Inte prioriterad naturvård

14 september 2015

 

När någon i Sverige plundrar ett fågelbo eller plockar en fridlyst växt är det ovanligt att staten — genom Naturvårdsverket — begär skadestånd från den åtalade för artskyddsbrottet.

Staten har rätt till skadestånd, men begär det oftast inte i sådana här mål.

Ansvariga vid Naturvårdsverket har uppgivit att begära skadestånd inte har varit något prioriterat område.

Åklagare i Finland har en prislista över hundratals djur och växter som används vid domstolarna där. Att döda en jaktfalk kostar i Finland omkring 64 tusen kronor och en gråsparv 340 kronor.

Ett liknande system bör införas i Sverige.

 

Läs mer >>

Svensk natur kan komma att prismärkas. Sveriges Radio, Ekot i Luleå, 2015-09-14.

 

SL

 


Stora mängder skräp flyter iland på Gotska Sandön

04 maj 2015

 

Personalen på Gotska Sandön har nyligen samlat in 50 kubikmeter ilandflutet skräp på nationalparkens stränder.

 

bild: Lindgren Labs
Gotska Sandön (Bild: Svenolov Lindgren)

 

Det framgår inte av rapporten under vilken tid som insamlingen har utförts.

Så här mycket samlades in:

20 kubikmeter trossar
10 kubikmeter plastavfall
10 kubikmeter avfall och 10 kubikmeter skrot

1 sopsulo glas
1 låda miljöfarliga sprayflaskor
100 liter spillolja
10 liter kemikalier

tre kylskåp
tre tv-apparater
en radio

 

SL

 


Naturskydd vid vägskäl

15 juni 2014

 

Naturskyddsföreningen förkroppsligade den svenska miljörörelsen i mer än 100 år. Nu står den inför ett vägskäl och slits åt olika håll. Valet av ny ordförande blir en vägvisare.

Mikael Karlsson avgår efter 12 år som Naturskyddsföreningens ordförande. I helgen hålls ett ordförandeval med avgörande betydelse för föreningens framtid.

En av kandidaterna, Johanna Sandahl, är agronom med bas i föreningens kansli, medan den andra, Karin Åström, är biolog och profilerar sig som de lokala kretsarnas kandidat.

Detta är upptakten till ett nervigt personval som speglar en ideologisk
motsättning med lång historia inom föreningen.

I dag valdes Johanna Sandahl till Naturskyddsföreningens ordförande.

bild: Naturskyddsföreningen
Johanna Sandahl

Naturskyddsföreningen har alltid kombinerat lokalt naturvårdarbete med nationella kampanjer. Detta har varit en fördel som sådana toppstyrda miljöorganisationer som WWF och Greenpeace inte har haft, men samtidigt skapat en dragkamp mellan de ideella och professionella krafterna inom föreningen.

Under årtionden har Naturskyddsföreningen vunnit miljösegrar och har som organisation få motsvarigheter på denna sidan Atlanten. Antalet aktiva medlemmar är nu omkring 6 000 och antalet betalande stödmedlemmar har vuxit till 200 000.

 

Läs mer >>

Mutad och lurad naturvård. Svenolov Lindgren, 2011-09-23

Naturskyddsföreningens nya ledare. ”Hon måste kunna förvandla sig till en elefant” (0:57 min). Sveriges Radio P4 Gotland; 2014-06-15

Karin Åström förlorade kampen om ordförandeskapet i Svenska Naturskyddsföreningen. Sveriges Radio P4 Gotland; 2014-06-15

Avgörande helg för Naturskyddsföreningen. Miljöaktuellt, 2014-06-12

Johanna Sandahl: Vi har varit ganska dåliga på den mänskliga mångfalden. Miljöaktuellt, 2014-03-12

 

SL

 


Viking Olsson — naturens försvarare

06 maj 2014

 

Viking Olsson — biologiläraren, fågelforskaren och författaren — är död, 92 år gammal. Han var en av dem som alltid försvarade naturen med näbbar och klor.

 

bild: SR P4 Sörmland
Viking Olsson

Även med ett kommunalråd från miljöpartiet hemma i Nyköping, så hamnade miljöfrågorna långt ner på prioriteringslistan. Kommunen sålde för all framtid ut viktiga områden i skärgården, med allvarliga konsekvenser för miljön. Om tio år skulle de upptäcka vad som har gått förlorat – Nyköpings orörda skärgård finns inte längre.

Viking Olsson var chockad över exploateringen, företrädesvis med exklusiva villor, och han bävade för konsekvenserna om den fortsätter i dagens takt.

Särskilt besviken var Viking Olsson på att miljöpartiet varit så tyst i de här frågorna, trots att partiet har haft ett eget kommunalråd.

— De har inte gjort ett skvatt för miljön, menade Viking Olsson.

 

Läs och lyssna mer om Viking Olsson >>

Till Viking Olssons minne; Angarn-gruppen.

Naturens försvarsadvokat har tystnat; Naturmorgon, Sveriges Radio, P1.

Bostäder går före miljön; Sveriges Radio, P4 Sörmland.

Böcker av Viking Olsson >>

Dispersal migration, longevity and death causes of Strix aluca, Buteo buteo, Ardea cinerea and Larus argentatus — a study based on recoveries of birds ringed in Fenno-Scandia, 1958

Studies on a population of eagle owls, Bubo bubo (L.), in southeast Sweden, 1979

Lilla djurboken, 1947

Lilla djurboken, 1950

Naturen som hobby, 1952

Kort handledning i fågelskydd, 1955

Fåglarnas år — en bok om årets alla händelser i fågelvärlden, 1956

Fåglar i närbild, 1960

Märkningar och återfynd av svenska gräsänder, Anas platyrhynchos L., 1960

Fågelskydd, 1962

Året om i fågelmarkerna, 1963

Fågelholkar, 1965

Kustens fåglar, 1966

Några intryck från en vandring i Muddus nationalpark. Fauna och flora, 1967, s. 245–252.

Barrskogens fåglar, 1969

Lövskogens och kulturlandskapets fåglar, 1971

Stoppa fågeldöden i ledningsnätet, 1992

Året om i fågelmarkerna, 1997

 

SL

 


Med kajak i skymning på värmländsk insjö

02 juli 2012

 

bild: Nelly Lindgren

* *

bild: Nelly Lindgren

* *

bild: Nelly Lindgren


Glad sommar med fina färder!    

tillönskar SL

 


Undanhållet larm om gifter i dricksvatten i Skåne

14 juni 2012

 

Grundvatten i Skåne innehåller giftiga rester av bekämpningsmedel.

Under åren 2007–2010 har 141 vatttenprover analyserats vid Länsstyrelsen i Skåne. I femtio av proverna påträffades rester av bekämpningsmedel; fler än hälften av dessa substanser är i dag förbjudna.

 

bild: Hasse Holmberg/Scanpix; Sveriges Radio
Brukbart dricksvatten?

Nyheten meddelades i går eftermiddag 13 juni kl 16:59 i Nyheter P4 Kristianstad och finns samtidigt som pressmeddelande från Länsstyrelsen.

Regional provtagning av grundvattnet 2007–2010 är den första i Skåne. Den omfattar ett stort antal provpunkter över hela länet och har varit särskilt inriktad mot bekämpningsmedel. Många registreringar av bekämpningsmedel gjordes i dricksvattentäkter.

Rapporten Grundvattenkvalitet i Skåne län (ISBN 978-91-86533-78-6) är författad av Hillevi Virgin vid Länsstyrelsen i Skåne. Förordet är skrivet i juni 2012 av chefen för miljö- och vattenstrategiska enheten, vattendirektör Ola Gustafsson.

Det skall här noteras att undersökningen påbörjats 2007 – för mer än fem år sedan – och avslutats 2010 – för mer än ett år sedan.

Ändå är det först nu som länsstyrelsen publicerar uppgiften om att grundvattnet i Skåne innehåller giftiga rester av ämnen för bekämpning av ogräs.

 

Läs också >>
Helsingborgs Dagblad, 13 juni 2012 kl. 16:53
Svenska Dagbladet, 15 juni 2012 kl 01:30
Blekinge Läns Tidning, 15 juni 2012 kl. 01:31
Helsingborgs Dagblad
, 15 juni 2012 kl. 01:32
Dagens Nyheter, 15 juni 2012 kl. 05:57
Trelleborgs Allehanda, 15 juni 2012 kl. 7.30

 

SL

 


Guidebok 2010 om naturreservat i Västernorrlands län

10 juni 2012

 

Länsstyrelsen Västernorrland har 2010 gett ut en guidebok om länets allra finaste naturupplevelser – fridfulla, lättillgängliga, spännande, utmanande – i 38 naturreservat och i nationalparken Skuleskogen.

 

bild: Gustaf ForssellFrån nationalparken Skuleskogen


Naturreservaten i Västernorrland
är sammanlagt 149 stycken och finns inom tre kommuner i Medelpad – Sundsvall, Timrå och Ånge – och fyra kommuner i Ångermanland – Härnösand, Kramfors, Sollefteå och Örnsköldsvik.

Boken 38 naturreservat och en nationalpark i Västernorrlands län (Torbjörn Engberg, 2010) behandlar 14 naturreservat i Medelpad – åtta i Sundsvall, två i Timrå och fyra i Ånge – och 24 i Ångermanland – tre i Härnösand, åtta i Kramfors, fem i Sollefteå och åtta i Örnsköldsvik.

Guideboken omfattar 102 sidor i format 138 x 200 mm, är illustrerad med 50 bilder i färg, 39 områdeskartor, drygt 100 beskrivningar av sevärdheter, vägbeskrivningar till samtliga reservat och en tiosidig kartguide. Boken kan beställas från info(at)naturumhoga-kusten.se utan kostnad eller laddas hem från Länsstyrelsen.

Nationalparken Skuleskogen ligger centralt i världsarvet Höga Kusten. Flertalet av de för landhöjningen typiska fenomenen, som kalottberg, högsta kustlinjen och klapperfält kan studeras och upplevas i Skuleskogen.

Naturum Höga Kusten visar en utställning om hur världsarvet Höga Kusten har formats av de geologiska processer som har pågått i området sedan den senaste istidens avsmältning.

Naturum ligger vid foten av det mäktiga Skuleberget, där landhöjningen har varit som störst i hela världen. Den högsta kustlinjen ligger här strax nedanför Skulebergets topp, 286 meter över den nuvarande havsytan.

Naturum vill – liksom den nya guideboken – inspirera till att besöka den fantastiska natur som finns i Höga Kusten-området, och presenterar 21 platser som alla bär spår av landhöjningen.

SL


Rovdjursansvaret i Värmland

08 juni 2012

 

Länsstyrelsen Värmland söker Rovdjursansvarig

Den rovdjursansvarige vid Länsstyrelsen i Värmland har tröttnat och avgår i protest mot regeringens vargpolitik, som han anser präglas av fel beslut vid fel tidpunkt.

 

SL

 


Värre i Vänern än väntat – en tickande miljöbomb

03 juni 2012

 

Farlig ammunition har försvaret dumpat på fler än hundra platser i Sverige. Den största dumpningsplatsen finns i Vänern utanför Otterbäcken – 3 500 ton ligger där, men över ett större område än som varit känt tidigare.

 

bild: Kaj Lindgren

 

Där finns bland annat pansargranater, raketgranater, finkalibrig ammunition och ammunition i emballage, men det har nu visats att mycket av ammunitionen inte bara ligger där den borde ha legat.

Dumpningsområdet har varit mycket större än känt. Det beror på att ammunitionen kastats över bord från stora pråmar medan de drivit i några timmar.

Detta monument över dåtidens oförstånd ligger nu som en direkt fara och en tickande miljöbomb på Vänerns botten.

 

SL

 


Siste fiskaren i Kivik ger upp medan länsstyrelsen i Skåne får bidrag för Hanöbukten

22 maj 2012

 

Ola fiskare drar upp båten och lägger näten på land. Under våren sågar han ner stolparna i hamnen där han torkat redskapen. Nu är det slutfiskat.

Ola Johnsson är tredje generationen fiskare i Kivik och den siste kustfiskaren i det gamla fiskeläget.

Fiskflykten vid kusten mellan Simrishamn och Sölvesborg är ännu inte förklarad. Yrkesfiskarna har slagit larm sedan flera år men ändå har ingenting blivit gjort. Länsstyrelsen är ansvarig för kontrollen av utsläpp i havet men de har inte velat undersöka varför det har blivit så här. Det har tagit väldigt lång tid innan myndigheterna reagerat eller försökt göra något åt problemen.

Länsstyrelsen beklagar och påstår sig ha förståelse för fiskarnas svårigheter men försvarar sig med att problemet är större än de har förstått och mer ihållande än de trodde från början. – Nu, i mars 2012 har också länsstyrelsens fiskeridirektör börjat förstå …

 

bild: Familjen Lindgren arkiv
Ålahomma vid Hanöbukten; min far och jag 1950

 

”Fisken försvinner från Hanöbukten, men ingen vet vad det beror på” skrev lokaltidningen i augusti 2011.

Helgeån bidrar till övergödningen med fosfor, kväve och andra näringsämnen som förs ut i havet. Industrier och avfallsanläggningar läcker kvicksilver, tungmetaller och gifter. Tätorter bidrar med utsläpp och jordbruksmarken avger gödsel och bekämpningsmedel till vattnet. Vilket slags miljöförstöring som orsakar problemet för Hanöbukten är ändå en gåta för myndigheterna.

– Vi har ingen bra förklaring, svarade då länsstyrelsens fiskeridirektör.

– Vi har inget svar ännu, svarade då länsstyrelsens vattendirektör.

Redan ett år tidigare, under hösten 2010, hade yrkesfiskarna vid Hanöbukten slagit larm om problemen, men det skulle ta mer än ett år innan länsstyrelsen börjat fundera på orsakerna. Arbetet gick sakta, länsstyrelsen höll möten och konferenser medan Hanöbukten dör. Situationen uppfattades som en skrämmande nonchalans och ineffektivitet av de skånska myndigheter som fått förtroendet att värna om våra naturresurser.

Efter lokalpressens artiklar med uttalanden av ”experter” i frågan om Hanöbukten har tidningen direkt och i insändare uppmanats att redovisa den åberopade expertisen, men tidningen har inte visat intresse för sådan grävande journalistik, utan hellre fungerat som megafon åt myndigheten. Det har emellertid visats att det finns välgrundad anledning att ifrågasätta länsstyrelsens kvalifikationer.

Kiviksfiskaren Ola Johnsson skrev 2011 i ett brev till generaldirektören för den nya Havs- och vattenmyndigheten, Björn Risinger, att han redan för ett år sedan hade slagit larm om tillståndet i Hanöbukten – ålen försvann, liksom öring, torsk och sill, och den torsk som överlevde fick sårskador – men att Länsstyrelsen var för långsam och slarvig med sina kontroller.

Fortfarande lite av ett mysterium

Länsstyrelsen påstod sig i september 2011 se allvarligt på problemet med Hanöbukten och arbeta ”väldigt brett” för att komma till klarhet med vad som är orsaken. Den har satt till en särskild grupp med representanter från sport- och yrkesfiskarna, Region Skåne och de båda kommunerna Simrishamn och Kristianstad.

Gruppen, som är ett resultat från ett möte den 13 juni 2011, ska nu med länsstyrelsen i spetsen ”lägga ett stort pussel, och vända och vrida på bitarna”. Till och med en riksdagsman har engagerat sig i frågan.

Med all respekt för de inblandade så undrar jag ändå om dessa organisationer förfogar över sådan kvalificerad naturvetenskaplig kompetens som krävs för denna uppgift.

Gruppen som ska försöka att ge en kvalitetssäkrad beskrivning (?) av det som händer i Hanöbukten har en webbsida (utan data för publicering), Hanöbuktsprojektet, där upplysningar om projektet utlovas att bli presenterade fortlöpande.

Enda upplysningen fram till 27 maj 2012 är ett observandum om att uppföljningsmötet 11 juni (2012?) är inställt. Mötet kommer istället att hållas i höst. (Mer information utlovas komma.)

Bidrag och projekt

Länsstyrelsen i Skåne län har 2011-09-07 ansökt om bidrag för Hanöbuktsprojektet ur Havs- och vattenmiljöanslaget. – Bilaga 1: Projektbeskrivning; Bilaga 2: Plan för uppföljning och utvärdering samt spridning av resultaten; Bilaga 3: Omvärldsbeskrivning.

Från Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg har Länsstyrelsen i Skåne fått en förfrågan om hur Länsstyrelsen hanterar Hanöbuktsfrågan.

Svaret från Länsstyrelsen har lämnats i en skrivelse 2011-09-15 om Hanöbukten till Havs- och vattenmyndigheten; beslutet har fattats av miljödirektör Elisabeth Hellmo, fiskeridirektör Johan Wagnström och vattendirektör Ola Gustafsson.

Som tidigare har framkommit så saknar dessa direktörer själva kvalificerad naturvetenskaplig skolning, även om de i lokalpressen tillåtits framträda som ”experter”. Fiskeridirektör Wagnström har meddelat att han ”har dock inte i arbetsuppgift att själv utröna orsakerna” till situationen i Hanöbukten. – Saken och samhället skulle tjäna på att ha direktörer som själva kan planera och medverka till kvalificerade undersökningar.

Den särskilda projektgruppen har nu fått 400 tusen kronor från staten för att ta reda på orsaken till problemen i Hanöbukten. Alltså: för att ta reda på orsaken – inte för att bara beskriva problemet och söka efter orsaken.

Dokument från och om projektet, minnesanteckningar från möten och annat skall läggas ut på sidan Hanöbuktsprojektets administration så fort de blir tillgängliga.

Resultat och rapporter från Hanöbuktsprojektet skall läggas ut på den här sidan efterhand som de blir tillgängliga.

Yrkesfiskarnas frågor, mars 2012

Efter enkäter och telefonintervjuer om yrkesfiskarnas syn på vattenmiljön i Hanöbukten så har i mars 2012 yrkesfiskarna begärt svar på hur Länsstyrelsen ser på frågan och vad den själv gör. Skrivelsen har besvarats från Länsstyrelsen av vattendirektören Ola Gustafsson*.

Redan bilagorna till svaret är intressanta, särskilt som den aktuella frågan gäller vattnet och fisket i Hanöbukten.

Den (utan nummer) bifogade utredningen ”Påverkan på ytvatten-förekomster med tillståndspliktig verksamhet” är en 52 sidor tjock emissionskartläggning som till sin geografiska omfattning täcker även den skånska västkusten och Skälderviken men som däremot inte tar med bland annat miljöfarliga verksamheter inom kommunala avloppsreningsverk, jordbruk, deponier, förbränningsanläggningar, avfallsanläggningar och återvinningscentraler.

Utredningen innehåller material- och metodavsnitt, slutsatser och referenser till åtta publikationer från åren 2001 till 2011 som också finns att hämta från Internet.

Bilagan 1 är till sin omfattning geografiskt lika vid (täcker hela Skåne) men till innehållet begränsad enbart till kväve och fosfor och visar endast vilka delavrinningsområden som utgör grund för beräkningar inom varje vattenförekomst.

Bilaga 2. Det kan tyckas märkligt att vid behandlingen av Hanöbukten bifoga en karta över Skåne som inte visar något för innehållet relevant – och skicka denna till yrkesfiskare vid Hanöbukten. Det borde vara mycket lätt att inse att de har god kännedom om var Hanöbukten finns, både på karta och i verklighet. Motsvarande karta finns också på sidan 3 i den onumrerade bifogade rapporten.

 

I bilaga 2 söker Länsstyrelsen efter Hanöbukten?

Bilaga 2, 2012-04-03

Här, Vattendirektören; här finns Hanöbukten. Under vattnet.

www.hanobukten.org

 

* Här återges oavkortat den skrivelse från yrkesfiskarna, Intervju om Länsstyrelsens agerande i Hanöbuktsfrågan, som fiskaren Ola Johansson 2012-03-27 sände till länsöverdirektören Göran Enander vid Länsstyrelsen i Skåne och som 2012-04-03 besvardes (med blå text) från Länsstyrelsen av vattendirektören Ola Gustafsson. –   Bifogad utredning (Påverkan på ytvattenförekomster med tillståndspliktig verksamhet; 52 sidor); Bilaga 1. (Underlag för belastningsberäkningar avseende kväve och fosfor; 4 sidor); Bilaga 2. (Huvudavrinningsområden utan relevanta verksamheter; 1 sida).

Yrkesfiskarna undrar om det är rimligt att det får ta så lång tid från att de första larmen om situationen i Hanöbukten kommer tills att Länsstyrelsen överhuvudtaget agerar och söker anslag. Frågan besvaras – enkelt – endast till sin sista del, och lyckligtvis (?) fanns inga pengar att söka från Havs- och vattenmyndigheten förrän i augusti 2012.

Men hur var det med Länsstyrelsens agerande dessförinnan? Det är vad som kallats skrämmande nonchalans och ineffektivitet och att Länsstyrelsen var för långsam och slarvig med sina kontroller. Det skulle ta mer än ett år innan länsstyrelsen börjat fundera på problemet, arbetet gick sakta, länsstyrelsen höll möten och konferenser – medan Hanöbukten dör.

Vad hade hänt om inte Havs- och vattenmyndigheten bildats och startat sin verksamhet under 2011? Hade då Länsstyrelsen bara fortsatt med att inte ha någon förklaring och inget svar?

Kanske hade det funnits andra anslag att söka, andra lösningar att pröva eller medel att omfördela? Helt enkelt arbete att utföra.

Yrkesfiskarna undrar också varför Länsstyrelsen inte har undersökt möjligheten för ekonomisk kompensation till de fiskare som har blivit drabbade och har fått svaret att detta skulle vara ”en nationell eller internationell [?] politisk fråga på minst departementsnivå”. Skulle då inte Länsstyrelsen kunna bereda en sådan fråga och genom landshövdingen – Konungens befallningshavare – föra den till sin rätta politiska nivå? Är det bara initiativförmåga och handlingskraft som saknas i sådana nya och oväntade situationer, som därför inte kan hanteras enbart efter gamla invanda byråkratiska rutiner?

* * * * *

Många väntar nu på Länsstyrelsens redovisning av forskningsanslaget från Havs- och vattenmyndigheten och framför allt på miljödirektörens slutliga svar på den huvudsakliga frågan ”Vart tog fisken vägen?”.

 

Läs mera >>

Hanöbukten: karta och provtagningspunkter Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten.

Hanöbukten, Kustvattenmiljö 2010. Blekingekustens Vattenvårdsförbund och Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten.

Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten. – Vad är Hanöbukten?

Provpunkter inom kustvattenkontrollen. Länsstyrelsen i Skåne län

Regional övervakning vid kusterna. Havet punkt nu

MARMONI: metoder för marin miljöövervakning.Aqua Biota Water Reserach

SL