Global warming? – eller bara en kall dag?

03 juni 2012

 

Köldrekord i Stockholm – lägsta maximitemperaturen i juni under 84 år. Faller också hypotesen om ”Global Warming”?

 

bild: Kaj Lindgren

 

Inledningen av juni har varit kall och blöt på många håll i Sverige. I Stockholm nådde temperaturen inte över sex grader under lördagen – så låg har maximitemperaturen under juni inte varit sedan 1928.

Kylan ser ut att bita sig kvar ännu en tid men trots den höstlika början av juni så skall det fortfarande finnas chanser för en god sommar.

Men, har nu ytterligare en grundsten för hypotesen om ”Anthropogenic global warming” (AGW) fallit?

 

SL

 

Annonser

Värmland, december 2011

12 december 2011

 

Vinter? ”Global Warming” eller ”Climate Change”? Snöslask och ishalt …

 

Kristinehamns kommun, 9 december 2011 kl 13

Kristinehamns kommun, 9 december 2011 kl 13
“Climate Change” är inte problemet.
Problemet är usel snöröjning.
[Kristinehams kommun, 9 december 2011 kl 13]

 

Hot om klimatkatastrofer

FN:s klimatmöte i Durban, Sydafrika, har liksom tidigare konferenser propagerat för framtida katastrofer. Detta senaste möte har uppmärk-sammat en påstådd katastrofal havsytehöjning som skall orsakas av sådan antropogen (mänsklig) global uppvärmning (AGW) som politikerna genom media har matat oss med. FN:s klimatpanel, IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) är ju ett politiskt – inte något vetenskapligt – organ. Det är skapat av politiker, med särskilt utvalda vetenskapsmän som rådgivare.

Särskild uppmärksamhet har i år orsakats av Maldivernas president Mohamed Nasheed. Den uppseendeväckande rubriken ”Maldivernas sopor väller ut i havet” och texten om att Maldivernas regering tillfälligt har förbjudit dumpan-de av sopor på en konstgjord ö sju kilometer från huvudstaden Malé har emellertid ingenting med havshöjningsbluffen att göra.

Sopor från hela landet har fraktats till ön Thilafushi, där de har begravts, bränts eller ibland återvunnits. Båtar som fraktar avfall till ön har nu också börjat dumpa detta direkt i havet. En lokal miljöorganisation har i flera år kämpat med problemet att giftämnen sipprar ut i havet.

President Mohamed Nasheed har 2009 fått Anna Lindh-priset för ansträng-ningarna att sätta människor och deras mänskliga rättigheter i centrum i debatten om de klimatförändringar som påståtts kunna ge upphov till flyktingströmmar, krig om minskande resurser och andra mellanmänskliga problem. Anna Lindh-fondens ordförande var socialdemokraten Jan Eliasson.

Sea-levelgate
IPCC har påstått att det finns starka bevis för att havsytan har stigit under de senaste årtiondena. Den har gått så långat att den har påstått att ”satellite observations available since the early 1990s provide more accurate sea level data […] This decade-long satellite altimetry data set shows that since 1993, sea level has been rising at a rate of around 3 mm yr–1, significantly higher than the average during the previous half century.” – Nästan varje ord av detta uppges vara osant.

Satellitmätningar är en värdefull modern teknik men som av politiska skäl har missbrukats av IPCC. Vid en “global warming”-konferens i Moskva 2003 medgav en brittisk IPPC-ledamot offentligt att skälet för förändrade värden var att ”we had to do so, otherwise there would be no trend.”

Detta är skandalen ”Sea-levelgate” – havshöjningsbluffen.

Professor emeritus Nils-Axel Mörner har varit föreståndare för enheten för Paleogeofysik och geodynamik vid Stockholms Universitet och ordförande för INQUA Commission on Sea Level Changes and Coastal Evolution. Han har stor erfarenhet av forskning om havsnivåer och har studerat flera låglänta regioner under sin 45-åriga forskarkarriär med att mäta och tolka havsnivåer och kan försäkra att larmet från de låglänta länderna är falskt.

Professor Mörner har bland annat genomfört fältarbete i Maldiverna sex gånger, har varit i Bangladesh och har noggrant studerat data från den sjunkande Tuvalu. Trots att dessa områden har problem meddelar han att de inte riskerar höjda havsnivåer; dessa stiger och sjunker fullständigt oberoende av klimatförändringar.

The Great Sea-level Humbug: There Is No Alarming Sea Level Rise.     Sea-level Expert: It’s Not Rising.

År 1999 var professor Mörner internationell expertgranskare av kapitlet ”Sea Level Changes” i IPCC:s rapport. Han förvånades över att ingen av de 22 författarna var specialist på havets nivåförändringar, och över den mycket låga, för att inte säga usla, vetenskapliga kvaliteten på text och bilder.

Ett forskarlag under ledning av professor Mörner sökte på Maldiverna bevis för hur havsytan där har varierat under århundrandena. Ungefär år 1970 föll den mycket snabbt med ett par decimeter. Om den senare stiger med 2,4 millimeter om året så borde den i slutet av detta århundrade kunna vara på samma nivå som före 1970.

Beskrivning av INQUA:s projekt ”Sea Level changes and Coastal Evolution” på Maldiverna och resultaten av detta.

I oktober 2009 sände professor Mörner ett öppet brev till President Mohamed Nasheed på Maldiverna och önskar att han “for Heaven’s sake, lift he terrible psychological burden […] placed upon the shoulders of all people in the Maldives, who are now living with the imagined threat that flooding will soon drive them from their homes; a wholly false notion that is nothing but an armchair fiction artificially constructed by mere computer modelling, constantly proven wrong by meticulous real-world observations.”

 

Lena jublar – Svante grymtar

FN:s klimatmöte i Durban, Sydafrika har nu enats om en ”färdplan” för minskade utsläpp av växthusgaser.

Helt underbart, detta vågade jag aldrig hoppas på, jublar miljöminister Lena Ek.

Detta innebär att världens alla 194 stater – inklusive de länder som släpper ut mest koldioxid: Indien, Kina och USA – har anslutit sig utan några undantag.

Färdplanen saknar innehåll, tycker naturskyddsföreningens Svante Axelsson. Den saknar konkreta beslut för att stoppa den globala uppvärmningen:
– Det är en seger för klimatförhandlingarna men inte för klimatet.

 

bild: Bob Dinetz Design

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

[Bilder: Lindgren Labs]

SL


Miljövårdsdirektör i teori och praktik

06 december 2010

 

En miljökonferens har hållits i Kristianstad.

Utfiskningen och klimatförändringarna tillsamman med övergöd-ningen påstås vara de största hoten mot Skånes miljö.

Arter som riskerar att utrotas på grund av överfiske är ett problem som bekymrar länsstyrelsens miljödirektör Kristian Wennberg.

 

bild: Kristianstadsbladet
Blankålarna är mycket fina i år. De flesta här väger 1,5 kilogram.

 

– Torsken har återhämtat sig i delar av Östersjön, men ålen är på väg att försvinna, påstår miljödirektören.

Hur är det med den saken? – Läser inte miljödirektören Kristianstads-bladet?

De licensierade fiskare Kristianstadsbladet talat med (11 november 2010) säger alla samma sak: ”Ålfångsterna slår alla rekord”.

Det finns enormt mycket ål i Hanöbukten med omnejd i år. Under några få nätter har de fått 20 ton ål – och det liknar inget som fiskarna upplevt tidigare.

Kanske är det dags för miljödirektören att dra på sig stövlarna, lämna skrivbordet och ge sig ut i den lokala biologiska verkligheten i stället för att teoretisera om något ”globalt klimathot”?


Oväder – gamla och nya

22 augusti 2010

 

I denna den svenska klimathysterins tid läste jag på nytt Strövtåg i hembygden av Lars Gustafsson från 1999. Författaren kommer från Västerås, har varit professor i språkvetenskap i Texas men åter flyttat tillbaka till Sverige.

Lars Gustafsson, 1999

I essän Anteckningar från Västmanland (sidan 22) skriver Lars Gustafsson om hur man i Vestmanlands läns tidning den 6 juli 1953 kunde läsa följande notis:

Sommarens hittills kraftigaste oväder gick över Västeråstrakten i lördags kväll, och även för länet i övrigt synes ovädret ha varit särskilt våldsamt. Åskan och regnet hade på sina ställen en ytterst våldsam hagelskur i följe – uppgifterna om haglens storlek sträcker sig ända till ‘plommon’ och ’ägg’. Över Västeråstrakten orsakade ovädret en stor förödelse, främst i trädgårdarna. Samtliga gurkplantor och kålplantor blev förstörda och stor förödelse vållades på jordgubbar och blommor.
  Ovädret var inte lika intensivt över hela linjen, det förefaller ha gått i vågor. Ovädret var svårast i Norra Ramnäs och på Brattheden slogs tegelpannorna sönder på taken. De största haglen vägde ett par hekto (?) och var mycket hårda. Nederbörden uppmättes till 18 mm och ovädret rasade en halvtimma.

Lars Gustafsson fortsätter (sidan 22):

Det kan vara värt att lägga märke till det lilla ironiska frågetecken med vilket tidningens lokalkorrespondent har försett uppgiften om hagelkornens storlek.
  Jag har själv hållit ett av dess berömda hagel, som krossade tegelpannor och rev sönder köksträdgårdarnas växter den där besynnerliga julidagen 1953, i handen.
  Jag glömmer aldrig detta oväder och det hemsöker mig ännu någon gång i drömmen.
  Det började med extrem julihetta, vindstilla, blanka vatten. En väldig, egenartad molnbank, upptornad och djupblå, växte fram över den västra horisonten.
  Haglen bultade som tusentals tunga hammare på taken. Temperaturen föll över tio grader på lika många minuter. Det egendomligaste var att se vattnet kasts upp meterhögt ur sjön Norra Nadden för varje hagelkorn som föll.
  Haglet som jag tog upp och höll i handen var stort som ett hönsägg, kan ha vägt upp till två och ett halvt hekto, snarast duvblått till färgen och av en extremt hård is, lagrad i olika tjocka skikt ända inifrån centrum och ut mot den glasartade ytan.

 

* * *

Prosten som såg allt handlar om kyrkoherden i Irsta, prosten Johan Fredric Muncktell (1764–1848). När det kommer till väder och vindar förblir likheten mellan vår egen tid och hans i en förvånande utsträckning

Lars Gustafsson fortsätter (sidan 89):

Just Muncktells dagbok, med dess unikt noggranna väderiakttagelser har med åren övertygat mig om att det mesta pratet om klimatförändringar är lika lösligt och ovetenskapligt som nästan allt annat sådant prat.

Naturligtvis tror även jag på bronsålderns ekskogar, men att klimatförändringen skulle gå snabbt nog för att en enskild generation skulle kunna uppleva den tror jag är en myt i klass med storsjöodjuret och elektriskt förorsakade exem.

Sanningen är naturligtvis den att meteorologiska fenomen har en typisk kaotisk karaktär och att det — som Aristoteles säger i Poetiken — ”är sannolikt att något osannolikt inträffar”.

 

* * *

Jag är beredd att hålla med Lars Gustafsson, särskilt nu när det visats att de opreciserade så kallade klimatfrågorna hanteras av byråkrater som inte förmår att skilja mellan forskare och nyblivna studenter utan examen eller mellan väder och klimat.

Några grupper ägnar sig åt en odefinierad ”klimatfråga” medan andra ifrågasätter hela miljöideologin.

Det har varit både skyfall och översvämningar också i Skåne och i Värmland.

En osedvanligt kall vinter och en makalöst varm sommar är med min bio-geovetenskapliga skolning inte tillräckliga skäl för att tala om ”klimatfrågor”. Kanske vill någon kalla mig bakåtsträvare inom miljövården, men samla, katalogisera och bearbeta data och vänta två- eller tre-hundra år med att bedöma min kompetens – då är det rätt tid att diskutera klimatförändringen. Res en sten bland träden där jag har haft mitt laboratorium.

 

Läs hela boken >> Strövtåg i hembygden av Lars Gustafsson, 1999

 

* * *

Den 3e juni 1953 var ingen vanlig dag, inleder Lars Gustafsson en av dikterna i sin nya samling Om begagnandet av elden. I denna dikt tar han upp ett ungdomsminne som han har behandlat tidigare, ett mäktigt åskväder över Västmanland, åtföljt av ett skyfall av hagel stora som stenbumlingar, enligt poetens egen försäkran så tunga som 250 gram.

Man kan älska Gustafssons poesi just för dess kombination av saklig exakthet och förundran inför världens märkvärdigheter. Hans uppfinningsrikedom när det gäller att finna stoff för sina dikter är suverän. Ofta utgår han från någon vardaglig händelse, en plötslig skiftning i väderleken eller helt enkelt ett till synes trivialt föremål. Sedan skjuter dikten fart, skriver Tommy Olofsson i sin recension ”En stilla lovsång av tingens förtrolige” i Svenska Dagbladet (onsdag 25 augusti 2010, Kultur, sidan 11).

Händelsen förefaller inte att ha varit just ”någon vardaglig händelse”, men väl ”en plötslig skiftning i väderleken”.

bild: Nelly Lindgren
SL


Ett universitets akademiska frihet att klimat-bluffa

14 juni 2010

 

”Värmlands klimatdag 2010” arrangerades av Länsstyrelsen i Värmland och Region Värmland den 4 juni med föreläsare också från Karlstads universitet.

del av program

Föreläsaren från Karlstads universitet skulle vid klimatdagen behandla frågan om klimatförändring och hur Värmland kommer att påverkas av ett förändrat klimat.

Presentationen innehåller främst sifferserier och diagram som hämtats eller plagierats från Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB) och Klimat- och sårbarhetsutredningen. Allt detta är tidigare väl känt – men också ifrågasatt och kritiserat. Ändå framställs det som att Centrum för klimat och säkerhet skapar kunskap om klimatrisker och länkar samman forskningen med praktisk verksamhet i kommuner och regioner.

Lokaltidningen kunde följande dag berätta:

tidningsrubrik

Detta är naturligtvis en landsortstidnings journalistiska bedömning, men det är här svårt att finna något som egentligen handlar om begreppet klimat. Påståendet ”mer extremt” kräver en förklarad jämförelse i tid och rum. Avgränsningen av klimat till enbart de drygt 17 tusen kvadratkilometer som benämns Värmland bör också förklaras eftersom klimat påverkas av helt andra faktorer än politiska gränser.

Lokaltidningen sammanfattar sin behållning av föreläsningen:

tidningstext

Det är lätt att förledas tro att Länsstyrelsen och Region Värmland anlitat någon framstående forskare med dokumenterad erfarenhet av klimatforskning som också företräder något center vid universitet.

Dessvärre har Karlstad bara ett lågpresterande universitet – nummer 19 av 30 i den nationella rankningen. Den ”forskning” som påstods uträttas där presenterades av en student utan examen, helt utan vetenskaplig skolning och utan all erfarenhet av klimatforskning.

Vilka som försökt – och vilka som lyckats – bluffa är antagligen oklart. Klart är emellertid att uppgifter i pressen okritiskt accepterats som ”sanning” och använts vidare för agitation.

En lokalpolitiker använder lokaltidningens okontrollerade uppgifter för att uppmana till att för barnbarnens skull minska den mänskliga klimatpåverkan.

Omogen vetenskap i kombination med okritisk journalistik är försök att vilseleda allmänhet och läsekrets och kan inte rättfärdiga ens de sämsta politiska syften.

Ur allmänhetens synpunkt är det allvarligt när pressen försöker förmedla intrycket av att myndigheterna med stöd av ett lokalt universitet fullgör sina uppdrag på ett korrekt och fullgott sätt, i stället för att avslöja de brister som finns och det slöseri med allmänna medel som pågår.

Universitet i Karlstad kommer säkert inte att belönas med någon större heder för denna sin insats för ”forskningen”.

 

[Bilder: Länsstyrelsen Värmland/Region Värmland; Värmlands Folkblad]

SL