterna är högre i plantor från nordliga populationer än i plantor med sydligare härstamning, även om de fått växa under likartade förhållan-den och på samma plats under lång tid. Så är det också i blåbär från vilda populationer på deras naturliga växtplatser, i norr respektive söder.

Med rätt valt växtmaterial och genom kontrollerad odlingsmiljö är det möjligt att öka halterna av de hälsosamma substanserna i blåbär jämfört med i de naturliga förhållandena och minska variationen mellan olika år.

Det ökande intresset för blåbärsprodukter betyder att framtiden för odling av blåbär ser ljus ut.

 

bild: Högskoleförbundet Östra Norrbotten
Andreas Åkerström

Läs >> Nordliga blåbärsåkrar i kustnära bygder. – Andreas Åkerström, SLU Fakta Trädgård, 2004 (nr 4).

Läs också hela avhandlingen >> Factors Affecting the Anthocyanidin Concentration in Fruits of Vaccinium myrtillus L. – Andreas Åkerström, 2010.

 

[Bilder: Lindgren Labs och Högskoleförbundet Östra Norrbotten]

SL


Gräsmattans ekologi

12 juni 2010

 

Ett e-mail kom idag från filosofie doktor Ralf Carlsson, som är lektor i biologi och geografi vid Ålands lyceum i Mariehamn. Sedan länge hade också han förespråkat och tillämpat idén med oklippta gräs-mattor för att öka den biologiska mångfalden.

Ralf Carlsson bifogade en artikel som för några år sedan varit publice-rad i tidskriften Finlands Natur.

Efter ett antal gräsmattsklippningar och med åren har Ralf Carlsson kommit till insikten att en nyklippt gräsmatta är bland det fulaste som finns i denna värld. Varför räcker de då med att slå gräset med lie en gång om sommaren? Svaret är att man slog gräset när det hade blom-mat färdigt någon gång kring midsommar. Då hade det fyllt sin egent-liga uppgift och satt frö.

För några år sedan bestämde Ralf Carlsson sig för att låta delar av gräsmattan vara oklippta tills blomningen var över, och mejade sedan ner det höga gräset med lie. De närmaste grannarna tittade i början misstänksamt, men anlade också själva inom ett par år en vildäng på sin gräsmatta. De noterade antagligen att det efter ett tag kom upp vilda sommarblommor på de oklippta fläckarna.

När man ”slarvar” med gräsklippningen kommer artrikedomen att öka. Detta kan förklaras med hjälp av ekologiska teorier och den viktigaste är intermediate disturbance hypothesis, alltså ”lagom störningshypote-sen”. En störning är något som innebär förlust av biomassa eller som på annat sätt förändrar mängden tillgänglig näring. Det visar sig alltså att så länge störningen inte är alltför stor så bidrar den till en ökad art-rikedom.

Trädgårdsskötsel är för många människor ett sätt att visa vem som be-stämmer – ett sätt att tillfredsställa ett uppdämt behov av att styra naturen – genom att rensa bort oönskade, så kallade ogräs. Dessa er-sätts sedan med förädlade varianter av främmande arter i raka rader eller andra arrangemang. ”Ekologisk” har blivit ett tomt modeord, som används utan tanke på att så fort människan började odla så försvann också det ekologiska. I naturen växer ingenting i raka rader.

Läs här >>
Finlands Natur

Gräsmattans ekologi – eller hur man omsätter ekologiska teorier i praktik i trädgården. Finlands Natur, 2006 (2).

[Bild: Finlands Natur]

SL


50 år med växternas ekologi och geografi

12 juni 2010

 

I år är det femtio år sedan boken Växtekologi av M.G. Stålfelt publicerades av Scandinavian University Books.

I förordet till boken skriver Stålfelt:

Naturskyddsintresset uppfattas kanske av mången som ett intresse för kuriositeter eller som uttryck för natursvärmeri och tecken på bristande realism. Men dess mål är i grund och botten ingenting mindre än en sparsam hushållning med det viktigaste av alla kapital, som människan har att förvalta, nämligen den levande naturen och vad den under tidigare skeden byggt upp och samlat och som människan under de sista årtusendena delvis förbrukat och som just nu med teknikens hjälp allt snabbare exploateras.

M.G. Stålfelt, 1960

Martin Gottfrid Stålfelt (1891–1968) var professor i fysiologisk botanik vid Stockholms högskola från 1942 och, efter övergången, vid Stockholms universitet till 1959.

Den första betydande kurs- och handboken i ekologisk botanik publicerades fyra år tidigare. Nordisk växtgeografi av Hugo Sjörs kom ut 1956 och med en andra obetydligt omarbetad upplaga 1967.

Redan i bokens inledningskapitel förklaras ämnenas avgränsningar och förhållandet mellan dem. Vetenskapen om de ömsesidiga relationerna mellan växtvärlden och dess omgivning (miljö) kallas vanligen växtekologi eller ekologisk botanik. Tonvikten ligger då på den för växterna naturliga omgivningen. Ett särskilt intimt samband råder mellan växt-ekologi och växtgeografi (geobotanik) som är vetenskapen om växternas fördelning i rummet. Stora delar av dessa vetenskapers arbetsområden är gemensamma.

Hugo Sjörs, 1967 (1956)

I förordet uppmärksammar Hugo Sjörs skolans biologiundervisning:

Växtsamhällena, växternas förhållande till ståndorten och deras övriga yttre livsförhållanden skall behandlas i skolorna. Önskvärt vore att i största möjliga utsträckning flytta ut dessa delar av biologi-undervisningen i naturen. Men härför krävs inte bara förståelse från skolans ledning utan också en aktiv inställning och framför allt kunskap hos biologiläraren själv. Sådan kunskap ger ökat utbyte av naturiakttagelsen och bör leda till att man bättre ser samband och växelverkan i naturens helhet.

Hugo Sjörs (1915–2010) var sedan 1948 docent, och sedan 1962 professor i växtbiologi vid Uppsala universitet och sedan 1968 också ledamot av Vetenskapsakademien.

SL