Åke Bergman, kemiska hälsorisker och Stefan Jarls film ”Underkastelsen”

 

Vid tisdagsföreläsningen vid Stockholms universitet den 16 novem-ber 2010 ger professorn i miljökemi Åke Bergman en introduktion till dokumentärfilmen ”Underkastelsen – en film om kemikalier i våra kroppar” av Stefan Jarl och svarar på frågor efter att den visats.

Åke Bergman

Lokal: Stockholms universitet, Södra huset, Hörsal 2, Hus A, plan 3.
Tid: Tisdag 16 november 2010 klockan 18–20 (inklusive. frågestund; filmen är omkring 90 minuter lång)

Tisdagsföreläsningen har fri entré och är öppen för alla. Föranmälan krävs inte.

I filmen Underkastelsen möter vi en lång rad forskare från Sverige och världen utanför, alla med expertis inom området kemiska miljö- och hälsorisker. Allvaret i vår tids användning av kemikalier och den brist-ande kunskapen om ämnenas effekter genomsyrar filmen.

Professor Åke Bergman har nyligen fått i uppdrag av FN-organen WHO och UNEP att leda arbetet med en översyn av kunskapsläget om hormonstörande kemikalier.

År 2002 publicerades en bedömning om de hormonstörande ämnena, hur de verkar och vilken exponering olika organismer utsattes för – Global Assessment of the State-of-the-Science of Endocrine Disruptors. Stora framsteg har nu gjorts om kunskapen om hormonsystemet och kemikalierna. Därför genomför FN:s miljöprogram nu en uppdatering av dokumentet. Fjorton experter från åtta länder ingår i arbetsgruppen med professor Åke Bergman som koordinator.

 

Läs också några recensioner om filmen Underkastelsen >>
Min son föddes med kemikalier i kroppen, av Ewa Jacobsson – Afton-bladet, 23 april 2010
Underkastelsen, av Helena Lindblad – Dagens Nyheter, 23 april 2010
Underkastelsen, av Mats Bråstedt – Expressen, 22 april 2010
Otäckt men hoppfullt klarspråk, av Malin Lindroth – GT, 21 april 2010
Stefan Jarl tar prov på världen, av Jeanette Gentele – Svenska Dag-bladet, 21 april 2010
Tungt budskap från Stefan Jarl, av Karoline Eriksson – Svenska Dag-bladet, 22 april 2010
Underkastelsen, av Michael Tapper – Sydsvenskan, 23 april 2010
De oföddas försvarare, av Annika Gustafsson, – Sydsvenskan, 24 april 2010
En dokumentär rysare i tiden, av: Björn G Stenberg – Upsala Nya Tid-ning, 23 april 2010
Underkastelsen, av Lars Böhlin – Västerbottens Folkblad, 23 april 2010

[Bilder: Stockholms universitet och Folkets Bio]

SL

Svenska blåbär för framtiden

 

I Skandinaviens skogar finns stora mängder av hälsosamma blåbär vildväxande, men av årets 500 miljoner kilogram bli endast drygt fem procent tagna tillvara.

Blåbären efterfrågas över stora delar av världen och deras marknad ökar stadigt. De används framför allt som livsmedel men har också betydelse inom läkemedelsindustrin. Storskalig blåbärsodling har inte bedrivits i Sverige och kunskaperna om intensivodling av arten är fortfarande begränsade.

 

Blåbär, Vaccinium myrtillus

Det är viktigt att studera under vilka förutsättningar och till vilken kostnad odling av blåbär kan genomföras i norra Sverige. Det svenska blåbärets lämplighet för kommersiell odling på åkermark undersöks i ett projekt för att utveckla jordbruket i norra Sverige.

För en dryg månad sedan – den 24 september 2010 – disputerade Andreas Åkerström för filosofie doktorsexamen vid institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU i Umeå.

Fler och nyttigare blåbär till konsumtion och livsmedelsindustri kan bli verklighet om vi lär oss odla vår inhemska art av blåbär, Vaccinium myrtillus. Andreas Åkerström har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt hur antocyanidinerna – de hälsosamma substanserna i blåbären – påverkas av temperatur-, ljus- och näringsförhållanden och hur bildandet av dessa ämnen i bäret styrs av växtens gener och av klimatet på växtplatsen.

Mängden antocyanidiner i bären är beroende av såväl temperatur som dagslängd – med högre halter vid högre temperatur och under långa dagar. Halterna ökade också mot slutet av säsongen. Under ett mycket soligt år var koncentrationen högre i bär från plantor i skuggiga lägen än i dem från öppna, solexponerade växtplatser.

Produktionen av antocyanidiner har också visats vara genetiskt styrd. Halterna är högre i plantor från nordliga populationer än i plantor med sydligare härstamning, även om de fått växa under likartade förhållan-den och på samma plats under lång tid. Så är det också i blåbär från vilda populationer på deras naturliga växtplatser, i norr respektive söder.

Med rätt valt växtmaterial och genom kontrollerad odlingsmiljö är det möjligt att öka halterna av de hälsosamma substanserna i blåbär jämfört med i de naturliga förhållandena och minska variationen mellan olika år.

Det ökande intresset för blåbärsprodukter betyder att framtiden för odling av blåbär ser ljus ut.

 

Andreas Åkerström

Läs >> Nordliga blåbärsåkrar i kustnära bygder. – Andreas Åkerström, SLU Fakta Trädgård, 2004 (nr 4).

Läs också hela avhandlingen >> Factors Affecting the Anthocyanidin Concentration in Fruits of Vaccinium myrtillus L. – Andreas Åkerström, 2010.

 

[Bilder: Lindgren Labs och Högskoleförbundet Östra Norrbotten]

SL

Edbergpriset 2010 till Mats Karström i Vuollerim

 

Mats Karström från Vuollerim i Jokkmokk har belönats med 2010 års Edbergpris.

Mats Karström

Mats Karström får priset för sitt banbrytande arbete med att identifiera skogars biologiska värden och för sina insatser för vård och skydd av gammelskogar och biologisk mångfald.

Hans arbetsmetod ”Steget före” är en nationell och internationell förebild och hans outröttliga engagemang är värd beundran och efterföljd. Det är tack vare entusiaster som Mats Karström som Sverige som land kan uppvisa någon form av trovärdighet i frågan om att skydda hotade arter och ekosystem.

Edbergpriset är på 25.000 kronor och kommer att delas ut i Karlstad i slutet av november. Priset är uppkallat efter Rolf Edberg som var landshövding i Värmland mellan 1967 och 1977 och har delats ut sedan 20 år tillbaka. För Rolf Edberg var skyddet av skogen och alla dess dolda och uppebara tillgångar en livsuppgift.

Mats Karström tilldelades 2009 ArtDatabankens naturvårdspris.

 

Läs mera >> i Norrbottens-Kuriren, i Norrländska Socialdemokraten, i Nya Wermlands-Tidningen, i Värmlands Folkblad och i P4 Värmland.

Läs också >>

– Biolog ligger steget före skogsmaskinerna. Naturvetarna, 2009-12-22.

– Sture Westerberg & Mats Karström: Vedrester i våra tallskogar hyser doldisar bland svamparna. Svensk Mykologisk Tidskrift 30 (2): 9–16, 2009.

 

SL

 

”Skitsnack” i Värmland

 

Priset på konstgödsel har stigit kraftigt under de senaste åren och allt fler bönder ser möjligheten med det kommunala avloppsslam-met som gödsel på åkrarna. På många ställen får bönderna slammet gratis från kommunernas reningsverk.

 

Slamspridning

 

Karlstads kommun har nu för första gången spridit slammet från Sjöstads avloppsreningsverk som gödsel på åkermarken norr om Väse. Niohundra ton sprids på 47 hektar, men redan nästa år räknar kommunen med att kunna sprida femtusen ton.

En företrädare för kommunen uppger att slammet skall vara ”hygieni-serat” och att kommunen ständigt jobbar med att förbättra slammets kvalitet. Detta skall kommunen göra bland annat genom att informera allmänheten om vad som kan spolas ner.

Tungmetaller blir inte mindre tunga och giftiga kemikalier blir inte mera hälsosamma av att ”allmänheten” känner till vad som kan och vad som inte bör spolas ner. – Det är en stor skillnad mellan verkligheten och de kommunala drömmarna.

Slammet skall vara ”certifierat” och uppfylla gällande regler för slam-spridning. Syftet med certifieringen var att producera sådan växtnäring från avloppen som kunde godtas från miljö- och hälsosynpunkt; kraven för certifiering har inledningsvis varit låga.

Certifieringen är bedräglig eftersom den invaggar såväl bönderna som konsumenterna av livsmedel i den falska tryggheten om att slammet skulle vara rent och ofarligt.

Tvärt emot förhoppningarna om att certifieringen skulle tvinga fram nya tekniker så har frisläppandet av avloppsslammet som gödselmedel inneburit att många kommuner nu helt koncentrerar sig på att få ut slammet på markerna. Certifieringen kan bli en broms för utvecklingen av alternativa tekniker för att hantera samhällets näringskretslopp.

Att avloppsslammet ska hamna på åkrarna och därifrån i vår mat – och slutligen i oss som äter den – har också länge oroat bönderna själva. Centralt tycker emellertid böndernas organisation LRF – möjligen av rent ekonomiska skäl – sedan ett par år att det certifierade slammet ändå är bra, även om det också finns grupper av bönder som fortfar-ande är skeptiska mot avloppsslam på åkarna.

Avloppsslammet är exkrementer – avföring, bajs – och allt annat som hamnar i våra avlopp.

Särskilt detta ”allt annat” är oroande: tungmetaller, stabila eller svårned-brytbara kemikalier från medicinrester, läkemedel, droger och rengör-ingsmedel. En del ämnen mäts ännu över huvud taget inte och andra är inte ens kända. Många ämnen är starkt cancerframkallande. Läke-medelsrester och hormoner hotar fertiliteten hos både människor och djur. Slammet är inte bara en fångstfälla för kemikaliesamhällets ämnen utan också för sådana nya ämnen som bildas när olika ämnen reagerar med varandra.

Eftersom många av alla dessa ämnen tas upp av våra livsmedel utgör slamspridningen ett betydande hot mot människors hälsa.

 

Läs också >> hela artikeln Avloppsslam, en cancerfara som förgiftar våra åkrar, skriven av 40 forskare, naturvårdare, läkare och ingenjörer. – Dagens Nyheter, 19 april 2009.

[Bild: Leif R Jansson]

SL

Klimat- och sårbarhetsanalys på allvar

 

 

Länsstyrelsen i Västernorrland har idag i en klimat- och sårbarhets-analys redovisat områden och platser i länet där det finns risker för skred, ras, slamströmmar, erosion och översvämningar som kan ge skador på bebyggelse, infrastruktur och samhällsviktig verksamhet.

Analysen skall ligga till grund för värdering av risker för bebyggelse, väg- och järnvägsinfrastruktur, industrier med miljöfärlig verksamhet, dammar, deponier och föreorenad mark. Den har utförts av Statens geotekniska institut, SGI och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.

Analysen presenterades av Jan Fallsvik, SGI och Dan Eklund, SMHI. för ett 80-tal representanter för länets kommuner, trafikverket, kraftbo-lag, skogsbolag, skogsförvaltare och kommunala bolag.

Det är uppmuntrande att se att det finns länsstyrelser som har större ambitioner och högre kompetenskrav än det lågpresterande skogs-bygdsuniversitetet i Värmland.

SL

Strecktecknat backfly lever kvar i det skånska jordbrukslandskapet

 

Strecktecknat backfly

 

Nattfjärilen strecktecknat backfly (Agrochola lychnidis) har i stort antal påträffats vid inventeringar i det skånska jordbrukslandskapet av biologen Lars Pettersson vid Lunds universitet.

Fram till 1970-talet var strecktecknade backflyet relativt vanlig, men senare har arten ansetts vara starkt hotad och utdöd. Den har 2010 rödlistas som nationellt utdöd eftersom den sannolikt har upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.

Backflyet är en av flera viktiga arter för pollinering. Det har också en stor betydelse som föda åt fågelungar. Larverna lever på bland annat sälg, plommon och körsbär.

Undersökningen av nattfjärilsfaunan mellan Tomelilla och Svalöv i mel-lersta Skåne ingår i ett forskningsprojekt om naturvård i jordbruksland-skapet som finansieras av Jordbruksverket.

Läs om >> Spanare hittade utdöd nattfjäril i Laholms Tidning, i Norra Skåne och i Skånska Dagbladet och om Öl lockade fram ”utdöd” fjäril i Dagens Nyheter.

[Bild: Björn Gunnarsson]

SL

Starrsångare ny fågelart i Sverige

 

Starrsångare

 

En starrsångare (Locustella certhiola) har observerats vid Härad-skär utanför Valdemarsvik. Detta är första gången som arten med säkerhet har blivit sedd i Sverige.

Fågeln fångades vid ringmärkning på Häradskär under förmiddagen igår, rapporterar radio och tidningar; den släpptes efter märkningen. Starrsångaren häckar i Sibirien och tillbringar vinterhalvåret i södra Asien, från Indien till Indonesien.

Det finns inga tidigare godkända fynd av starrsångare från Sverige, men en fågel har rapporterats från Segerstad fyr tidigare i höstas.

[Bild: Häradskärsgruppen]

SL

Grönfläckig padda förökar sig på Öland

 

Den grönfläckiga paddan (Bufo viridis) anses vara det mest hotade groddjuret i Sverige och har efter senare delen av 1900-talet haft en kraftig tillbakagång.

Den grönfläckiga paddan är i huvudsak en östlig art som i Sverige bara finns på några lokaler i Skåne och Blekinge samt på Öland och Gotland.

Hela det svenska beståndet består bara av omkring 400 vuxna djur – mer än hälften av dessa finns på Falsterbohalvön i Skåne. På Gotland var arten helt utdöd i slutet av 1900-talet, men sedan 1994 pågår ett program för bevarandet av arten.

Många faktorer missgynnar den grönfläckiga paddan, men övergödning och igenväxning anses vara de mest avgörande.

I oktober 2009 sattes 400 grönfläckiga paddor ut vid Ölands södra udde, men den extremt hårda senaste vintern har gjort att det sett hopplöst ut för paddorna. Kanske hade utplaceringen under förra hösten varit förgäves?

Nu finns det bevis för att paddorna har klarat sig – och även förökat sig!

Detta är första gången på många år som den grönfläckiga paddan har förökat sig på Öland.

För en vecka sedan placerades ytterligare 200 grönfläckiga paddor ut på Öland. Äggen kommer ursprungligen från Skåne.

Åtgärderna genomförs av Länsstyrelsen i Kalmar inom EU-projektet LIFE–BaltCoast. Fem länder deltar i detta projekt för är att skapa lämpliga miljöer för groddjur och vadarfåglar kring södra Östersjön.

 

Läs mera >>

Åtgärdsprogram för bevarande av grönfläckig padda(Bufo viridis) [Naturvårdsverket]

Artfaktablad: grönfläckig padda [Länsstyrelsen Blekinge]

Grönfläckig padda i Blekinge. Nyhetsblad om miljömålsarbetet i Blekinge, nr 1, sidan 2, 2011. [Länsstyrelsen Blekinge]

[Bild: Ölandsbladet]

SL

Lita inte på värmlänningarna i Rovobs

 

I trädet fanns havsörnarnas bo …

Nu kan också allmänheten i Värmland rapportera in sina rovdjurs-observationer till Länsstyrelsen genom Rovobs.

Internettjänsten Rovobs fanns tidigare i fem andra län – Gävleborg, Sörmland, Uppsala, Västmanland och Örebro län. Den uppges ha slagit väl ut där med mängder av rapporter som också visas på kartor så att det går att se var olika slags rovdjur i de olika länen befinner sig – eller åtminstone har befunnit sig.

Denna internettjänst har ett oklart och tvivelaktigt syfte men det påstås att länsstyrelserna snabbt, och med hjälp av rapporterna från allmänheten, ska kunna säkra var rovdjuren i länen befinner sig, och därmed få en skattning av hur många rovdjur det kan röra sig om.

– Kan vi få in dagsfärska tips har vi chans att hitta någonting som gör att vi kan bli säkra på vad det är för djur, säger en rovdjursansvarig vid länsstyrelsen i Värmland.

Från i år 2010 finns till idag …
  852 rapporter från Gävleborg,
  286 från Örebro,
  243 från Uppsala
  135 från Sörmland, och
  67 från Västmanland.

Antalet kvalitetssäkrade (?) rapporter är påfallande lågt och osäkerheten förefaller dessutom att ställvis vara olämpligt stor:
– Besiktningsman har varit på plats, inget kunde dock dokumenteras pga snöväder … Inga vargspår på platsen. Mycket rävspår, aktivt gryt intill … Hund, spårades hem till gården … Inga lospår på platsen, bara räv … Spårning konstaterade att rådjuret tagits av räv … Inga vargspår på platsen, däremot lo och räv …

Vid länsstyrelsen i Värmland finns ingen oro för att den nya internet-sidan skall missbrukas för illegal jakt på rovdjur:
– Jag litar på värmlänningarna, säger en rovdjursansvarig.

 

Havsörnen är en sällsynt och utrotningshotad rovfågel …

Ändå har ett träd med ett havsörnsbo med nykläckta ungar blivit ned-sågat och ligger sedan i juni fällt på marken i ett område utanför Karl-stad. Kvar av boet fanns bara pinnar, fjädrar och enstaka matrester.

Den som fällt trädet med boet i riskerar upp till två års fängelse för art-skyddsbrott. För grovt artskyddsbrott kan straffet bli fängelse i upp till fyra år. En bedömning är att brottet är grovt när det gäller havsörn.

Vem som ligger bakom brottet är (naturligtvis) ännu okänt. Det har be-traktats som ett sabotage mot Projekt Havsörn och skall vara polis-anmält. Polisen har enligt uppgift ännu inte påbörjat någon förunder-sökning.

* * *
Tecknen i verkligheten är tydliga:

Lita inte på värmlänningarna!

[Bild: Louise Uhlin]

SL

Världsarvet Höga Kusten

 

Världsarvet Höga Kusten sträcker sig omkring 10 mil från Höga Kusten-bron i söder till Skagsudde i norr. Det omfattar ett område där landhöj-ningen har varit den största i världen och där det är lätt att se klapperfält, kalottberg och avsnörda havsvikar. Skuleskogens nationalpark ligger centralt i världsarvet, 4 mil söder om Örnsköldsvik.

Entré Syd till Skuleskogens nationalpark öppnas lördagen den 9 oktober 2010

Den nya, södra entrén till Skuleskogens nationalpark invigs lördag 9 oktober kl 11 av landshövding Bo Källstrand och Lena Sundin Råd-ström, Naturvårdsverket. – Därmed är den tredje och sista av de nya portarna till nationalparken färdigställd.

Entré Syd är till stor del utförd i sten och bjuder besökaren utsikt över hav och skärgård. Den nya entrén – belägen 60 meter över havet – är en lämplig startpunkt för att besöka Slåttdalsskrevan; Skuleskogens mest populära sevärdhet. En nydragen stig över det kalspolade Slått-dalsberget ger vandraren nya utsikter. Klockan 11.30 genomförs guidad tur till Slåttdalsskrevan och Slåttdalsberget och klockan 11.30—16 ser-veras kolbullar, kaffe och kaka vid Kälsviken.

Entréerna har utformats av Andersson Jönsson Landskapsarkitekter i samarbete med Formverkstan Söder, Stockholm. I projektet har också ingått framtagandet av en webbsida, ny nationalparksfolder, informa-tionsskyltar, en fotobok samt en rast- och övernattningsstuga.

Entréprojektet har bekostats av Naturvårdsverket med stöd av EU:s regionala utvecklingsfond och länsstyrelsen Västernorrland. Totalt har projektet omfattat cirka 20 miljoner kronor under perioden 2008–2010.

 

Läs mer >> om Skuleskogen – där berg möter hav

[Bild: Länsstyrelsen Västernorrland]

SL