Oklippta gräsmattor ger större biologisk mångfald

 

Bergsfjäril

Miljömålet till år 2020 om ett rikt växt- och djurliv verkar omöjligt att uppnå. Trots det politiska målet att hejda förlusten av biologisk mångfald till år 2010 så fortsätter den svenska floran och faunan att utarmas.

Många svenska ängsväxter har blivit sällsynta eller utrotningshotade och antalet utrotningshotade fjärilsarter har ökat kraftigt under de senaste åren.

Sluta att klippa gräsmattan. Den vilda och naturlika trädgården ger en rik blomning under lång tid av året med en obetydlig arbetsinsats och minskat arbete med gräsklippning och ogräsrensning. Naturliga ängs-växter kan räddas och fjärilarna kommer att trivas.

Den svenska normen för en välskött trädgård tycks vara en stor, hårt klippt gräsmatta. Lika obegripligt är det att kommuner, även med dålig ekonomi, lägger miljoner på avancerad maskinpark, på bevattning och semesterpersonal för att sköta gräsmattor hela sommaren. I stället borde vi alla satsa på traditionell höskörd tidigt på hösten. Det skulle bli enklare och mycket billigare och dessutom ge en rikare och vackrare utomhusmiljö.

Det är tråkigt med alla dessa trädgårdar med släta gräsmattor runt husen och kantiga, klippta häckar – ofta av utländska växter – och planteringar med ickesvenska blomväxter och med belysningar som i onödan förbrukar vår energi och försämrar vårt klimat. Tankarna går lätt till traditionella kyrkogårdar i stället för till vanliga trädgårdar med naturligt växande buskar och svenska blomväxter.

Det viktigaste i trädgården är egentligen naturen. För att få en trevlig harmoni och en fin trädgård kan du göra den mera vild – den behöver inte se slarvig ut för det. Se över gräsmattan, klipp den inte lika kort som tidigare, utan låt den få växa av sig självt. Så och plantera växter som djuren – dagfjärilar, nattfjärilar, bin, andra insekter och fåglar – tycker om.

Den vilda och naturlika trädgården ger en rik blomning under lång tid av året. Samtidigt lockar många ängsblommor till sig fjärilar och ger föda och livsrum för hotade insekter och flera andra djurgrupper.

Göran Sjöberg

Grå strimmätare (Horisme aemulata) påträffades första gången i Öster-sjöregionen på Gotska Sandön 1960; den arten var tidigare enbart känd från bergstrakter i Centraleuropa. Göran Sjöberg studerade den på Gotska Sandön 1968.

Sedan början av 1960-talet har Göran Sjöberg tittat på fjärilar tillsam-man med intresserade från hela Sverige, arbetat för att väcka folks intresse för fjärilar och under mer än 15 år propagerat för fjärilsskåd-ning. Han är ordförande i Gästriklands entomologiska förening och den drivande kraften bakom Fjärilsvägen.

Sveriges första officiella fjärilsväg invigdes den 7 juni 2007. Längs den tre kilometer långa, bilfria grusvägen i Grinduga, sydöst om Gävle, finns en idealisk miljö för dagfjärilar, där drygt 50-talet arter kan ses flyga.

Kommersiella fjärilsskådarresor har sedan tidigare anordnats av eng-elska researrangörer till länder som Costa Rica, Malaysia och Ghana, men det var först i fjor som brittiska turister upptäckte de svenska fjärilarna. Då kom ekoturisterna till Grinduga by och Fjärilsvägen.

Intresset utomlands är stort för den svenska naturen och i England finns ett stort intresse för fjärilar. Flera av arterna vid Fjärilsvägen är sällsynta i både resten av Sverige och i Europa.

Det är den kalkrika marken längs Gävle-kusten som indirekt gynnar de ovanliga fjärilarna. Kalken ger ett naturligt skydd mot försurningen och gynnar den flora som de storvingade fjärilarna lever av. Eftersom väg-kanterna längs Fjärilsvägen rensas på gammaldags vis med lie först på sensommaren, så får fjärilarna där ännu bättre livsbetingelser.

Detta inlägg i bloggen har uppmärksammats av Ekoturismföreningen.

 

[Bilder: Sveriges Radio; BirdSafari Sweden]

SL

Dåtidens oförstånd och nutidens enfald i framtiden

 

Försvaret söker nu efter tusentals ton ammunition som dumpades i Vänern under 1950- och 1960-talen.

 

Vänern

Någon lämplig destruktionsanläggning fanns tydligen inte vid den tiden utan istället söktes – med den tidens kunskap och bristande framsynthet – det som skulle vara ”säkra” dumpningsplatser.

Farlig ammunition har dumpats på minst 108 platser i Sverige och Vänern är den största dumpningsplatsen. Utanför Otterbäcken finns nu i lådor och strödd över sjöbottnen 3 – 4 tusen ton gammal ammunition som utgör både en direkt fara och en tickande miljöbomb.

Ett utökat förbud mot dykning och fiske är att vänta samtidigt som förbättrad information om var riskerna finns nu skall lämnas bland annat på sjökorten.

Jag började själv intressera mig för fältbiologi och naturvård vid skiftet mellan 1950- och 1960-talen och det fanns redan då ett utvecklat naturvårdstänkande även i Sverige. Bland politiker och ansvariga tjänstemän fanns dessutom en ”tunnel- och skorstens-filosofi”, förpackad i fyraårigt mandatperiodstänkande.

Gräv ner skiten eller släpp den långt ut i havet eller högt upp i luften, så ordnar det sig, var den tidens strutspolitik. – Konsekvenserna får vi se med mellanrum. BT Kemi i Teckomatorp är välkänt från 1970-talet. Vad är det egentligen som atomavfallsbolaget SKB planerar att göra i Forsmark 2010?

Vilka blir de miljö- och hälsoproblem som dagens unga måste försöka att hantera om femtio år? Blir det övergödningen och olämplig hantering av matjorden, utsläpp av hormoner från mediciner till våra vattendrag, radioaktivt avfall eller alla de små plastfragment som finns i haven? Eller blir det alla farliga kemikalier i vår omgivning, eller enbart bristande motion och högre stress från det ökande informationsflödet?

 

SL

 

Självutnämnda klimatexperter rubbar förtroendet för vetenskapen

 

 

Förtroendet i allmänhetens ögon för forskningen har rubbats, skriver nio professorer vid Bolincentret vid Stockholms universitet i Brännpunkt i Svenska Dagbladet.

Jag kan ännu stå ut med att läsa vad professorer skriver om klimatfrågor – till och med att de påstår att turbulensen kring FN:s klimatpanel IPCC nu skulle ha bedarrat – men naturligtvis står klimatet mig högt upp i halsen efter allt tjafs och ovederhäftigt trams som passerat. Säkert är det många som tycker som jag.

Professorerna medger att jordens klimatsystem är komplicerat, men tycker ändå att använda den vetenskapliga osäkerhet som finns – aha!, det finns alltså trots allt en vetenskaplig osäkerhet – för att inte göra något skulle vara ansvarslöst. De tycker att samhället måste räkna med att under överskådlig tid behöva fatta beslut under osäkerhet.

Ja, ja – så får det väl vara. Men sedan kommer det: Professorerna tycker att tidsperspektiven på klimatförändringar behöver uppmärksammas mycket mer av politiker, medier och även av forskare som kommunicerar de olika ”klimathoten”.

Nu är jag inte med längre: ”… uppmärksammas mycket mer av politiker och medier”. Jag betackar mig för alla ovederhäftiga pamfletter från kända och okända klimatkolportörer.

En partipolitker, tidigare socialarbetare och sportskribent med särskilt engagemang i sociala frågor, idrott och kultur ägnar sig plötsligt åt klimatfrågor och skriver med sådan pondus som om han skulle förstå sig också på den vetenskapen – och vill bli trodd.

Vad vet han egentligen om en fortsatt global värmestegring och om hur den kan förmås att ”stanna upp”. Kommentarerna antyder dessutom att han kanske inte är särskilt väl påläst.

I fråga om klimatet – hot eller icke hot – krävs preciserade naturvetenskapliga fakta, inte enbart simpla partipolitiska propagandafraser – sådana lönar sig inte i längden.

Värmland och Karlstad är en egen del av världen där de ännu inte har insett skillnaden mellan globala klimatförändringar och extrema väderförhållanden.

 

SL

Alm (Ulmus glabra) ny på rödlistan 2010

 

Sveriges nya rödlista 2010 har publicerats. Förlusten av biologisk mångfald fortsätter i Sverige trots det politiska målet att hejda den till år 2010.

Ulmus glabra, alm

Av de 20 800 svenska arter som ArtDatabanken har granskat i år så är 4 127 arter rödlistade och anses inte längre vara långsiktigt livskraf-tiga i landet; bland dem är 1 942 arter hotade – 212 akut hotade, 634 starkt hotade och 1 096 sårbara. De allra flesta rödlistade arterna lever i skogen och i jordbrukslandskapet.

Samtliga landets tre arter av alm – skogsalm (Ulmus glabra), lundalm (Ulmus minor) och vresalm (Ulmus laevis) – har nu blivit rödlistade. De har drabbats av sådana svampsjukdomar som dödar träden. Det är ändå viktigt att inte i onödan ta bort träden eftersom så många små-kryp och kryptogamer är beroende av dem.

Läs mer >> om alm (Ulmus glabra) och om Rödlista 2010 och Rödlist-ningsbedömning 2010.

[Bild: Lindgren Labs]

SL

Livsstilsboende

Victoria Park i Malmö/Limhamn har bland andra presenterats som ett livsstilsboende. E24:s privatekonomisajt har i Bomäklarnas fikonspråk lämnat en annan, alternativ beskrivning och visat en annan bild av begreppet livsstilsboende:

Om det i annonsen står Livsstilsboende kan detta i själva verket betyda:

Objektet ligger på en ö eller är svårtillgängligt på annat sätt. Man kan ta sig till och från fastigheten under vissa delar av året.

 

Läs mera >> om Bomäklarnas fikonspråk och titta på bildspelet om parlören Mäklartugg.

 

[Bild: Istockphoto]

SL

Först publicerat 19 oktober 2009 i Föreningen för byggnadskultur i Kristinehamn

Byråkrati för vetenskapen

 

För varje planerat vetenskapligt projekt ägnar svenska forskare en arbetsvecka åt att fylla i blanketter.

Vi borde forska – inte fylla i blanketter!

År 2008 tog Vetenskapsrådet emot 3500 projektansökningar, vilket således innebär forskares insatser under 3500 veckor – det motsvarar åttio arbetsår, har Kungliga Vetenskapsakademien räknat ut.

Eftersom endast en av fyra ansökningar blev beviljade kan det anses att sextio arbetsår är bortkastade.

Slutligen skall också några ägna sin tid åt att granska och bedöma alla dessa ansökningar. Forskningsbyråkrati i stället för vetenskaplig forskning …!!!

 

Läst i >> Ny teknik, nr 20, 19 maj 2010, sidan 2.

Läs också >> i Dagens Nyheter (1) och i i Dagens Nyheter (2)

[Bild: Kungliga Vetenskapsakademien]

SL

Minilaboratorium för hjärnceller vid stroke

 

Ett minilaboratorium för studier av hur hjärnceller hos strokepatien-ter påverkas av syrebrist utvecklas gemensamt vid Luleå tekniska universitet och Umeå universitet.

Hjärnceller

Minilaboratioret Lab on a chip får plats på objektglaset till ett mikroskop och därför kan storleken på provet minskas vid exempelvis en blodana-lys. Lab on a chip är ett mikroflödessystem där det är möjligt att stude-ra hur livsviktigt syrebärande protein i hjärnans celler påverkas av den syrebrist som uppstår vid stroke.

För att kunna studera hur hjärnceller påverkas vid en stroke pumpas vätskor med olika halter av syre in i mycket små kanaler – motsvaran-de tjockleken hos en tredjedels hårstrå – i minilaboratoriet. Cellprovet tillförs sedan vätskan pumpats in i systemet. Med hjälp av en optisk pincett, där laserljus används för att fånga in och förflytta celler, är det möjligt att välja ut och isolera en specifik cell för att sedan studera hur den uppför sig vid olika syrehalter.

Det som studeras är hjärncellernas elektrofysiologiska aktivitet, alltså deras förmåga att kommunicera med andra celler under syrefattiga och helt syrefria förhållanden. För närvarande saknas bra metoder för att studera hur enstaka celler signalerar under syrefattiga förhållanden. Den nya Lab on a chip-tekniken gör det möjligt att välja ut och isolera specifika celler i en kontrollerad miljö.

Nya tekniska lösningar ska medverka till att säkra Europas växande behov av sjukvård. Ökad kvalitet inom vården handlar mycket om att förbättra kunskaperna om stora sjukdomar som stroke.

Läs mer om >>
– Lär känna symptomen – minuter avgör vid stroke
– Ny teknik underlättar studier av hjärnceller vid stroke
– Forskning om stroke
– Stroke – en akut angelägenhet

[Bild: Luleå tekniska universitet]

SL

Från skånskt vattenrike till värmländsk vildmark

 

Den blev min 1953 – kanadensaren. Den var 520 centimeter lång och 96 centimeter bred, byggd med hel bordläggning av mahogny fäst med kopparnitar på ekspant, täckt med oljad bomullsväv och målad i gult; på den tiden en ovanlig färg för en kanadensare.

Helge å, 1958

Med kanoten upptäckte jag delar av det som nu är Kristianstads vat-tenrike långt innan det blev ett berömt biosfärområde. Endast med svårighet var det då möjligt att ta sig fram genom Helge å från Åhus och ut till havet vid Yngsjö, särskilt genom den grävda kanalen Graften. Sjövägen tillbaka var ofta gropigare och blåsigare.

Nästa kanadensare blev vår 1980 och fick sin ”hemmahamn” på Söder-törn, utanför Stockholm. Mohikan Chief var också gul och lika stor, men byggd av glasfiber. Med den gjorde vi långfärder i södra, östra och mellersta Sverige, från Helge å i söder till Ångermanälven i norr.

Från Västernorrland mot Värmland, 1990

För korta turer på våra värmländska sjöar har vi i båthuset också två rotationsgjutna kajaker: enmans Voyager och tvåmans Explorer.

Preben Mortensen

Vildmarksentusiasten Preben Mortensen träffade jag första gången hos gemensamma vänner i Kristianstad i slutet av 1950-talet. Vid kanotvattnen i Dalsland blev jag också bekant med hans hustru Gun. Senare flyttade de båda norrut och etablerade ett kanotcenter i den värmländska vildmarken.

Skicklighet, noggrannhet och god planering resulterade i en fram-gångsrik verksamhet till glädje och nytta för såväl svenska som ut-ländska natur- och friluftsvänner.

Gun och Preben Mortensen tilldelades redan 2004 utmärkelsen Årets turismföretagare från Värmlands Turistakademi för sina då mer än trettio år av framgångsrikt arbete med värmländsk äventyrs- och vildmarks-turism vid Nordmarkens Kanot-Center.

Allt vi behöver veta om de möjligheter som erbjuds vid Nordmarkens Kanot-Center finns på deras hemsida. I Prebens blogg Swecanoe får du veta mera om det som händer där ute i den värmländska vild-marken, om vardagen och de senaste äventyren och om annat som hör till aktivt friluftsliv.

Ett porträtt av Preben Mortensen – ”Ubehagelige overraskelser er resultatet af dårlig planlægning” – och en beskrivning av en tur till Nordmarkens Kanot-Center finns på danska i Rejse-Avisen.

 

Västvärmländska kanotvatten

 

[Bilder: Allan Lindgren; Svenolov Lindgren; NWT/Maria Rygaard; Nordmarkens Kanot-Center; Sydsverige.dk]

SL

Lär känna symptomen – minuter avgör vid stroke

 

Ju snabbare de som drabbas av stroke får vård, desto fler liv kan räddas och desto större är chanserna att minimera skadorna i hjärnan. Därför måste så många som möjligt lära sig att känna igen varningssignalerna.

För den som drabbas av stroke är tiden avgörande. Alltför få känner till symptomen och förstår därför inte att det är ett akut tillstånd. Det hän-der att stroke förväxlas med berusning eller svimning.

Stroke kommer ofta snabbt och utan förvarning. Från att ha varit helt frisk drabbas man av kraftiga symptom inom några sekunder eller minuter, ofta som en plötslig känselnedsättning eller förlamning av kroppens ena sida, synrubbningar och talsvårigheter.

Nu lanseras AKUT-testet för att fler människor ska kunna hjälpa den som får en stroke. Nyckelorden är AKUT: ansikte – kroppsdel – uttal – tid.

A – Ansikte

Be den sjuke att le och visa tänderna. Om mungipan hänger – ring 112.

K – Kroppsdel

Be den sjuke att lyfta armarna och hålla kvar i 10 sekunder. Om en arm faller – ring 112.

U – Uttal

Be den sjuke att säga en enkel mening som ”det är vackert väder i dag”. Om talet är sluddrigt eller orden kommer fel – ring 112.

T – Tid

Ju fortare behandlingen sätts in, desto mindre blir skadorna. Varje minut räknas för att rädda liv – ring 112.

Drygt 30 000 personer drabbas varje år av stroke och hälften av dem avlider eller blir svårt handikappade. Stroke är en av de vanligaste kärlsjukdomarna och den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige. Under maj månad driver Hjärt-Lungfonden en kampanj för att halvera dessa siffror.

SL

Hembygd i Vånga

 

Gör tillsamman med Ola Hemström i radioprogrammet Tendens ett besök hos Oppmanna–Vånga hembygdsförening.

Solvig Oredsson, Oppmanna-Vånga Hembygdsförening

Sveriges Hembygdsförbund, en av Sveriges stora, partipolitiskt obundna folkrörelser med 430 000 medlemmar, bedriver ett aktivt hembygdsarbete.

Hembygdföreningen ska vara aktiv i samhället för landsbygdens utveckling. Studierna av den egna hemtraktens historia är också ett sätt att släppa in nyinflyttade – kunskapen om vår egen historia gör det lättare att förstå andras.

 

Läs och lyssna >>

Välkommen till hembygdsföreningen. Sveriges Radio, 2010-05-05.

[Bild: Sveriges Radio, Tendens]

SL