Undanhållet larm om gifter i dricksvatten i Skåne

14 juni 2012

 

Grundvatten i Skåne innehåller giftiga rester av bekämpningsmedel.

Under åren 2007–2010 har 141 vatttenprover analyserats vid Länsstyrelsen i Skåne. I femtio av proverna påträffades rester av bekämpningsmedel; fler än hälften av dessa substanser är i dag förbjudna.

 

bild: Hasse Holmberg/Scanpix; Sveriges Radio
Brukbart dricksvatten?

Nyheten meddelades i går eftermiddag 13 juni kl 16:59 i Nyheter P4 Kristianstad och finns samtidigt som pressmeddelande från Länsstyrelsen.

Regional provtagning av grundvattnet 2007–2010 är den första i Skåne. Den omfattar ett stort antal provpunkter över hela länet och har varit särskilt inriktad mot bekämpningsmedel. Många registreringar av bekämpningsmedel gjordes i dricksvattentäkter.

Rapporten Grundvattenkvalitet i Skåne län (ISBN 978-91-86533-78-6) är författad av Hillevi Virgin vid Länsstyrelsen i Skåne. Förordet är skrivet i juni 2012 av chefen för miljö- och vattenstrategiska enheten, vattendirektör Ola Gustafsson.

Det skall här noteras att undersökningen påbörjats 2007 – för mer än fem år sedan – och avslutats 2010 – för mer än ett år sedan.

Ändå är det först nu som länsstyrelsen publicerar uppgiften om att grundvattnet i Skåne innehåller giftiga rester av ämnen för bekämpning av ogräs.

 

Läs också >>
Helsingborgs Dagblad, 13 juni 2012 kl. 16:53
Svenska Dagbladet, 15 juni 2012 kl 01:30
Blekinge Läns Tidning, 15 juni 2012 kl. 01:31
Helsingborgs Dagblad
, 15 juni 2012 kl. 01:32
Dagens Nyheter, 15 juni 2012 kl. 05:57
Trelleborgs Allehanda, 15 juni 2012 kl. 7.30

 

SL

 

Annonser

Värre i Vänern än väntat – en tickande miljöbomb

03 juni 2012

 

Farlig ammunition har försvaret dumpat på fler än hundra platser i Sverige. Den största dumpningsplatsen finns i Vänern utanför Otterbäcken – 3 500 ton ligger där, men över ett större område än som varit känt tidigare.

 

bild: Kaj Lindgren

 

Där finns bland annat pansargranater, raketgranater, finkalibrig ammunition och ammunition i emballage, men det har nu visats att mycket av ammunitionen inte bara ligger där den borde ha legat.

Dumpningsområdet har varit mycket större än känt. Det beror på att ammunitionen kastats över bord från stora pråmar medan de drivit i några timmar.

Detta monument över dåtidens oförstånd ligger nu som en direkt fara och en tickande miljöbomb på Vänerns botten.

 

SL

 


Hot mot människors hälsa när åkermarken förgiftas

29 maj 2012

 

Avloppsslam från reningsverk sprids i dag på stora ytor jordbruksmark; slam som är förorenat med erkänt farliga kemikalier. Åkern har således blivit en hållplats för kemikaliesamhällets avlopp.

 

bild: Birigtta Lindqvist/GP
Slamspridning förgiftar åkrarna i tysthet

 

Användningen av avloppsslam på åkermark har ökat dramatiskt i Värmlands län.

Avloppsslammet är exkrementer – avföring, bajs – och allt annat som hamnar i våra avlopp. Särskilt detta ”allt annat” är oroande: tung-metaller, stabila eller svårnedbrytbara kemikalier från medicinrester, läkemedel, droger och rengöringsmedel.

Många ämnen är starkt cancerframkallande. Läkemedelsrester och hormoner hotar fortplantningen hos såväl människor som djur.

Gränsvärden är osäkra och åtskilliga ämnen mäts ännu inte alls och andra är inte ens kända. Slammet är inte bara en fångstfälla för kemikaliesamhällets ämnen utan också för sådana nya ämnen som bildas när olika ämnen reagerar med varandra. Så länge avloppen från hushåll, industrier, biltvättar, sjukhus och gatubrunnar inte är rena blir heller inte slammet rent.

Karlstads kommun sprider slam från Sjöstads avloppsreningsverk som gödsel på åkermarken norr om Väse.

Degerfors kommun får inte lämna slam från reningsverket till Miljöbolagets deponianläggning i Storfors. Slam från Degerfors har för höga halter av tungmetaller och det går inte att härleda var ifrån dessa kommer.

Slammet vid Degerfors reningsverk innehåller 130 milligram nickel och 185 milligram krom per kilo torrsubstans; högsta tillåtna gränsvärden är för nickel 50 milligram och för krom 100 milligram per kilo.

Den planerade behandlingen vid anläggningen i Storfors skulle innebära en utspädning av det förorenade slammet från Degerfors. Även om halterna av tungmetaler är inom de gränsvärden som finns går det inte att använda slammet som gödsel vid matproduktion, som odling av grönsaker och potatis.

Höga halter av metaller i slammet vid reningsverken i Svartå och Åtorp har också upptäckts. I Åtorp finns ingen metall- och verkstadsindustri som i Degerfors, så varifrån metallhalterna i slammet där kan komma är ännu oklart.

Kadmium är bara ett av alla miljögifter som finns i avloppsslam, kan lagras i kroppen och skada vår hälsa. Det godtagbara gränsvärdet för veckointag av kadmium genom maten har nu sänkts med nära två tredjedelar – kadmium har blivit ett folkhälsoproblem.

Av antibiotika passerar 50–80 procent genom kroppen och går ut med urinen direkt till reningsverken; antibiotikaresistens är ett växande samhällsproblem. Också topsar passerar reningsverken; deras plastpinnar bryts inte ner.

Miljögifterna har flera olika spridningsvägar, men till sist drabbar de människorna.

 

Läs mer >>
Avlopp på våra åkrar – en rapport om miljögifter i slam. Naturskyddsföreningen, 2012
”Skitsnack” i Värmland, 23 oktober 2010
Medicinska skäl mot spridning av avloppsslam på åkermark; Läkartidningen nr 9, 2010
”Avloppsslam en cancerfara som förgiftar våra åkrar”; Dagens Nyheter, 19 april 2009
Slamspridning på åkermark; Länkar från Sveriges Konsumenter i Samverkan
Göteborgs-Posten
Svenska Dagbladet

 

SL

 


Akademipris för spetsutbildning i bioteknik

21 mars 2012

 

Kungliga Vetenskapsakademien har tilldelat Mats Hansson och Mia Pontoppidan vid Katedralskolan i Uppsala årets Ingvar Lindqvistpris i kemi/biologi.

 

bild: Expressbild   bild: Bo Pontoppidan
Mats Hansson och Mia Pontoppidan

De belönas gemensamt för utvecklandet av en tvärvetenskaplig, nationell spetsutbildning i bioteknik och därigenom ha visat att kombinationen av kunskaper inom kemi, biologi och matematik gör det möjligt att förstå den moderna molekylära biologin.

Ingvar Lindqvistpriset delas ut sedan 1991 och har sitt namn efter professor Ingvar Lindqvist, som var Kungliga Vetenskapsakademiens preses under åren 1987–1991. Han tog initiativ till en rad aktiviteter som alla visar på lärarnas viktiga roll i samhället.

Priset kommer att delas ut vid Kungliga Vetenskapsakademiens högtidssammankomst lördagen den 31 mars 2012.

 

Vid Ingvar Lindqvistdagen, 29 mars 2012 presenterar årets pristagare i matematik, fysik, kemi/biologi och NO sin undervisning, en tidigare pristagare berättar om vad priset betytt för henne och två av akademiens ledamöter föreläser om aktuella vetenskapliga ämnen.

Christina Moberg, professor vid Kungliga Tekniska högskolan berättar om ”Marie Curie – personen och den tvåfaldiga Nobelpristagaren”.
Per Olof Hulth, professor vid Stockholms universitet, berättar om ”IceCube på Sydpolen söker neutriner som kosmiska budbärare

Programmet kommer att direktsändas och senare publiceras på KVATV.se.

 

Läs också om tidigare pristagare >>
Rasmus Neideman, 2011
Helena Hörvin Billsten, 2010

 

[Bilder: Expressbild och Bo Pontoppidan]

SL

 


En Norgehistoria

29 februari 2012

 

Sveriges Radio Nyheter P4 Värmland presenterade den 21 februari 2012 ett inslag (av Lennart Nordenstein), som skulle ge intryck av att vara något aktuellt, om att det norska Naturvernförbundet protesterar mot att flygaska från Åmotsfors exporteras till Norge. Texten: Nu protesterar …

Sanningen tycks vara något annat.

Särskilt om Naturvernförbundet skulle bedriva sin verksamhet så att den också berör andra länder än Norge, så menar jag att det skulle var mycket lämpligt och passande om förbundet även presenterade bakgrunden och sitt ställningstagande direkt, så att det blir tillgängligt för allmänheten, och i Sverige inte enbart genom ett okontrollerbart ”jounalistiskt filter”, som nu, senare också visat sig vara av tvivelaktig kvalitet.

Lars Haltbrekken     Jan Thomas Odegard
Lars Haltbrekken – Jan Thomas Odegard

Jag har skrivit till norska Naturvernförbundets generalsekreterare Jan Thomas Odegard och politiske ledare Lars Haltbrekken och frågat på vilket sätt och i vilken form som Naturvernförbundets protest har presenterats och vilka faktiska förhållanden som nu ligger bakom förbundets protest. Jag har önskat ett förtydligande och en förklaring, åtminstone på Naturvernförbundets webbsida.

Både Odegard och Haltbrekken har valt att inte svara mig (kanske därför att det har varit vinterferie i Norge). Istället har jag fått ett svar från Naturvernförbundets fagrådgiver Per-Erik Schulze.

 

Fagrådgiver Per-Erik Schulze

Per-Erik Schulze svarade följande:

Saken er kommet på fordi svensk radio har spurt oss, ikke gjennom noen velregisssert informasjonsstrategi fra vår side. Derfor ligger det heller ikke noen ny nettsak på vår hjemmeside.

Men bakgrunnen er at Naturvernforbundet alltid har vært sterkt kritiske til at Langøya tar imot flygeaske fra Danmark og Sverige.

Asken inneholder bl.a. organiske miljøgifter som anlegget er dårlig egnet til å håndtere, OG ved at Langøya dumper prisene og fyller igjen krateret sitt raskt med alle slags farlig avfall hindrer de bedre behandlingsalternativ for visse av avfallstypene.

Saker om Langøya på vår nettside kan finnes, for eksempel slik.

Skepsisen vår til flygaskemottak på øya står fast.

* * *

Som avslutning på denna Norgehistoria uppkommer då frågan om varför Sveriges Radio Värmland som en ”nyhet” påstår att det norska Naturvernförbundet protesterar mot att flygaskan från Sverige exporteras till Norge just nu, när förbundet alltid har varit starkt kritiskt mot att Langøya tar emot flygaska från Sverige.

En följdfråga blir: vilket förtroende vågar vi ha för våra svenska medier?

 

[Bilder: Naturvernforbundet ]

SL

 


Sverige bör ha råd att ta hand om sitt eget avfall

21 februari 2012

 

Åmotfors avfallsvärmeverk i Värmland exporterar årligen ett tusen ton giftig flygaska till en ö i Oslofjorden.

Den giftiga askan är en restprodukt som uppstår när röken från värmeverket renas i specialfilter. Flygaskan är miljöfarlig och innehåller tungmetaller och giftiga salter.

 

Langöya; NOAH
Langöya i Oslofjorden

Den norska naturskyddsorganisationen Naturvernförbundet har nu protesterat mot att den miljöfarliga flygaskan från Sverige deponeras i ett nedlagt kalkbrott på Langöya, i ett tättbefolkat område i yttre Oslofjordens skärgård, med risk för farliga utsläpp till både luft och vatten.

På många håll i Sverige är det dessvärre ont om anläggningar för behandling av förorenade massor. Långa transporter kan därför orsaka kostnader som också äter upp miljövinsten från en sanering.

Langöya i Oslofjorden är en av de ledande anläggningarna i Norge för hantering av förorenad jord och oorganiskt miljöfarligt avfall; den tar också mot avfall och jord från Sverige.


Felaktigt, men ändå giftigt, Naturskyddsföreningen

23 november 2011

 

Naturskyddsförenigen slog i förra veckan larm om miljögifter i vanlig matfisk. Bedömningen grundades på stickprover från tolv matfiskar från nio olika länder.

Resultatet av undersökningen stördes av både tveksamheter och grova räknefel.

Naturskyddsföreningen kommeratt räkna om värdena och publicera en reviderad version.

Den skada som nu Naturskyddsföreningens felaktiga information har orskat särskilt fiskindustrin kan bli svår att reparera.

Ett upprörande oskick vid det industriella fisket är ”utkastet”. Ovanan att kasta icke önskad fisk överbord kan man komma till rätta med genom att sluta fånga oönskad fisk.

Att kasta fullt ätbar fisk är slöseri med livsmedel och naturresurser.

Siken från Vänern är fortfarande oduglig som mat.

SL