Ett universitets akademiska frihet att klimat-bluffa

14 juni 2010

 

”Värmlands klimatdag 2010” arrangerades av Länsstyrelsen i Värmland och Region Värmland den 4 juni med föreläsare också från Karlstads universitet.

del av program

Föreläsaren från Karlstads universitet skulle vid klimatdagen behandla frågan om klimatförändring och hur Värmland kommer att påverkas av ett förändrat klimat.

Presentationen innehåller främst sifferserier och diagram som hämtats eller plagierats från Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB) och Klimat- och sårbarhetsutredningen. Allt detta är tidigare väl känt – men också ifrågasatt och kritiserat. Ändå framställs det som att Centrum för klimat och säkerhet skapar kunskap om klimatrisker och länkar samman forskningen med praktisk verksamhet i kommuner och regioner.

Lokaltidningen kunde följande dag berätta:

tidningsrubrik

Detta är naturligtvis en landsortstidnings journalistiska bedömning, men det är här svårt att finna något som egentligen handlar om begreppet klimat. Påståendet ”mer extremt” kräver en förklarad jämförelse i tid och rum. Avgränsningen av klimat till enbart de drygt 17 tusen kvadratkilometer som benämns Värmland bör också förklaras eftersom klimat påverkas av helt andra faktorer än politiska gränser.

Lokaltidningen sammanfattar sin behållning av föreläsningen:

tidningstext

Det är lätt att förledas tro att Länsstyrelsen och Region Värmland anlitat någon framstående forskare med dokumenterad erfarenhet av klimatforskning som också företräder något center vid universitet.

Dessvärre har Karlstad bara ett lågpresterande universitet – nummer 19 av 30 i den nationella rankningen. Den ”forskning” som påstods uträttas där presenterades av en student utan examen, helt utan vetenskaplig skolning och utan all erfarenhet av klimatforskning.

Vilka som försökt – och vilka som lyckats – bluffa är antagligen oklart. Klart är emellertid att uppgifter i pressen okritiskt accepterats som ”sanning” och använts vidare för agitation.

En lokalpolitiker använder lokaltidningens okontrollerade uppgifter för att uppmana till att för barnbarnens skull minska den mänskliga klimatpåverkan.

Omogen vetenskap i kombination med okritisk journalistik är försök att vilseleda allmänhet och läsekrets och kan inte rättfärdiga ens de sämsta politiska syften.

Ur allmänhetens synpunkt är det allvarligt när pressen försöker förmedla intrycket av att myndigheterna med stöd av ett lokalt universitet fullgör sina uppdrag på ett korrekt och fullgott sätt, i stället för att avslöja de brister som finns och det slöseri med allmänna medel som pågår.

Universitet i Karlstad kommer säkert inte att belönas med någon större heder för denna sin insats för ”forskningen”.

 

[Bilder: Länsstyrelsen Värmland/Region Värmland; Värmlands Folkblad]

SL


Självutnämnda klimatexperter rubbar förtroendet för vetenskapen

26 maj 2010

 

bild: Lindgren Labs

 

Förtroendet i allmänhetens ögon för forskningen har rubbats, skriver nio professorer vid Bolincentret vid Stockholms universitet i Brännpunkt i Svenska Dagbladet.

Jag kan ännu stå ut med att läsa vad professorer skriver om klimatfrågor – till och med att de påstår att turbulensen kring FN:s klimatpanel IPCC nu skulle ha bedarrat – men naturligtvis står klimatet mig högt upp i halsen efter allt tjafs och ovederhäftigt trams som passerat. Säkert är det många som tycker som jag.

Professorerna medger att jordens klimatsystem är komplicerat, men tycker ändå att använda den vetenskapliga osäkerhet som finns – aha!, det finns alltså trots allt en vetenskaplig osäkerhet – för att inte göra något skulle vara ansvarslöst. De tycker att samhället måste räkna med att under överskådlig tid behöva fatta beslut under osäkerhet.

Ja, ja – så får det väl vara. Men sedan kommer det: Professorerna tycker att tidsperspektiven på klimatförändringar behöver uppmärksammas mycket mer av politiker, medier och även av forskare som kommunicerar de olika ”klimathoten”.

Nu är jag inte med längre: ”… uppmärksammas mycket mer av politiker och medier”. Jag betackar mig för alla ovederhäftiga pamfletter från kända och okända klimatkolportörer.

En partipolitker, tidigare socialarbetare och sportskribent med särskilt engagemang i sociala frågor, idrott och kultur ägnar sig plötsligt åt klimatfrågor och skriver med sådan pondus som om han skulle förstå sig också på den vetenskapen – och vill bli trodd.

Vad vet han egentligen om en fortsatt global värmestegring och om hur den kan förmås att ”stanna upp”. Kommentarerna antyder dessutom att han kanske inte är särskilt väl påläst.

I fråga om klimatet – hot eller icke hot – krävs preciserade naturvetenskapliga fakta, inte enbart simpla partipolitiska propagandafraser – sådana lönar sig inte i längden.

Värmland och Karlstad är en egen del av världen där de ännu inte har insett skillnaden mellan globala klimatförändringar och extrema väderförhållanden.

 

SL


Klimatförändring eller enbart kallt väder?

10 januari 2010

 

bild: Lindgren Labs

 

Redan som insnöad efter juldagarna önskade Edberg-pris-vinnaren Tommy Hammarström att klimatexperterna skulle förklara kylan. Ändå var fyra decimeter oskottad snö framför trappan och femton grader kallt inte mycket att tala om, särskilt med tanke på vad som komma skulle.

Ett officiellt köldrekord för säsongen har under natten till torsdagen 7 januari uppmätts i Västerbottenfjällen; i Hemavan var det då –40,8 grader. Sedan dess har köldrekorden på olika platser slagits, det ena efter det andra: utanför Tärnaby, uppmättes –44 grader. Den stränga kylan blev orsaken till att skidliftarna stod stilla. I dalen var det omkring –38 men uppe på fjället var det något varmare, bara runt 20 minusgrader.
 
Vinterkylan drabbade inte bara fjällvärlden, nerkylningen var plötsligt global. Hela Europa fick problem med elektricitet och trafik, både på marken och i luften. Från Storbritannien, Frankrike, Danmark och Ungern rapporterades att snön orsakat stora trafikproblem. Flygplatser stängdes och insnöade bilister behövde hjälp på motorvägarna. I Holland fanns det plötsligt skridskois men i Italien blev det översvämningar efter stora mängder regn.

Också i Amerika blev vintern bister. I sydstaterna snöade det och i subtropiska Florida var det den kallaste dagen på 112 år.

För vissa företag blev isvintern välkommen och bra för arbete och försäljning: På verkstäderna arbetas det med att värma upp frusna fordon: bilar som inte startar eller bilar med fastfrusna dörrar som inte går att öppna. Isskrapor, kupévärmare och sladdar till motorvärmare säljs i mängder, men framför allt bilbatterier. Ved, pellets och värmeloggs går åt, liksom värmefläktar, snöskyfflar, snöslungor, vinterkängor och sparkar. Sport- och fritidsbutikerna får bidra med pulkor, skidpaket och vinterkläder. Klimatet erbjuder affärsmöjligheter som aldrig tidigare skådats.

Är nu detta extremt kalla väder som en stor del av norra halvklotet har drabbats av vid årsskiftet början av en trend eller enbart något tillfälligt?

Det globala klimatet har envist vägrat att bli varmare sedan sekelskiftet och följer heller inte det scenario som International Panel on Climate Change, IPCC påstår. Tron på det allt varmare klimatet – Global Warming – grundas enbart på teori och modeller. En avgörande faktor i dessa är det påstådda sambandet mellan klimatet och mängden koldioxid i atmosfären. Medan människan förbrukar fossila bränslen så ökar koncentrationen av koldioxid i luften och därför skulle också temperaturen framöver stiga.

Kanske har forskarna inom IPCC haft fel eller rentav ljugit eftersom det nu blivit så kallt? I den under hösten utkomna boken ”Global nedkylning” beskrivs klimatförändringar genom tiderna.

Till och med världsnaturfondens (WWF) kampanj för isbjörnen verkar fel i tid och rum, åtminstone för dem som inte önskar att arten skall spridas till Sverige. Kanske vore det lämpligare att nu agitera för andra hotade djurarter. Varför inte börja med vargen?

En lösning för att minska den globala uppvärmningen – om den finns – skulle vara att minska halten koldioxid i atmosfären. En idé kan då vara att stänga in koldioxiden i bergarter i havsbotten innan den sprids ut i atmosfären; sådana försök har gjorts såväl i USA som på andra ställen. Nyligen har sådana studier presenterats av Columbia-universitet i New York. Tidigare försök har visat att koldioxiden genomgår kemiska reaktioner som slutligen förvandlar den till fasta ämnen som liknar kalksten.

En grupp Chalmers-studenter i Göteborg försöker lösa problemet på sitt eget sätt.

Isvinterns helgledigheter är över. Nu är det dags för kvalificerade meteorologer och naturvetare – och då menar jag kvalificerad expertis – att arbeta med väder- och klimatfrågorna och med stort allvar studera om vi har en begynnande nerisning, en global nerkylning eller en global uppvärmning. Ännu finns det i denna fråga absolut inget att göra för politiker, amatörer och reklammakare.

Alla tillönskas en klimatgod klimatfortsättning på klimatåret 2010.

 

SL