Hot mot människors hälsa när åkermarken förgiftas

29 maj 2012

 

Avloppsslam från reningsverk sprids i dag på stora ytor jordbruksmark; slam som är förorenat med erkänt farliga kemikalier. Åkern har således blivit en hållplats för kemikaliesamhällets avlopp.

 

bild: Birigtta Lindqvist/GP
Slamspridning förgiftar åkrarna i tysthet

 

Användningen av avloppsslam på åkermark har ökat dramatiskt i Värmlands län.

Avloppsslammet är exkrementer – avföring, bajs – och allt annat som hamnar i våra avlopp. Särskilt detta ”allt annat” är oroande: tung-metaller, stabila eller svårnedbrytbara kemikalier från medicinrester, läkemedel, droger och rengöringsmedel.

Många ämnen är starkt cancerframkallande. Läkemedelsrester och hormoner hotar fortplantningen hos såväl människor som djur.

Gränsvärden är osäkra och åtskilliga ämnen mäts ännu inte alls och andra är inte ens kända. Slammet är inte bara en fångstfälla för kemikaliesamhällets ämnen utan också för sådana nya ämnen som bildas när olika ämnen reagerar med varandra. Så länge avloppen från hushåll, industrier, biltvättar, sjukhus och gatubrunnar inte är rena blir heller inte slammet rent.

Karlstads kommun sprider slam från Sjöstads avloppsreningsverk som gödsel på åkermarken norr om Väse.

Degerfors kommun får inte lämna slam från reningsverket till Miljöbolagets deponianläggning i Storfors. Slam från Degerfors har för höga halter av tungmetaller och det går inte att härleda var ifrån dessa kommer.

Slammet vid Degerfors reningsverk innehåller 130 milligram nickel och 185 milligram krom per kilo torrsubstans; högsta tillåtna gränsvärden är för nickel 50 milligram och för krom 100 milligram per kilo.

Den planerade behandlingen vid anläggningen i Storfors skulle innebära en utspädning av det förorenade slammet från Degerfors. Även om halterna av tungmetaler är inom de gränsvärden som finns går det inte att använda slammet som gödsel vid matproduktion, som odling av grönsaker och potatis.

Höga halter av metaller i slammet vid reningsverken i Svartå och Åtorp har också upptäckts. I Åtorp finns ingen metall- och verkstadsindustri som i Degerfors, så varifrån metallhalterna i slammet där kan komma är ännu oklart.

Kadmium är bara ett av alla miljögifter som finns i avloppsslam, kan lagras i kroppen och skada vår hälsa. Det godtagbara gränsvärdet för veckointag av kadmium genom maten har nu sänkts med nära två tredjedelar – kadmium har blivit ett folkhälsoproblem.

Av antibiotika passerar 50–80 procent genom kroppen och går ut med urinen direkt till reningsverken; antibiotikaresistens är ett växande samhällsproblem. Också topsar passerar reningsverken; deras plastpinnar bryts inte ner.

Miljögifterna har flera olika spridningsvägar, men till sist drabbar de människorna.

 

Läs mer >>
Avlopp på våra åkrar – en rapport om miljögifter i slam. Naturskyddsföreningen, 2012
”Skitsnack” i Värmland, 23 oktober 2010
Medicinska skäl mot spridning av avloppsslam på åkermark; Läkartidningen nr 9, 2010
”Avloppsslam en cancerfara som förgiftar våra åkrar”; Dagens Nyheter, 19 april 2009
Slamspridning på åkermark; Länkar från Sveriges Konsumenter i Samverkan
Göteborgs-Posten
Svenska Dagbladet

 

SL

 

Annonser

En Norgehistoria

29 februari 2012

 

Sveriges Radio Nyheter P4 Värmland presenterade den 21 februari 2012 ett inslag (av Lennart Nordenstein), som skulle ge intryck av att vara något aktuellt, om att det norska Naturvernförbundet protesterar mot att flygaska från Åmotsfors exporteras till Norge. Texten: Nu protesterar …

Sanningen tycks vara något annat.

Särskilt om Naturvernförbundet skulle bedriva sin verksamhet så att den också berör andra länder än Norge, så menar jag att det skulle var mycket lämpligt och passande om förbundet även presenterade bakgrunden och sitt ställningstagande direkt, så att det blir tillgängligt för allmänheten, och i Sverige inte enbart genom ett okontrollerbart ”jounalistiskt filter”, som nu, senare också visat sig vara av tvivelaktig kvalitet.

Lars Haltbrekken     Jan Thomas Odegard
Lars Haltbrekken – Jan Thomas Odegard

Jag har skrivit till norska Naturvernförbundets generalsekreterare Jan Thomas Odegard och politiske ledare Lars Haltbrekken och frågat på vilket sätt och i vilken form som Naturvernförbundets protest har presenterats och vilka faktiska förhållanden som nu ligger bakom förbundets protest. Jag har önskat ett förtydligande och en förklaring, åtminstone på Naturvernförbundets webbsida.

Både Odegard och Haltbrekken har valt att inte svara mig (kanske därför att det har varit vinterferie i Norge). Istället har jag fått ett svar från Naturvernförbundets fagrådgiver Per-Erik Schulze.

 

Fagrådgiver Per-Erik Schulze

Per-Erik Schulze svarade följande:

Saken er kommet på fordi svensk radio har spurt oss, ikke gjennom noen velregisssert informasjonsstrategi fra vår side. Derfor ligger det heller ikke noen ny nettsak på vår hjemmeside.

Men bakgrunnen er at Naturvernforbundet alltid har vært sterkt kritiske til at Langøya tar imot flygeaske fra Danmark og Sverige.

Asken inneholder bl.a. organiske miljøgifter som anlegget er dårlig egnet til å håndtere, OG ved at Langøya dumper prisene og fyller igjen krateret sitt raskt med alle slags farlig avfall hindrer de bedre behandlingsalternativ for visse av avfallstypene.

Saker om Langøya på vår nettside kan finnes, for eksempel slik.

Skepsisen vår til flygaskemottak på øya står fast.

* * *

Som avslutning på denna Norgehistoria uppkommer då frågan om varför Sveriges Radio Värmland som en ”nyhet” påstår att det norska Naturvernförbundet protesterar mot att flygaskan från Sverige exporteras till Norge just nu, när förbundet alltid har varit starkt kritiskt mot att Langøya tar emot flygaska från Sverige.

En följdfråga blir: vilket förtroende vågar vi ha för våra svenska medier?

 

[Bilder: Naturvernforbundet ]

SL

 


Sverige bör ha råd att ta hand om sitt eget avfall

21 februari 2012

 

Åmotfors avfallsvärmeverk i Värmland exporterar årligen ett tusen ton giftig flygaska till en ö i Oslofjorden.

Den giftiga askan är en restprodukt som uppstår när röken från värmeverket renas i specialfilter. Flygaskan är miljöfarlig och innehåller tungmetaller och giftiga salter.

 

Langöya; NOAH
Langöya i Oslofjorden

Den norska naturskyddsorganisationen Naturvernförbundet har nu protesterat mot att den miljöfarliga flygaskan från Sverige deponeras i ett nedlagt kalkbrott på Langöya, i ett tättbefolkat område i yttre Oslofjordens skärgård, med risk för farliga utsläpp till både luft och vatten.

På många håll i Sverige är det dessvärre ont om anläggningar för behandling av förorenade massor. Långa transporter kan därför orsaka kostnader som också äter upp miljövinsten från en sanering.

Langöya i Oslofjorden är en av de ledande anläggningarna i Norge för hantering av förorenad jord och oorganiskt miljöfarligt avfall; den tar också mot avfall och jord från Sverige.


Ståljätten spyr ut giftiga metaller

22 september 2011

 

bild: Norrländska Socialdemokraten

Läs i Norrrländska Socialdemokraten:

 

I Sveriges största nedfallsområde med krom plockar skoleleverna lingon. Bär som blir till sylt, som sedan serveras vid lunchen.
– Det är en nyhet för mig, säger rektorn.

En hemligstämplad rapport visar att de odlade grönsakerna är otjänliga.
– Folk ska inte skrämmas upp, säger en före detta politiker.

Kommunen beskrivs som papperslös, bubbelvattenfri och klimatsmart. De giftiga nedfallen vet de styrande inte mycket om.
– Det är ingen som lyft frågan till mig, säger kommunalrådet.

– Ingen vill att sanningen kommer fram, men mätningarna visar högre värden än någonsin, säger en miljö- och hälsoskyddsinspektör.

Nedfallet av cancerframkallande ämnen är bland de högsta i hela Norden.
– Man får inte bryta en kvist, men nedfallet bryr sig ingen om, säger en kemist.

 

bild: Norrländska Socialdemokraten

Miljöministerna har följt NSD:s granskning och reagerar kraftfullt på uppgifterna och experternas utlåtanden …

 

[Bilder: Norrländska Socialdemokraten]

SL


”Skitsnack” i Värmland

23 oktober 2010

 

Priset på konstgödsel har stigit kraftigt under de senaste åren och allt fler bönder ser möjligheten med det kommunala avloppsslam-met som gödsel på åkrarna. På många ställen får bönderna slammet gratis från kommunernas reningsverk.

 

bild: Leif R JanssonSlamspridning

 

Karlstads kommun har nu för första gången spridit slammet från Sjöstads avloppsreningsverk som gödsel på åkermarken norr om Väse. Niohundra ton sprids på 47 hektar, men redan nästa år räknar kommunen med att kunna sprida femtusen ton.

En företrädare för kommunen uppger att slammet skall vara ”hygieni-serat” och att kommunen ständigt jobbar med att förbättra slammets kvalitet. Detta skall kommunen göra bland annat genom att informera allmänheten om vad som kan spolas ner.

Tungmetaller blir inte mindre tunga och giftiga kemikalier blir inte mera hälsosamma av att ”allmänheten” känner till vad som kan och vad som inte bör spolas ner. – Det är en stor skillnad mellan verkligheten och de kommunala drömmarna.

Slammet skall vara ”certifierat” och uppfylla gällande regler för slam-spridning. Syftet med certifieringen var att producera sådan växtnäring från avloppen som kunde godtas från miljö- och hälsosynpunkt; kraven för certifiering har inledningsvis varit låga.

Certifieringen är bedräglig eftersom den invaggar såväl bönderna som konsumenterna av livsmedel i den falska tryggheten om att slammet skulle vara rent och ofarligt.

Tvärt emot förhoppningarna om att certifieringen skulle tvinga fram nya tekniker så har frisläppandet av avloppsslammet som gödselmedel inneburit att många kommuner nu helt koncentrerar sig på att få ut slammet på markerna. Certifieringen kan bli en broms för utvecklingen av alternativa tekniker för att hantera samhällets näringskretslopp.

Att avloppsslammet ska hamna på åkrarna och därifrån i vår mat – och slutligen i oss som äter den – har också länge oroat bönderna själva. Centralt tycker emellertid böndernas organisation LRFmöjligen av rent ekonomiska skäl – sedan ett par år att det certifierade slammet ändå är bra, även om det också finns grupper av bönder som fortfar-ande är skeptiska mot avloppsslam på åkarna.

Avloppsslammet är exkrementer – avföring, bajs – och allt annat som hamnar i våra avlopp.

Särskilt detta ”allt annat” är oroande: tungmetaller, stabila eller svårned-brytbara kemikalier från medicinrester, läkemedel, droger och rengör-ingsmedel. En del ämnen mäts ännu över huvud taget inte och andra är inte ens kända. Många ämnen är starkt cancerframkallande. Läke-medelsrester och hormoner hotar fertiliteten hos både människor och djur. Slammet är inte bara en fångstfälla för kemikaliesamhällets ämnen utan också för sådana nya ämnen som bildas när olika ämnen reagerar med varandra.

Eftersom många av alla dessa ämnen tas upp av våra livsmedel utgör slamspridningen ett betydande hot mot människors hälsa.

 

Läs också >> hela artikeln Avloppsslam, en cancerfara som förgiftar våra åkrar, skriven av 40 forskare, naturvårdare, läkare och ingenjörer. – Dagens Nyheter, 19 april 2009.

[Bild: Leif R Jansson]

SL