Svensk natursten i förnyat kartotek

27 september 2011

 

I serien ”Svenskt stenkartotek” har Sveriges Stenindustriförbund gett ut nya faktablad om svenska stensorter med GPS-koordinater för bergarterna och en klassningstabell som visar naturstenens variation i färg och struktur.

Natursten kallas inom industrin ett helt stycke av ett block ur berggrunden.

Stenkartoteket omfattar nu totalt 75 stensorter med ett antal olika bearbetningar och består av faktablad med färgbilder och tekniska uppgifter om den svenska naturstenen. Kartoteket är indelat i de fyra grupperna granitskifferkalksten och marmor – och sandsten.

 

bild: Lindgren Labs
Kalkstensbrott på Kinnekulle

De estetiska kvaliteterna och hållbarheten gör att natursten används till skulpturer och gravvårdar samt exempelvis utomhus till markbeläggningar, murar och husfasader och inomhus till trappor, golv och köksbänkar.

Natursten har naturliga variationer i färg och textur. Kartotekets uppgifter om GPS-koordinater och den nya klassningstabellen underlättar nu arbetet för arkitekter och andra beställare av natursten.

bild: ur Stenkartoteket
Normalhyvlad rödrosig kalksten nr 1R från Hällekis

 

SL


Evolution of the Earth’s crust over geological time

07 september 2011

 

Open lecture with Professor Martin Whitehouse, The Swedish Museum of Natural History

 

bild: V.L. Pease
Professor Martin Whitehouse

The lecture is open to the public and free of charge.
Onsdag 14 september 2011, kl 18.00—19.00
Kungliga Vetenskapsakademien, Beijersalen, Lilla Frescativägen 4A, Stockholm

The principle of ”uniformitarianism”, introduced by the 18th century Scottish geologist James Hutton, has adequately underpinned most geological thinking for over two centuries. The earliest crust on Earth however, cannot readily be explained by observable present-day processes despite simple exponential cooling since the moon-forming giant impact at c. 4.5 Ga.

Recent advances applying micro-analytical tools to rare samples from the earliest Earth are now contributing to a coherent model of Earth’s crustal evolution that can be divided into early single plate, transitional and modern-style multiple plate tectonics.

Martin Whitehouse is Director of Nordsim (the Nordic ion microprobe facility) at the Swedish Museum of Natural History and Adjunct Professor at Stockholm University. He has a DPhil. in geology from the University of Oxford, UK, and pursues research into the development of Earth’s crust, hydro- and atmosphere and early life using isotope geochemistry and geochronology.

[Bild: V.L. Pease]

SL


Anton Stuxberg och Rebaus Naturhistoria 1879

30 april 2011

 

För något år sedan kom jag åter att intressera mig för Gotska Sandön och för Eisen och Stuxberg. Nu med internet som ett naturligt arbetsverktyg fann jag Anton Stuxberg – och min gamla Rebaus Naturhistoria.

 

Rebau 1879; bild: Lindgren Labs

 

1960-talet var alldeles färskt när jag tillsamman med några vänner besökte en auktion på landsbygden någonstans i östra Skåne. Jag köpte en låda med småprylar och ett par böcker för någon krona.

Två skinnband – Rebaus Naturhistoria – med guldornerade ryggar och handkolorerade planscher saknade uppgift om tryckår men verkade för mig vara ”mycket gamla”.

Detta var långt före tiden med intenet och Google, så utan att få veta mera lät jag böckerna hamna i hyllan – och sedan under femtio år också följa mig genom några flyttar i landet.

När jag i mitten av 1960-talet började mina fältstudier på Gotska Sandön var Eisen och Stuxberg bland de första författare jag kom i kontakt med. Också detta var långt före Google, AltaVista och internet.

De första naturvetenskapliga undersökningarna av Gotska Sandön gjordes 1867 av två unga grabbar som på sommaren från den 28 juni till den 16 juli besökte ön ytterst i havet. Gustaf Eisen var tjugo år och Anton Stuxberg bara arton. Deras rapport publicerades 1868.

Min vidgade kunskap om Gustaf Eisen kom från boken Russinkungen av Fredrik Sjöberg (2009). Men Anton Stuxberg då …?

 

Anton Stuxberg föddes på Gotland den 12 april 1849. Han var son till kyrkoherden i Bunge. Den 30 november 1902 dog han av en hjärt-infarkt, endast 53 år gammal. Det Stuxbergska familjearkivet har över-lämnats till Arkivcentrum i Visby 2010 med bland annat skriftväxlingen med fadern Johannes och de två bröderna i Fårösund och andra handlingar som beskriver studentlivet och de vetenskapliga expedi-tionerna.

Efter sina arbeten på Gotska Sandön och Gotland 1869 började Anton Stuxberg studier vid universitetet i Uppsala där han gjorde en snabb karriär. Som 26-åring disputerade han på en avhandling om ryggrads-lösa djur och blev filosofie doktor i zoologi 1875.

Han var en av den tidens främsta kännare av den arktiska faunans fiskar och evertebrater och gjorde flera resor till Arktis – norra Sibirien, Novaja Zemlja, Jenisej – och deltog 1878–1880 i Vegaexpeditionen. Hans senare resor gick till Kaukasus och Krim. Från 1882 och fram till sin död 1902 var Anton Stuxberg intendent vid Naturhistoriska museet i Göteborg.

Anton Stuxberg var i sin ungdom en av de fattiga studenterna i Uppsala. Bevarade handlingar visar hur fader Johannes fick betala indrivning efter sonens köp av vetenskaplig litteratur.

Anton Stuxberg umgicks med målaren Carl Larsson och den unge August Strindberg och är omtalad i ”En dåres försvars-tal”; det är också han som gestaltas som doktor Borg i ”Röda rummet”. Hans blivande hustru Helga Frankenfeldt var nära vän med August Strindberg. När Vegaexpeditionen kom hem till Sverige skrev Anton Stuxberg till August Strindberg:
– Nu är det mycket festligheter på gång och du måste genast lämna tillbaks fracken du lånat.

 

Rebau 1879; bild: Lindgren Labs

 

Heinrich Rebau är författarpseudonym för Christian August Gebauer.
Han föddes i Knobelsdorf i Sachsen den 28 augusti 1792 och dog i Tübingen den 15 november 1852.

Gebauer blev 1818 professor i filosofi vid det nyetablerade universi-tetet i Bonn. Som författare hade han en omfattande produktion men viktigast var hans populärt naturvetenskapliga skrifter. Hans mest betydelsefulla arbete ”Volksnaturgeschichte”, 1838, gavs ut i sin sjunde bearbetade upplaga med titeln ”Naturgeschichte für Schule und Haus” 1877.

Rebaus Naturhistoria för skolan och hemmet gavs ut av Oscar Lamms Förlag i Stockholm på svenska 1879 i översättning och bear-betning efter originalets sjunde upplaga . De tre delarna omfattar 1049 sidor text, 39 sidor register, 79 träsnitt och 49 handkolorerade planscher, tecknade av Carl Votteler och tryckta och handkolorerade i Tyskland. Volym ett omfattar delen Djurriket (741 sidor) och volym två delarna II–Växtriket (158 sidor) och III–Mineralogi och Geologi (150 sidor).

Översättningen och bearbetningen av delen om djurriket är gjord av Anton Stuxberg.

 


Rebau 1879, plansch 1
  Rebau 1879,  plansch 36   Rebau 1879, plansch 37   Rebau 1879, plansch 48
Rebaus Naturhistoria, planscherna 1, 36, 37 och 48
[Förstora – i två steg – genom att klicka på planschen.]

 

Slutligen hade jag funnit en bok av Anton Stuxberg – efter femtio år, och i mitt eget bibliotek. Den var väl värd de kronor jag betalade för den på auktionen 1961 och kostar nu i antikvariat tusen kronor. Det gläder mig fortfarande att bläddra bland de handkolorerade plancherna.

Rebaus Naturhistoria är nu placerad på en av de översta hyllorna i mitt bibliotek tillsamman med Eisen & Stuxberg (1868).

[Bilder: Lindgren Labs]

SL


Klimat- och sårbarhetsanalys på allvar

15 oktober 2010

 

bild: Länsstyrelsen Västernorrland

 

Länsstyrelsen i Västernorrland har idag i en klimat- och sårbarhets-analys redovisat områden och platser i länet där det finns risker för skred, ras, slamströmmar, erosion och översvämningar som kan ge skador på bebyggelse, infrastruktur och samhällsviktig verksamhet.

Analysen skall ligga till grund för värdering av risker för bebyggelse, väg- och järnvägsinfrastruktur, industrier med miljöfärlig verksamhet, dammar, deponier och föreorenad mark. Den har utförts av Statens geotekniska institut, SGI och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.

Analysen presenterades av Jan Fallsvik, SGI och Dan Eklund, SMHI. för ett 80-tal representanter för länets kommuner, trafikverket, kraftbo-lag, skogsbolag, skogsförvaltare och kommunala bolag.

Det är uppmuntrande att se att det finns länsstyrelser som har större ambitioner och högre kompetenskrav än det lågpresterande skogs-bygdsuniversitetet i Värmland.

SL


Geologins dag 10 år – 11 september 2010

06 september 2010

 

Geologins dag firas den 11 september.

Geologins dag är en nationell temadag som har initierats av National-kommittén för geologi vid Kungliga Vetenskapsakademien. Dagen har årligen genomförts sedan 2001.

bild: Lindgren Labs

Geologins dag kommer att firas på ett hundratal platser över hela Sverige.

Geologins dag

Läs mer om >>
Arrangemangen under Geologins dag 2010
Geologins dag vid Sveriges geologiska undersökning
Geologins dag vid Stockholms universitet
Estwing Geological Tools are the profess-ional tools of geologists, archeologists and paleontologists worldwide.

[Bild: Lindgren Labs]

SL


Stockholms universitet – landets största – fyller 50 år

16 juni 2010

 

I år är det femtio år sedan Stockholms universitet invigdes som en naturlig fortsättning av Stockholms högskola.

bild: Lennart KjellmanGeovetenskapens hus, Stockholm

Stockholms högskola startade hösten 1878 med en serie föreläsningar i matematik, fysik, kemi och geologi som ett alternativ till de traditionel-la universiteten. Med naturvetenskapernas dominans skulle högskolan bli en motvikt mot universiteten i Lund och Uppsala och deras konser-vativa hållning till den framväxande rationella naturvetenskapen.

Att Stockholms högskola kom till berodde på några framträdande pro-fessorer. En av dem var matematikern Gösta Mittag-Leffler (1846–1927), som senare också värvade Sonja Kovalevskaja (1850–1891) som världens första kvinnliga matematikprofessor. En annan var ke-misten Svante Arrhenius (1859–1927). Han var en av den tidens störs-te naturforskare och belönades 1903 med Nobelpriset i kemi för upp-täckten av hur lösningar av kemiska föreningar kan leda elektrisk ström.

Efter den mycket blygsamma starten vid Mäster Samuelsgatan har Stockholms universitet nu blivit landets största universitet med 50 tusen studenter och 6 tusen medarbetare inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.

Institutionerna finns nu samlade i Frescati och kommer geografiskt allt närmare Kungliga Tekniska högskolan och Karolinska Institutet. Dessa tre huvudstadsuniversitet utgör tillsammans ett av Europas största universitetsområden och visar på såväl utvecklingen av den högre ut-bildningen och forskningen i Sverige som urbaniseringen av Stock-holmstrakten. Av universitetets forskningsområden är 15 profilområden med forskning som är ledande nationellt och har en hög status inter-nationellt.

[Bild: Lennart Kjellman]

SL


Naturvetenskap i vintermörker

25 januari 2010

Ett av världens främsta naturvetenskapliga pris, i klass med Nobel-prisen, har nyligen blivit tillkännagivet i Sverige – Crafoordpriset.

Priset har i år tillfallit en nittiotvåårig pionjär inom havsforskningen, amerikanen Walter Munk. Den 11 maj kan han ta emot prissumman om fyra miljoner svenska kronor.

Crafoords belöning

Vetenskapsradion gjorde reportage och hade en artikel på sin webbsida. I de lokala tidningarna i Värmland och Närke stod emellertid ingenting att läsa, trots att det finns något som kallas universitet i både Karlstad (Värmland) och Örebro (Närke). I ett par Stockholms-tidningar fanns meddelandet från TT publicerat.

Situationen intresserade mig och jag har idag på morgonen gjort en sökning på internet bland ett urval svenska tidningar från norr till söder – med sökorden ”crafoordpris walter munk” – för att se hur denna naturvetenskapliga nyhet visats i landet.

I Svenska Dagbladet och i Aftonbladet finns TT-meddelandet men i Dagens Nyheter finns ingenting och Expressen föreslår efter mina sökord att jag istället skall läsa Walter går på kängurudagis och Kinesisk polis sköt mot munk.

Värmland och Närke förblir trots sina två universitet en kulturskymd avkrok; Nya Wermlands-Tidningen – din sökning gav ingen träff –, Värmlands Folkblad – ingen träff – och Nerikes Allehanda – din sökning gav inga träffar.

Universitetsorten Umeå vilar också i vintermörkret: Västerbottens Folkblad – hittade inget – medan Västerbottens-Kuriren enbart föreslog den tidigare kände Kinesisk polis sköt mot munk. Inte heller i universitetsorten Lund var intresset stort: Sydsvenskan – inga träffar.

I övriga delar av Sverige fanns meddelandet från TT väl spritt och publicerat från norr till söder i Norrbottens-KurirenNorrländska Social-DemokratenPiteå TidningenNorranÖstersunds-PostenÅngermanlands AllehandaArbetarbladetUpsala Nya TidningVästmanlands Läns TidningHela GotlandSörmlands Nyheter Norrköpings TidningarCorrenGöteborgs-PostenHallandspostenHallands NyheterVästerviks-TidningenBarometernSmålandspostenBlekinge Läns TidningNorra SkåneHelsingborgs DagbladKristianstadsbladetSkånskan  och Ystads Allehanda.

Utöver tidningsnotiserna fann jag på Internet bara att Crafoordpriset uppmärksammats av Sveriges geologiska undersökning.

[Bild: Crafoordska stiftelsen]

SL


Ivar Hessland borrade sand och sandsten i Åhus

09 december 2009

I mitt arkiv har jag ett gammalt fotografi som visar arbetsplatsen för den djupborrning som professor Ivar Hessland gjorde i Åhus under åren 1947–48.

Åhus-sandstenen var tidigare enbart påträffad som block med rikligt med fossil från krittiden, men om blockens ursprung var ingenting med säkerhet känt. Ett särskilt syfte med denna djupborrning var därför att fastställa om Åhus-sandstenen också fanns anstående i trakten.

Redan innan borrningen avslutats var det tydligt att Åhus-sandstenen ingår i en mer än 150 meter tjock packe av sand och sandsten under Åhus samhälle. Detta framgår av den preliminära rapporten i Statens naturvetenskapliga forskningsråds redogörelse 1946–1947.

Sandstenen finns som olika tjocka, horisontella lager i sanden och i vissa nivåer är sanden också vattenförande. På omkring 100 meters djup går en synnerligen kraftig vattenåder som antogs kunna bli tillräcklig för hela samhällets vattenförsörjning.

Sedan det har blivit känt att Åhus-sandstenen på sina ställen går praktiskt taget upp till ytan, och ursprungligen har varit högre än nu, så är det lätt att förstå varifrån sanden kommit till de långa sand-stränderna i bukten och till dynlandskapet där innanför. I sanden på badstränderna vid Åhus går det att finna mikroskopiska fossil från krittiden, från mellan 144 och 65 miljoner år före nu. Den sanden har svämmats ut vid den långsamma nedbrytningen av Åhus-sandstenen.

De berömda blocksamlingarna av Åhus-sandsten i trakten av Åhus är inte transporterade dit av landisen utan de är rester av sandstenens fastare skikt som blivit kvar på sina ursprungliga platser sedan den omgivande sanden transporterats bort av vatten och vind.

Det vetenskapliga resultatet av djupborrningen i Åhus beskrivs av Ivar Hessland i Investigations of the Senonian Kristianstad District, S. Sweden. Sedimentology and lithogenesis of the Åhus Series.
Bulletin of the Geological Institute of Uppsala, Vol. 34, 1950.

Sedan jag ägnat ett halvår åt att preparera material från Åhus-kärnan tvingades jag konstatera att den inte innehöll mycket av sådana fossil som jag då var särskilt intresserad av. Mina egna studier av materialet i Åhus-kärnan blev därför begränsade och resulterade endast i en kort artikel i festskriften till professor Ivar Hessland (1914–2006)  vid hans pensionering.

Stockholms universitet har lämnat sina ursprungliga lokaler vid Kungstensgatan 45 i innerstaden. Ännu har ingen arbetat vidare med materialet från Åhus.

I en okänd framtid kommer kanske någon – med nya metoder, nya angreppspunkter och nya problemställningar – att försöka avslöja de hemligheter som ännu finns gömda kvar i sanden och i berget under Åhus.
 

Läs också >>

Så ser det ut under marken i Åhus

Riksdagsmän ska bana väg för sand på strand

Riksdagsmän och experter besökte Åhus

Sanden ska tillbaka till stranden

Mer sand räddar strand

Fyra frågor till ordföranden i erosionsskadecentrum

[Bilder: Eget arkiv]

SL


Naturvetenskapernas arbetsfält

20 augusti 2009

 ”Lådan” är ett försök att i skolan visa naturvetenskapernas indelning i ämnen, sambanden mellan olika ämnen och vetenskapernas tillämpning i samhället.

Själva lådan innehåller grundforskning. Till vänster finns de fysiska vetenskaperna som behandlar icke-levande delar av naturen och till höger de biologiska vetenskaperna som behandlar det levande.

I lådans mitt finns vetenskaper som förenar studier av såväl levande som icke-levande delar av naturen.

Locket symboliserar de tillämpade vetenskaperna i samhället.

Matematik är inte någon naturvetenskap men har stor betydelse i det naturvetenskapliga arbetet och förtjänar därför en plats i lådans botten.
 

VETENSKAPEN


ÄR KUNSKAPEN OM


FYSISKA VETENSKAPER
Astronomi (jämför astrologi) universum
Fysik universums struktur med hänsyn till materia och energi
Geografi
(naturgeografi, fysisk geografi)
processer på jordklotets yta
Geologi jordklotets uppbyggnad och utveckling
Hydrologi vatten
Kemi grundämnen och kemiska föreningar
Kosmologi (jämför: kosmetologi) universums egenskaper, ursprung och utveckling
Meteorologi fenomen och processer i atmosfären och deras samspel med jordytan
 
BIOLOGISKA VETENSKAPER
Anatomi organismernas struktur och organ
Botanik växter
Cytologi cellen
Entomologi insekter
Etologi djurens beteende
Fysiologi organismernas livsfunktioner
Genetik arvsanlag och ärftlighet
Histologi vävnader
Molekylärbiologi stora molekylers funktion i levande organismer
Ornitologi fåglar
Zoologi djur
 
TVÄRVETENSKAPER
Ekologi samspelet mellan levande organismer och mellan dem och deras icke levande omgivning
Limnologi sötvattnen och deras organismer
Oceanografi haven och deras organismer
Paleontologi fossila organismer (rester och spår av organismer som levt för länge sedan)
 
TILLÄMPADE VETENSKAPER
Agronomi växtodling
Hortonomi trädgårdsväxtodling
Medicin människokroppen frisk och sjuk
Miljövetenskap tillämpad ekologi
Skogsvetenskap skogens bruk och skötsel
Teknologi (jämför: teknik) kunskapen om bruket av metoder och material till människans nytta; alltså kunskapen om teknik
Veterinärmedicin husdjuren friska och sjuka
 

[Gymnasieskolans kurs Naturkunskap A – NK1201]

SL


Så ser det ut under marken i Åhus

17 augusti 2009

 

Ett märkligt arbetsföretag fångade ofta intresset hos en liten Åhuspåg på hemväg längs mormors gata. Året var 1947.

Där det nu finns en lekpark vid korsningen mellan Skrågatan och Slottsgatan i Åhus gjorde då Uppsaladocenten Ivar Hessland en kärnborrning ner till urberget 182 meter under Åhus.

Sedan 1953 har Ivar Hessland varit professor i geologi vid Stockholms universitet. När han pensionerades förra året hyllades han av kolleger och elever med en festskrift som publicerats nu i dagarna (Stockholm Contributions in Geology, vol. 37).

I en av festskriftens artiklar presenterar jag en tidigare okänd alg som levde i Åhustrakten för omkring 100 miljoner år sedan. Jag upptäckte den i just det material som en gång borrades upp vid mormors gata. Det träffade jag på sådär trettio år senare vid Ivar Hesslands institution där jag arbetat med de organismer som levde i Skåne under krittiden.

Från borrkärnan som tagits upp genom berggrunden kan vi tolka hur Åhustrakten förändrats under en mycket lång tid. Urberget, som vi kan se sticka upp genom kritbergarterna på till exempel Fjälkinge backe, Kjuge kull och Ivö klack, ligger i Åhus 182 meter under markytan. Det är en rödaktig gnejs som bildats för omkring 1500 miljoner år sedan. Vad som hänt i Åhustrakten ända fram till för omkring 100 miljoner år sedan vet vi dock inte mycket om. Kanske har det varit land där under den mesta tiden.

Fin sand

Ovanpå urberget ligger ett nio meter tjockt täcke av sand. För närvarande är det inte möjligt att bestämma exakt hur gammal den sanden är – kanske kommer vi aldrig att få veta det.

Gammal havsbotten

Det är märkligt att se att en sand som är minst 100 miljoner år gammal och som ligger nära tvåhundra meter ner under markytan är lika lös och fin som den sand vi nu finner på badstranden i Åhus.

 

 

 

 

 

Profil från kärnborrning i Åhus, med särskild hänsyn till de äldsta/understa delarna.

 

Sanden har bildats en gång när en landyta vittrat. Den har sedan transporterats ut i havet med floder och när havets nivå stigit. Den sand som finns i borrkärnan är alltså – liksom lera, sandsten och kalksten – från en gammal havsbotten. Från de tider då Åhustrakten varit land och legat över havsytan finns ingenting bevarat. Då har tvärtom de översta tidigare skikten förstörts, eroderats och transporterats bort.

Från sådana nedbrytningsperioder bevaras ibland hårda ytor med konglomerat. Det är små rundslipade stenar och bergartsfragment som cementerats ihop under tiden när de låg just vid havsytans nivå. Ovanpå de understa nio metrarna sand ligger ett konglomerat som visar oss att havet dragit sig tillbaka från Åhustrakten. Hur länge landperioden varade kan vi bara gissa. Eftersom vi ännu inte har någon bestämd ålder längre ner, före urberget, måste alla våra gissningar bli mycket osäkra.

Grön sand

Konglomeratet följs uppåt av ett sex meter tjockt lager av grön sand. Färgen kommer från mineralet glaukonit som är vanligt i sand som avlagrats i hav. I den gröna sanden fanns fossila rester av en liten bläckfisk av det slag som brukar kallas vätteljus. Eftersom det tidigare varit känt när denna bläckfiskart först började uppträda i haven har det också varit möjligt att bestämma sandens ålder. Den anses vara från den del av krittiden som kallas cenoman – för ungefär 100 miljoner år sedan.

Sedan sanden lagrats på havsbottnen har någonting hänt. Området har snörts av från det öppna havet och på bottnen har istället lagrats lera. Kanske har landskapet något liknat det vi idag finner omedelbart söder om hamnen.

I det åtta meter tjocka lerlagret kan vi se en ny förändring: det är svart i bottnen och ljusnar uppåt. Detta tyder på att vattnet blivit syrehaltigare, friskare och djupare. På ett par nivåer i leran går det plötsligt att finna stora mängder av de fossila resterna av foraminiferer och radiolarier. De är mikroskopiskt små djur som bara kan leva i syrehaltigt och salt havsvatten. De visar oss här att när de sjönk till bottnen och bäddades in i leran hade vi återigen ett hav över Åhustrakten.

Okänd alg

I detta hav levde också en alg av en art som inte tidigare varie känd. Jag har gett den namnet Leiosphaeridia nelliae.

De flesta små alger är mycket spröda organismer som förstörs snart efter sin död. Det har emellertid visats på de senaste åren att många alger – långt flera än man trott – har ett mycket motståndskraftigt ämne i sina väggar. Ämnen av samma slag finns i sporer och pollen – de kallas därför sporopolleniner. De kan överhuvudtaget inte brytas ner på naturlig väg och därför är det möjligt att finna rester av dessa 100 miljoner år gamla alger i leran. (Det är faktiskt möjligt att i bergarter finna lager som bevarats i mer än 2000 miljoner år!)


 
Fossil mikroalg från borrning i Åhus, 164,5 meter,
Leiosphaeridia nelliae Lindgren 1981. Skalstrecket är 10 tusendels milimeter. Inneslutningen är en järn-svavel-förening (pyrit) som bildats av cellplasman. (Teckning efter fotomikrografi, SL.)

 

De här algerna är vanligen bara mellan 10 och 100 tusendels millimeter stora och måste naturligtvis studeras i mikroskop med stark förstoring. Innan detta blir möjligt måste de prepareras fram ur leran med hjälp av en serie starka syror: fluorvätesyra, saltsyra, svavelsyra och ättiksyra.

De delar av den levande algen som är avgörande för om den skall kunna föras till en bestämd grupp eller art bevaras inte hos fossilen – de delarna är inte motståndskraftiga mot påverkan under miljontals år och heller inte mot de starka syror som måste användas. Därför är det nödvändigt att klassificera fossila mikroalger i ett särskilt system utan direkt anknytning till de moderna algerna.

För att lösa en del problem har jag behandlat moderna alger med syror och sedan jämfört de bevarade motståndskraftiga delarna med vad som är bevarat hos fossila former. Denna metod kan ge ledtrådar men hela sanningen om hur dessa gamla alger är besläktade kommer vi aldrig att få veta.

Den nya algen från Åhus är en mycket enkel sfärisk form med en diameter omkring 14 tusendels millimeter. Den kan ha varit en grönalg eller kanske en blågrön alg; eftersom detta aldrig kan avgöras säkert samlas dessa sfäriska former i gruppen Leiosphaeridia. Sitt namn nelliae har Åhusalgen fått efter en paleontolog vid vetenskapsakademien i Leningrad.

Gästforskare

En stor del av forskningen om de fossila mikroalgerna har utförts i Sovjetunionen. Det blev möjligt för mig att arbeta som gästforskare en vinter i den berömda Akademistaden i Sibirien och i Leningrad hos professor Boris Timofeev. Det var han som i banbrytande arbeten på slutet av 1950-talet visade att alger bevarats som fossil också i långt mer än 600 miljoner år. Ännu för tjugo år sedan ansågs detta helt omöjligt och hans pionjärarbeten möttes med mycken skepsis.

Ovanför det leriga lagret har borrkärnan från Åhus 154 meter med sand, sandsten och kalksten från krittiden. Det som sedan lagrats på havets botten under de följande 70 miljonerna år har också eroderats och transporterats bort. Det enda spår vi kan finna från denna tid är ett avbrott i lagerföljden innan de översta fem metrarna med sand och jord. De har lagrats där efter det att den senaste landisen drog sig tillbaka för 12 500 år sedan.

Från den bevarade profilen genom det som är under Åhus finns mycket att lära om hur Åhustrakten utvecklats och om de organismer som levt där en gång för mycket länge sedan. Därför vill jag gärna återvända till min mormors gata.

[Kristianstadsbladet, Helg-läsning, 30 december 1981.]