Värmland, december 2011

12 december 2011

 

Vinter? ”Global Warming” eller ”Climate Change”? Snöslask och ishalt …

 

Kristinehamns kommun, 9 december 2011 kl 13

Kristinehamns kommun, 9 december 2011 kl 13
“Climate Change” är inte problemet.
Problemet är usel snöröjning.
[Kristinehams kommun, 9 december 2011 kl 13]

 

Hot om klimatkatastrofer

FN:s klimatmöte i Durban, Sydafrika, har liksom tidigare konferenser propagerat för framtida katastrofer. Detta senaste möte har uppmärk-sammat en påstådd katastrofal havsytehöjning som skall orsakas av sådan antropogen (mänsklig) global uppvärmning (AGW) som politikerna genom media har matat oss med. FN:s klimatpanel, IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) är ju ett politiskt – inte något vetenskapligt – organ. Det är skapat av politiker, med särskilt utvalda vetenskapsmän som rådgivare.

Särskild uppmärksamhet har i år orsakats av Maldivernas president Mohamed Nasheed. Den uppseendeväckande rubriken ”Maldivernas sopor väller ut i havet” och texten om att Maldivernas regering tillfälligt har förbjudit dumpan-de av sopor på en konstgjord ö sju kilometer från huvudstaden Malé har emellertid ingenting med havshöjningsbluffen att göra.

Sopor från hela landet har fraktats till ön Thilafushi, där de har begravts, bränts eller ibland återvunnits. Båtar som fraktar avfall till ön har nu också börjat dumpa detta direkt i havet. En lokal miljöorganisation har i flera år kämpat med problemet att giftämnen sipprar ut i havet.

President Mohamed Nasheed har 2009 fått Anna Lindh-priset för ansträng-ningarna att sätta människor och deras mänskliga rättigheter i centrum i debatten om de klimatförändringar som påståtts kunna ge upphov till flyktingströmmar, krig om minskande resurser och andra mellanmänskliga problem. Anna Lindh-fondens ordförande var socialdemokraten Jan Eliasson.

Sea-levelgate
IPCC har påstått att det finns starka bevis för att havsytan har stigit under de senaste årtiondena. Den har gått så långat att den har påstått att ”satellite observations available since the early 1990s provide more accurate sea level data […] This decade-long satellite altimetry data set shows that since 1993, sea level has been rising at a rate of around 3 mm yr–1, significantly higher than the average during the previous half century.” – Nästan varje ord av detta uppges vara osant.

Satellitmätningar är en värdefull modern teknik men som av politiska skäl har missbrukats av IPCC. Vid en “global warming”-konferens i Moskva 2003 medgav en brittisk IPPC-ledamot offentligt att skälet för förändrade värden var att ”we had to do so, otherwise there would be no trend.”

Detta är skandalen ”Sea-levelgate” – havshöjningsbluffen.

Professor emeritus Nils-Axel Mörner har varit föreståndare för enheten för Paleogeofysik och geodynamik vid Stockholms Universitet och ordförande för INQUA Commission on Sea Level Changes and Coastal Evolution. Han har stor erfarenhet av forskning om havsnivåer och har studerat flera låglänta regioner under sin 45-åriga forskarkarriär med att mäta och tolka havsnivåer och kan försäkra att larmet från de låglänta länderna är falskt.

Professor Mörner har bland annat genomfört fältarbete i Maldiverna sex gånger, har varit i Bangladesh och har noggrant studerat data från den sjunkande Tuvalu. Trots att dessa områden har problem meddelar han att de inte riskerar höjda havsnivåer; dessa stiger och sjunker fullständigt oberoende av klimatförändringar.

The Great Sea-level Humbug: There Is No Alarming Sea Level Rise.     Sea-level Expert: It’s Not Rising.

År 1999 var professor Mörner internationell expertgranskare av kapitlet ”Sea Level Changes” i IPCC:s rapport. Han förvånades över att ingen av de 22 författarna var specialist på havets nivåförändringar, och över den mycket låga, för att inte säga usla, vetenskapliga kvaliteten på text och bilder.

Ett forskarlag under ledning av professor Mörner sökte på Maldiverna bevis för hur havsytan där har varierat under århundrandena. Ungefär år 1970 föll den mycket snabbt med ett par decimeter. Om den senare stiger med 2,4 millimeter om året så borde den i slutet av detta århundrade kunna vara på samma nivå som före 1970.

Beskrivning av INQUA:s projekt ”Sea Level changes and Coastal Evolution” på Maldiverna och resultaten av detta.

I oktober 2009 sände professor Mörner ett öppet brev till President Mohamed Nasheed på Maldiverna och önskar att han “for Heaven’s sake, lift he terrible psychological burden […] placed upon the shoulders of all people in the Maldives, who are now living with the imagined threat that flooding will soon drive them from their homes; a wholly false notion that is nothing but an armchair fiction artificially constructed by mere computer modelling, constantly proven wrong by meticulous real-world observations.”

 

Lena jublar – Svante grymtar

FN:s klimatmöte i Durban, Sydafrika har nu enats om en ”färdplan” för minskade utsläpp av växthusgaser.

Helt underbart, detta vågade jag aldrig hoppas på, jublar miljöminister Lena Ek.

Detta innebär att världens alla 194 stater – inklusive de länder som släpper ut mest koldioxid: Indien, Kina och USA – har anslutit sig utan några undantag.

Färdplanen saknar innehåll, tycker naturskyddsföreningens Svante Axelsson. Den saknar konkreta beslut för att stoppa den globala uppvärmningen:
– Det är en seger för klimatförhandlingarna men inte för klimatet.

 

bild: Bob Dinetz Design

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

[Bilder: Lindgren Labs]

SL

Annonser

Temperaturökningen kan bero på annat än koldioxid

01 oktober 2010

 

Klimatforskarna Roy Spencer och Michael Braswell redovisar i en vetenskaplig artikel publicerad i Journal of Geophysical Research en ny metod för att med satelliter uppskatta hur känsligt klimatet är för koldioxid.

Den praktiska slutsatsen är att det inte är befogat med några snabba åtgärder för att minska de fossila koldioxidutsläppen.

Den nya metoden är ett viktigt framsteg för klimatforskningen eftersom resultatet förklarar varför de beräknade värden som utnyttjats i FN:s klimatpanels (IPCC) modeller är för höga. Förklaringen till skillnaden är att klimatpanelens modeller inkluderar en förstärkningsfaktor – åter-koppling – som ökar effekten av koldioxid.

De värden på klimatkänsligheten som FN:s klimatpanel (IPCC) använ-der i sina modeller bygger på mätningar nära jordytan och på olika val av parametervärden, vilket ger stor spridning mellan resultaten. Med förbättrade mätmetoder och satellitburna system är det möjligt att göra säkrare mätningar av klimatkänsligheten. Storleken på förstärk-ningsfaktorn avgörs i praktiken av hur mycket utstrålningen från den övre delen av atmosfären ökar om jordytans temperatur ökar.

Ett bestämt värde för klimatkänsligheten är efterlängtat som test av anpassningarna i IPCC-modellerna skriver professorerna Pehr Björn-bom, Kemiteknik vid KTH, och Carl-Gustaf Ribbing, Fasta tillståndets fysik vid Uppsala universitet, i en debattartikel i Ny Teknik.

 

bild: The Great Global Warming Blunder

Läs i Ny Teknik
>> hela debattartikeln av Björnbom & Ribbing, med kommentarer och en teknisk beskrivning av klimatkänslighet och klimatmodeller.

Läs också
>> Prominent Climatologists Sceptical of AGW Alarm i Popular Techno-logy, och om
>> Roy Spencer, Ph.D., climatologist, author, former NASA scientist.

[Bild: The Great Global Warming Blunder]

SL


Självutnämnda klimatexperter rubbar förtroendet för vetenskapen

26 maj 2010

 

bild: Lindgren Labs

 

Förtroendet i allmänhetens ögon för forskningen har rubbats, skriver nio professorer vid Bolincentret vid Stockholms universitet i Brännpunkt i Svenska Dagbladet.

Jag kan ännu stå ut med att läsa vad professorer skriver om klimatfrågor – till och med att de påstår att turbulensen kring FN:s klimatpanel IPCC nu skulle ha bedarrat – men naturligtvis står klimatet mig högt upp i halsen efter allt tjafs och ovederhäftigt trams som passerat. Säkert är det många som tycker som jag.

Professorerna medger att jordens klimatsystem är komplicerat, men tycker ändå att använda den vetenskapliga osäkerhet som finns – aha!, det finns alltså trots allt en vetenskaplig osäkerhet – för att inte göra något skulle vara ansvarslöst. De tycker att samhället måste räkna med att under överskådlig tid behöva fatta beslut under osäkerhet.

Ja, ja – så får det väl vara. Men sedan kommer det: Professorerna tycker att tidsperspektiven på klimatförändringar behöver uppmärksammas mycket mer av politiker, medier och även av forskare som kommunicerar de olika ”klimathoten”.

Nu är jag inte med längre: ”… uppmärksammas mycket mer av politiker och medier”. Jag betackar mig för alla ovederhäftiga pamfletter från kända och okända klimatkolportörer.

En partipolitker, tidigare socialarbetare och sportskribent med särskilt engagemang i sociala frågor, idrott och kultur ägnar sig plötsligt åt klimatfrågor och skriver med sådan pondus som om han skulle förstå sig också på den vetenskapen – och vill bli trodd.

Vad vet han egentligen om en fortsatt global värmestegring och om hur den kan förmås att ”stanna upp”. Kommentarerna antyder dessutom att han kanske inte är särskilt väl påläst.

I fråga om klimatet – hot eller icke hot – krävs preciserade naturvetenskapliga fakta, inte enbart simpla partipolitiska propagandafraser – sådana lönar sig inte i längden.

Värmland och Karlstad är en egen del av världen där de ännu inte har insett skillnaden mellan globala klimatförändringar och extrema väderförhållanden.

 

SL


Klimatförändring eller enbart kallt väder?

10 januari 2010

 

bild: Lindgren Labs

 

Redan som insnöad efter juldagarna önskade Edberg-pris-vinnaren Tommy Hammarström att klimatexperterna skulle förklara kylan. Ändå var fyra decimeter oskottad snö framför trappan och femton grader kallt inte mycket att tala om, särskilt med tanke på vad som komma skulle.

Ett officiellt köldrekord för säsongen har under natten till torsdagen 7 januari uppmätts i Västerbottenfjällen; i Hemavan var det då –40,8 grader. Sedan dess har köldrekorden på olika platser slagits, det ena efter det andra: utanför Tärnaby, uppmättes –44 grader. Den stränga kylan blev orsaken till att skidliftarna stod stilla. I dalen var det omkring –38 men uppe på fjället var det något varmare, bara runt 20 minusgrader.
 
Vinterkylan drabbade inte bara fjällvärlden, nerkylningen var plötsligt global. Hela Europa fick problem med elektricitet och trafik, både på marken och i luften. Från Storbritannien, Frankrike, Danmark och Ungern rapporterades att snön orsakat stora trafikproblem. Flygplatser stängdes och insnöade bilister behövde hjälp på motorvägarna. I Holland fanns det plötsligt skridskois men i Italien blev det översvämningar efter stora mängder regn.

Också i Amerika blev vintern bister. I sydstaterna snöade det och i subtropiska Florida var det den kallaste dagen på 112 år.

För vissa företag blev isvintern välkommen och bra för arbete och försäljning: På verkstäderna arbetas det med att värma upp frusna fordon: bilar som inte startar eller bilar med fastfrusna dörrar som inte går att öppna. Isskrapor, kupévärmare och sladdar till motorvärmare säljs i mängder, men framför allt bilbatterier. Ved, pellets och värmeloggs går åt, liksom värmefläktar, snöskyfflar, snöslungor, vinterkängor och sparkar. Sport- och fritidsbutikerna får bidra med pulkor, skidpaket och vinterkläder. Klimatet erbjuder affärsmöjligheter som aldrig tidigare skådats.

Är nu detta extremt kalla väder som en stor del av norra halvklotet har drabbats av vid årsskiftet början av en trend eller enbart något tillfälligt?

Det globala klimatet har envist vägrat att bli varmare sedan sekelskiftet och följer heller inte det scenario som International Panel on Climate Change, IPCC påstår. Tron på det allt varmare klimatet – Global Warming – grundas enbart på teori och modeller. En avgörande faktor i dessa är det påstådda sambandet mellan klimatet och mängden koldioxid i atmosfären. Medan människan förbrukar fossila bränslen så ökar koncentrationen av koldioxid i luften och därför skulle också temperaturen framöver stiga.

Kanske har forskarna inom IPCC haft fel eller rentav ljugit eftersom det nu blivit så kallt? I den under hösten utkomna boken ”Global nedkylning” beskrivs klimatförändringar genom tiderna.

Till och med världsnaturfondens (WWF) kampanj för isbjörnen verkar fel i tid och rum, åtminstone för dem som inte önskar att arten skall spridas till Sverige. Kanske vore det lämpligare att nu agitera för andra hotade djurarter. Varför inte börja med vargen?

En lösning för att minska den globala uppvärmningen – om den finns – skulle vara att minska halten koldioxid i atmosfären. En idé kan då vara att stänga in koldioxiden i bergarter i havsbotten innan den sprids ut i atmosfären; sådana försök har gjorts såväl i USA som på andra ställen. Nyligen har sådana studier presenterats av Columbia-universitet i New York. Tidigare försök har visat att koldioxiden genomgår kemiska reaktioner som slutligen förvandlar den till fasta ämnen som liknar kalksten.

En grupp Chalmers-studenter i Göteborg försöker lösa problemet på sitt eget sätt.

Isvinterns helgledigheter är över. Nu är det dags för kvalificerade meteorologer och naturvetare – och då menar jag kvalificerad expertis – att arbeta med väder- och klimatfrågorna och med stort allvar studera om vi har en begynnande nerisning, en global nerkylning eller en global uppvärmning. Ännu finns det i denna fråga absolut inget att göra för politiker, amatörer och reklammakare.

Alla tillönskas en klimatgod klimatfortsättning på klimatåret 2010.

 

SL